söndag 11 april 2010
Helt vanligt samtal
Hanna är obsessed med sin lillebror och storebror. De har bott i hennes mage och oftast är de döda eller på sjukhus. En av dem heter Elis, men det är lite oklart vem. Jag vet inte hur man ska tackla de här brorsorna, så nu ba kör jag, pratar om dem i stället för att ignorera dem, för hon pratar om dem konstant. Jag kan ju inte ba DU BRUDEN, DOM FINNS INTE och hon ba ...jo, mamma? Hon är så ljuvligt knasbollig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
8 kommentarer:
Emelie, du verkar vara en helt fantastisk mamma! Vilka fina samtal! Var stolt över dig själv och din fina dotter!/ H
Åh tack! Haha, vad glad jag blev.
Alltså det där var så underbart roligt och gulligt. Fina fina Hanna.
Väldigt fina samtal det dära. Tydligen är lögner och annat hittepå ett tecken på intelligens och social kompetens. Så då är det ju bara att snacka på. Enjoy det ljuvliga knasbolliga, det betyder att hon är smart!
<3
Jag hade också en låtsasbror när jag var liten och som vuxen är jag både snygg i håret och har ett jobb så no worries. Det är - typ - normalt. =)
Skitbra att du hakar på också, tycker jag. Orka ba 'han finns inte på riktigt FAKTISKT'. Det skiter ju hon i.
Hihihihi, lilla gulleplutten, helt plirig o ba "hehehe, vad ska vi komma på nuuu då...". FIN!!!
Hos oss finns det en Mia. Hon kan allt, bor på Södergatan och hon och Frank verkar ha ett hemligt liv vid sidan av, för ofta när vi ska göra något har han redan provat det förut - med Mia.
Skicka en kommentar