If you leave me now, you take away the biggest part of me

Nu är de framme på Sicilien allafall. Gudars skymning, det här har varit en för jävla lång dag.

Och om två minuter bryter mamma ihop

Hej då Sweden!

*går in i väggen lite bara*

Since you been gone

Redan i morse började jag gråta titt som tätt. När bilen rullade bet jag i tröjärmen tills den var helt borta ur synfältet, sen grät jag som om jag aldrig skulle få se dem igen. För det är det jag är rädd för. I mitt huvud kommer något hemskt hända och jag är så förtvivlat rädd för att de aldrig ska komma hem igen. Varken sunt eller normalt, vet jag väl. Men jag har inte varit själv mer än över en dag sedan Hanna kom. Jag har alltid haft Hanna eller Kalle här. Nu är jag för första gången helt ensam, i fem hela dygn, och det känns inte alls så där skönt och ledigt som jag hade tänkt mej. Jag vill bara fosterställning och gråta. Vilket jag har gjort ett tag nu. Nog för att man inte saknar getterna förrän båset är tomt, men det här känns lite overkill. Även om jag inte kan göra ett skit åt det just nu. Var är råttan som ska dansa på bordet? Här dansas inte ett skit. Inom tio minuter kommer jag lyssna på typ SADE eller PAUS och ba förtvivla här hemma. Rastlösheten är som klor i hjärtat. Och de har förmodligen inte kommit utanför tullarna ännu. *har separationsissues*

Famous blue raincoat

Värsta lyxen att träffa Alexandra och hennes Theo två dagar på raken. I dag på Louie kom hon och hade köpt en helt fantastisk smaragdgrön kappa hos... jag tror det var David&Niklas de hette. Superpetite och supercute.

Helgen v 48 part 2

Boru i skåpet eller?

Helgen v 48 part 1

Bye bye tröttman!

Nu gör vi det här.

Fredag v 48

Mmmhm. Jag skulle ju gå ut i dag. Redan kl sex skulle jag vara på Primes mingel och dricka gratis med mina vänner och sen gå till Vassa Eggen och fortsätta temat med Pelle och Lina vid skivspelarna. Tre ringde de från dagis och ba HANNA ÄR DÅÅÅÅLIG. Hem. Min kille också risig. Jag och Hanna gick till Oliven och splittade en räk- och skinkpizza, hennes recept. Hem igen med en pizza under armen till min kille och med den stora tröttman två steg efter, ständigt närvarande och hotandes att kasta sej över mej. Den är fortfarande några centimeter bakom mej och nu är min plan att se Idols första del och under tiden göra mej vacker (hihi) och sen trä på mej klövskorna (som jag drömt om sedan Jonna köpte dem i somras) och sen beställa en taxi vid halv tio-klippet direkt till Vassa.

Arenarock är dagens tema för Idol. Ingen sjunger någon av mina nedanstående Cher-låtar. Kanske man ska vara glad för.

Haha åh den hääääära!

Mmm. Jag och min bästis Brallan brukade sjunga den här när vi gick i... åttan kanske? Fint var det alla fall. Och vilken text! Alltså älskar.

Cause when you see me
There'll be somebody new by my side
Somebody who is sure he is mine

When you see the smile on his face
Just remember baby, could've been you
When he's standing there in your place
I hate to say it baby, could've been you

Gud, jag blir alldeles svettig.

Åh Cher, I love you

Crappigt ljud på den här, men fan vicken pipa hon har. och ROLIG. "Did a guitarist or two...". Åh.

Älskar Cher så mycket i dag

The pain of being pure at heart

Åh gud, i dag premiärgick jag mina klövskor från Sam Edelman till jobbet. Nu vill jag såga av mej benen från knäna och nedåt. De är omöjliga att gå i, jag har gått i Converse och Air Force One och herrskor i fyra år snart. Jag ser ut som en kalv på is, eller som ett barn som testar mammas högklackade för första ggn. Smärtan kan jag ju stå ut med, för MY GOD, de är så snygga, men att jag ser så himla tafatt och skakig och osäker ut när jag går, det motarbetar liksom hela attityden som skorna är tänkta att signalera. *får träna hemmavid*

Bleeding love

Hanna vaccinerades i dag. Nu har hon legat utslagen i soffan sedan klockan sex, vaknar ibland och säger hon har ont i kroppen och är så himla liten, ledsen och svag. Jag blöder.

