tisdag 6 april 2010

En sorts bekännelse

Jag älskar aldrig min kille så mycket som de gånger jag kommer hem och han har diskat. Hjärtat ba bultar av tacksamhet och älsk. That's just so sad.

Med det sagt så är jag ju kär i han hela tin men ni fattar.

2 kommentarer:

Nina sa...

Me too! Och om han har diskat gårdagens, lagat middag OCH diskat upp den disken också så är det liksom highscore. Min kille börjar sakta men säkert inse den milsvida skillnaden mellan att diska INNAN man (jag) kommit hem eller "ta det senare".

Anonym sa...

haha, förstår precis vad du menar!