måndag 18 januari 2010

Dom säger jag skiter i allt men det skiter jag i

Hela helgen har jag haft Haiti på hjärnan. På mitt jobb har vi en bildbank där alla bildbyråers bilder kommer in i en oändlig ström. Så går man in där för att hitta en pic på Kim Kardashians rumpa eller nåt annat smaskigt, och varje gång den senaste veckan har man mötts av hjärtskärande opublicerbara bilder från helvetet på Haiti. Då känner man sej bra jävla värdelös.

Jag har inget rädda världen-komplex. Jag är en lat och oduglig medmänniska. Och jag tror jag är snäppet sämre än medel-Svensson till och med. Jag hajjar till när något superkatastrofalt händer, som Thailand den där julen eller nu med Haiti. Och så fylls jag av ett behov av att hjälpa, jag måste göra nåt, och så gör jag det enklaste av allt, jag ger pengar. Så jävla... banalt. Men å andra sidan, det är mer än många andra. Jag känner mej så himla oduglig bara.

Och liksom som en hycklare. Bara för att medierna nu pumpar ut info och hjälpnummer och bilder på barn och lik och gud vet vad, så blir jag så här. I kanske tre dagar. Sen fortsätter mitt liv, och alla de där andra 362 dagarna har jag inte en tanke på någon annan än mej själv och mina närmast sörjande. Men det är ju miljontals som lider varje dag. Men de skiter jag i, för jag läste inte tidningen den dagen och om jag gjorde det så kanske de valde att sätta in en notis om 7000 döda på Västbanken och i stället blåser upp de roligaste vinteraktiviteterna i Åre - vi har hela listan och så läser jag det i stället.

Anyhow. Om ni handlar på HM i veckan, så kommer de be er att runda uppåt på summan och låta det överskjutande gå till Läkare utan gränser. Så om ni som jag går in nån gång bara för att det är så mysigt att slöshoppa ett halsband ni aldrig kommer använda eller ett par Barbapapa-trosor till din unge, gör det då. Be dem dra en tjuga, en hundring. Även om man bara gör det för att själv känna sej lite mindre rutten, så hjälper det förhoppningsvis någon. Någon liten unge som fullkomligt skiter i fina barnsliga tryck på underkläderna och i stället drömmer om tillgång till vatten eller en mamma eller pappa eller så.

Nu ska jag googla Heidi Montags nya bröst. Hej.

9 kommentarer:

Sanna sa...

Och om man handlar på HM, som har butiker i ockupationsstaten Israel, så bidrar man indirekt till att pumpa in pengar i det krigsmaskineri som ligger bakom våldet på bland annat Västbanken. Välgörenhet täcker upp de värsta sprickorna så att vi rika västerlänningar ska slippa se skiten i vitögat. Jag säger inte att det är bättre att göra ingenting, men fan, det är svårt!

Sanna sa...

Jag vill bara förtydliga att det absolut inte var någon kritik mot dig, bara att det är så himla svårt att veta hur man ska göra för att göra rätt.

Popmorsan sa...

Men jag vet. I hear ya. Allt är ju så himla komplicerat och jag är kanske Sveriges minst insatta. Man ska shoppa för att rädda Sverige och sen så bidrar det till miljön åt helvete och barnarbete och GUD VET VAD. Man törs ju fan knappt köpa Coops ekologiska purjo. Snårskogigt det där.

elzplz sa...

sjukt bra skrivet. känner typ... exakt likadant jö.

Hanna sa...

Med Sannas logik bör man i så fall inte köpa kläder från några kedjor som har butiker i länder som är inblandade i krig. Och i alla krig dör människor, inte bara i kriget på Västbanken/Gaza. För att göra det snäppet värre; riktigt så enkelt är det inte. Och i nästa fall kan man fråga sig om det finns rättfärdigade krig som BÖR stödjas och vilka dessa i så fall är.

ulrika sa...

Hrm, såg nu att diskussionen glidit in på Västbanken/Gaza, hade bara tänkt koppla till bildbyråer just vad gäller Gaza utan att diskutera något mer om den frågan.
Jag hade samma sorts upplevelse förra året när Israels attack mot Gaza pågick. Jag skulle kolla bilder till en artikel om Gaza på en bildbyrå och fastnade i bilder av dödade palestinska barn, närbilder, detaljerade. Jag bara grinade. Till slut bad jag någon annan leta fram en bild (den tyckte det var ok). De där bilderna, särskilt en, har etsat sig fast i mig, jag kommer aldrig att bli kvitt dem.
Sen är det ju sjukt svårt att hitta rätt i snårskogen av internationella företag, veta vilka som har intressen i ockupationsmakter eller inte. Och frågan är vad man vinner på att bojkotta eller inte. Jag vet inte. Jag undviker i alla fall det mesta jag ser och vet är från Israel. Det är en känslomässig fråga mer än något som ger resultat, tror jag.

Linn sa...

Sen tycker jag det är okej att ifrågasätta om ett fel automatiskt gör allting fel? Om man normalt handlar på H&M är det väl bättre att handla på H&M och skänka en slant än att inte göra det? Självklart kan man ifrågasätta om man ens borde handla på H&M in the first place, men OM man gör det måste man ju se skänka pengar+H%M som the lesser of two evil.

frida sa...

om du nu är så lat så varför tar du inte 1000 spänn i månaden på autogiro till läkare utan gränser?
hoppa över lite slö shoppande av halsband och någon fika så blir det inte så mycket.
blir ju win win, dom behöver pengar och du slipper dåligt samvete.

Sanna sa...

Hm, med min logik så är det överlag bra att fundera över var man handlar , jag vill tro på konsumentmakt. Att jag skrev om just Västbanken och HM ovan var för att dessa två nämndes i texten. Men ja, det ÄR ju skitsvårt att veta att man inte bidrar till något skit vad man än gör.