TEAM EDWARD

Inte direkt årets låt, va

Låten är ju medioker, men GUD, Beyonce. Favorit: Bettie Page/M.I.A/Technicolor-looken. Och också den hudfärgade lack-toppen. Fest för öga, örat önskar sej en fet remix av denna i stället.

Årets låt 2009

Jag trodde ju i ett tidigare inlägg, i typ augusti eller nåt, att det här skulle bli höstens anthem. Det blev årets. I LOVE IT. Kolla live-klippet från i helgen. Jag grinade. Haha, grinade av hiphop. *var är världen på väg*

Helt jävla omöjligt

Så här: jag vet vem sångaren är. I do. Men FASTÄN jag vet så kan jag inte få ihop det i mitt huvud. Så himla oigenkännelig. Och vilket asa-asa-asa-kass låt, haha. *men gillar "rapen/trummandet" i mitten*

Flyg lilla Sparvöga

Har jag sagt att min kille och Hanna ska åka till Italien? Javisst, på söndag drar de och kommer tillbaka natten till lördagen därpå. Halva jag är glad för lugnet och plats för umgänge detta kommer medföra, halva jag har fan PANIK. Italien! Flyga! En vecka från mej, hur ska ungen överleva! Vad ska hon äta därborta och tänk om Kalle tittar bort och så kommer en stor italiensk bil med en stor italiensk typ BLIND förare och så gasar bilen och Kalle blundar och Hanna ba... ja men ungefär så låter det i mitt huvud. Tänker på skräckhistorier om barn som äter glass i främmande länder och ba ALLERGICHOCKEN FRÅN HELVETET. Och tänk faktiskt, tänk om ebola bryter ut i Palermo eller var fan de nu kommer hamna? Såna saker. Ååh. Lugnet är inte värt det. "Lugnet"! Lugnet my ass. Lugnet är fan i mej non-existent.

Idol

Såg fredagens Idol nyss. Hmm. Eriks hyllning till pappa. Man vet ju inte bakgrund där, och inte ens om mamma är i livet, men om hon är så kan jag tänka mej att hon var en mycket ledsen mamma den kvällen. Hajja om Hanna är med i nåt liknande om femton år och viger hela alltet till pappa. *är mer inne på Calles style*

Och fan, kom just på att Calle kanske har en pappa också... Aja. Man vet ju inget om det där. Och satan, jag inser ju nu att även Tove och Mariette kanske har en förälder som inte fick kredd i teve av avkomman. JA JAAAAA, glöm allt jag sagt. *även solen har fläckar*

*spammar*

Kollar remaken av "V" lite, och hunken i serien är så förtvivlat like Markus Krunegård i vissa scener. Just sayin'.

"West side is off to being all Baghdad and shit"

Jag önskar så himla mycket att jag inte hade sett The Wire och hade hela härligheten framför mej. Så känner jag inför många serier, men asså guuuud, vad The Wire är sevärt. Älskar älskar älskar.

Rebellion (lies)

I dag spelade jag på Awesome Rags på PUB. Det var soft. Näst sista låten var den här svinigt bra låten, jag älskar Arcade fire så det gör ont i hjärtat, varsågoda:



Den här kan nån gärna få spela på min begravning. Every time you close your eyes, lies, LIES.

