"Du, vad ska vi äta?". "Jag vet väl inte, vad vill du äta?". "Spelar ingen roll, vad är du sugen på?". "Hmm, typ inget, bestäm du...". JA MEN INTE VET VÄL JAG HELLER, DÅ HADE JAG VÄL FAN INTE FRÅGAT, MEN DET SKA DU HA JÄVLIGT KLART FÖR DIG ATT BLIR DET EN TILL FISKPANETT INNAN VECKAN ÄR ÖVER KOMMER JAG GÅ HELT BANANAS ON YOUR ASS.
Att det ska vara så jävla svårt. Grejen är att han inte bryr sej, på riktigt. Han mumsar på bara. Nästan alltid nöjd. Så länge det är varm mat. Annars "blir han inte mätt". Och jag då å andra sidan blir så fruktansvärd uttråkad och tynar bort inför tanken på ännu en fiskpanett, taglietelleklump eller vegalternativ. Igår gjorde vi iofs köttfärssås. Ja, på QUORN så klart. Gud, kött. KÖTT.
Aja, nu ska jag gå hem. Och äta... TBA. Hej så länge.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
12 kommentarer:
jag funderar allvarligt på att vid nästa ihopflytt vägra den där grejen. typ äta... separat? den där ångesten har man ju bara i par, när man är vardag ihop. när jag är ensam ba: vad ska jag äta? inte vet jag, kanske bara mackor. skiter väl jag i. i par, man ba eh det måste va GOTT? för båda? och nyttigt för säkert minst en vem handlar och blah blah bored to death. usch.
www.middagsfrid.se
oh boy känner jag igen mig. återupptäck carbonaran! så jäla gott (och lätt)! stek valfri mängd sidfläsk eller vad det heter (som vego hoppar jag den biten och ersätter med rökt (men ostekt) ost) och rinn av på papper, blanda 5 äggulor, 2 dl riven parmesan, 2 dl grädde+fläsket+pasta. mmmmm och ingen bananas.
Hence take away typ fem gånger i veckan liksom. *orkar inte höra förslaget "biff stroganoff" någonsin igen*
det där verkar så fruktansvärt jobbigt. och speciellt om en är vego och en vill äta kött. om du vill kan jag maila typ en massa bra, snabba och goda vegorecept så kanske ni får lite ny inspiration som inte är fiskpanetter eller tagliatelleklumpar!
hallå, här är ett tips på en rolig matblogg som kanske kan ge lite inspo!!
http://allemansrtten.blogspot.com/
http://www.linasmatkasse.se/
Middagsfrid! Eller varför inte varannandagansvar?
allemansrätten. bästa namnet.
alltså, vi lagar lite varannandagaktigt. ba det att han kör två tre rätter, han är inte matintresserad och det får jag liksom bara köpa. han är lika intresserad av mat som jag av hans handboll. det kommer liksom aldrig hända att vi båda plötsligt utvecklar ett brinnande intresse för den andras passion.
och babsan, jag hör dej, men det är knivigt att äta isär när man har barn. plus att middan är tiden på vardagen då vi ses alla tre typ.
när jag var liten hade vi temaveckor. så lagade man mat på det temat. inte varje vecka men ibland. franskt, vego, rött...typ
kan ju vara ett sätt att tänka nytt
Två åtminstone både billiga, snabba och varma rätter:
Frysta wokgrönsaker, kokosmjölk & currypasta i en gryta + ris i en annan.
Råstekt potatis (ingen orkar förkoka och oskalade om ingen pallar skala heller - blir lika gott ändå) + valfritt fejkkött. Kör med lite lök så blire pyttipanna.
Eller gör bara ett gäng vegetariska pizzabullar till karln. Så kan han ju micra och tina, varm (!) mat asbilligt och enkelt. Om än rätt trist i längden (fast smart "äta framför datorn"-mat om man är ensam eller picknick-smart om ni är utflyktiga med Hanna).
Jag vet, det där träsket är värdelöst. På vardagarna bryr jag mig inte om vad vi äter bara jag slipper tänka ut vad vi ska laga. Därför har vi börjat med veckomatsedel måndag-tors i alla fall. Det låter trist, men det är så oerhört skönt att inte behöva tänka på vad vi ska laga och vad som behöver handlas. Och så får vi maten levererad av mathem.se. Mycket skönt!
Skicka en kommentar