Jag har inte så värst mycket att säga. Jag har fortfarande inte börjat promenera till jobbet. Jag har fortfarande inte börjat kolla senaste säsongerna av Mad men och Sons of anarchy. Jag har ännu inte läst ut senaste (och näst sista!) Malazan-boken av Steven Erikson. Jag har köpt en brun Rodebjer-tröja. Brun. What was I thinking. Allafall. Intet särskilt nytt under min sol.
Hanna kan räkna till fem. Superbrydd över att nolla och O är samma symbol, lackar och skäller när jag försöker förklara. Hon ba OOOOO, jag ba jo, det är sant men också nollan som kommer före ettan etc etc. Hon ba OOOOO och tittar på mej som att jag är helt jävla bränd. Följande dag är det tvärtom, hon ba NOLLA, jag ba OOO. Like sand through the hour glass, these are the days of our lives.
Micke och jag pratade om lycka. Att förmodligen är vi svinlyckliga just nu, bara att vi är för mitt uppe i det för att inse det. Om fem år ser vi tillbaka med nostalgiskt sken i blick på tiden runt årsskiftet 2010 som något otroligt bra. Men ändå. Hur är läget? Jorå, kunde vara bättre. Vad jag inte tänker på är så klart att när som helst kan nån ryckas bort eller man får mögelskada under badkaret eller sjukdomen gör inträde i ens liv och så ba GUD vad mycket bättre det var förr. När man var lycklig. Dvs nu. Men det ser jag inte för jag har för mycket att gnälla över i vägen. *har ju så tunt hår* *behöver två garderober till i läggan* *det är kallt* *min vinterjacka är ful* *kommer jag ha jobb efter augusti* *yada yada* Eller så är man fast i ett bakåttänk och om hur mycket bättre det var förr och what ifs och "varför gjorde jag inte". Mitt exempel till Micke nyss, på saker jag ångrar: varför hade jag inte hot pants när min röv kunde pull it off, Micke? Kanske inte det bästa exemplet, men ändå en rätt tydlig anvisning på vilka lyxproblem som står i vägen för mej och den exakta nutidens lycka. Men ORKA gå omkring och vara glad jämt.
På Klicks redaktion pratar vi om livet och döden alltså. Helt vanligt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
5 kommentarer:
Ibland är du så briljant i all enkelhet. Fint!
Hej!
Den 1 oktober 2010 blir 170 miljoner kronor värdelösa. Det är 50-öringen som går ur tiden. Om dessa pengar inte samlas in riskerar de att glömmas bort i gemburkar, jackfickor och bakom soffkuddar. En ensam 50-öring är i princip värdelös. Men tillsammans är de en enorm resurs som kan hjälpa många hungriga, ensamma och utsatta barn.
Därför har vi startat insamlingen Dammsug Sverige!
Om du har lust att svara på några enkätfrågor på din blogg (eller på annat sätt uppmärksamma oss) så kommer fler personer göras medvetna på att de ska samla in sina 50-öringar istället för att låta dem bli liggande! Om vi alla hjälps åt kommer BRIS, Childhood och SOS-barnbyar få in mycket pengar som går till övergivna och utsatta barn.
Här kan du se Frida Hyvönens bidrag till insamlingen! www.dammsugsverige.se
Hon är den första av våra kända ambassadörer som kommer att ge sitt bidrag i form av filmer på sajten.
ENKÄTEN
Vad är det finaste du köpt för en 50-öring?
Vad var det senaste du köpte för 50 öre?
Hur mycket pengar har du på dig just nu?
När skänkte du senast pengar och var?
Hur många 50 öringar har du hemma?
Vilket är ditt bästa / sämsta / roligaste 50 öringsminne?
Kommer du att sakna 50 öringen? Varför/Varför inte?
Vad skulle du göra om du hade 170 miljoner kronor? ( 340 miljoner 50-öringar)
Alltså det där inlägget förtjänade inte ett reklaminslag efter sig, hur bra ändamålet än är.
Emelie. Du beskrev just precis allt som jag känner. Det är så där "hallååå! vakna och UPPSKATTA allt nu för 17!!!!"
Jag har en hemsk känsla att någonting förskräckligt kommer ske i min närhet snart. Men å andra sidan har jag nog alltid känt så...
Vet också bara att bättre än så här blir det inte och om fem år glittrar dessa dagar av nostalgi.
Åå äntligen ett nytt inlägg! Härligt. Är ju ingenkänninsfaktor på det där temat för övrigt. Själv läser jag just nu boken med den sexiga titeln "Sluta älta och grubbla - lättare gjort med kognitiv bettendeterapi" för att försöka komma tillrätta med detta ständga ältande. Den hjälper, faktiskt.
*ingenkänning på hög nivå*
tänk om jag skulle andas ut och se alt bra istället för att hålla andan och få panik över om jag får ett jobb eller inte när jag tydligen tar examen om några månader. när min kille säger att jag grubblar och tänker så mycket säger jag att aa men det är ju min grej. med det är fan inte alltid en bra grej!
Skicka en kommentar