
jag lyssnar på "tiggarens tal" och lägger tai-pei på min laptop. rapporterna om gårdagen börjar trilla in. mycket folk, inte så kul, tycks vara den allmänna åsikten. och terry vurpade tydligen i indierave-båset och orsakade vin-kaos i sin egen skivväska. jag har nog aldrig vurpat i ett dj-bås. enda gång jag kan minnas att jag haft svårt att stå upprätt var när jag och quetzala spelade på en lionel richie-fest på pontus by the sea. vilket är en superlögn för gud vad aspackade vi varit på mer än hälften av våra gemensamam spelningar, flera ggr har jag skickat ut quetzala ur båset och en hemsk gång bad peter hedlund mej att för guds skull gå hem när jag var bokad till stora golvet på metropolis. allafall, lionel richie-festen, då smäller de upp oss på nån jäkla ställning med nätgolv, där hålen är precis lagom för våra dyra designerklackar att sjunka ner. mina nyinköpta kishimoto blev sej aldrig riktigt lika efter det. lionel richie var superkort vill jag minnas. och killen jag trodde jag dejtade kom dit MED EN ANNAN DATE! oooh det var ett crazy år.
1 kommentar:
det är sant, ALLA gör slut.
Skicka en kommentar