Did a bad bad thing

Huu. Ångest. Jag bråkade med Hanna så himla mycket när hon skulle lägga sej. Eller, hon bråkade ju också, men jag är ju vuxen. Tanken är åtminstone att jag ska vara den större personen, men jag BRISTER, om och om igen. Jag blir så himla arg, jag tappar tålamodet, jag blir vansinnig. På henne, på mej, på situationen. Hon vägrade lägga sej i sin säng. Hon vägrade sluta hoppa i vår säng. Hon vägrar ligga ordentligt i sin säng. Hon vägrar dricka vällingen. Hon vägrar ha lampan släckt, tänder den oavbrutet. Hon vägrar sluta gapskrika rätt ut. Hon vägrar inse att den pussen var den sista, kommer gång på gång upp igen för "puss, kram, klapp", hon kryper upp i vår säng, igen och igen och igen. Och jag hör mej själv säga saker som "om du inte dricker vällingen blir det ingen saga", "om du inte slutar hoppa i sängen släcker jag lampan" och slutligen, när alla broar bränts, "om du inte slutar hålla på så går jag ut härifrån". Hot! Jag hotar! Jag blir så jävla lack på mej själv som blir den där personen. Jag blir ARG för att hon vill gosa. Vad är det för fel på mej? Sen så är ju det där goset en sanning med modifikation, skulle tro att det är tio procent pussvilja från hennes sida och nittio procent som bara inte vill ligga ned och sova. MEN ÄNDÅ. Nu sover hon, och i hennes öron och mina ekar min arga onda kalla röst. Fan.

I dag chillade hon runt i mina gummistövlar. My baby.

I guess I see you next life time

Och bara för er som undrar varför jag inte är på det här halvårets roligaste fest, Filmfestivalens invigningsfest, där ungefär ALLA jag känner befinner sej inklusive min kille, så är det för att Hanna har öroninflammation och jag fortfarande är hängig. Egentligen hade jag väl rätt enkelt kunnat ta mej i kragen och tatt en pickmeup i form av ett par glas vitt vin och jag hade varit ready to go typ hundra mil, men det känns weird med tanke på en veckas sjukskrivning. MEN JAG VILLE SÅ HJÄRNA. Ville ville ville.

I stället ska jag läsa bok sex av Steven Eriksons böcker om the Malazans. Fan vad bra de är. Helt olidligt bra. Och så himla spännande och invecklade, de tar aldrig slut och historierna tvinnas varv på varv och det är bara så mäktigt. Den som säger att fantasy är lättläst skräp vet fan inte vad de talar om. Vi snackar epic proportions här.

Beyond retro

Jag var ju så lycklig häromveckan när jag kom hem en vanlig dag från jobbet och i badrummet stod en gnistrande tvättpelare. Min kille hade tagit saken i egna händer och tjackat en efter ett gemensamt beslut om att det behövdes.

Det jag inte nämnde i det inlägget var att hans egna händer betydde att köpa en begagnad. För sju tusen. Man får en spillans för nio. Om jag hade haft chansen till ett say-so i köpet hade jag absolut inte velat köpa beggat. Åtminstone inte till det priset, men helst inte alls.

Men va fan. Det var ju en överraskning, även om jag så klart skulle stå för hälften av stålarna. Jag sa inget och bad en bön om att det aldrig skulle behövas heller, för hans tanke var ju god.

Fyra tumlingar senare slutade torktumlaren fungera. Ba tvärt. Noll reaktion från tumeljäveln. Då tänkte ju jag att han fick ringa beg-firman, han hade ju kontakten och hallå, det var hans köp. Nä men se det tyckte inte min kille, för han hade ju MINSANN KÖPT DEN, nåt skulle väl jag göra. Eeh, it´s your mess?, var min hållning. Så blev det hätskt ordutbyte och jag kunde ju selfölgelich inte hålla min stora käft och klampade ju så klart ner i "mmm, men vad fan väntade du dej när du köpte begagnat!"-klaveret och sen var det kört.

Slutade med att jag martyriskt plockade upp telefonen och ringde till Rutger på firman som skickade över en kille för att laga. Och, som på ett brev på posten, de hittade inget fel. Den är fortfarande sönder. Och min kille tycker fortfarande jag är knäpp som blev sur.

Jag vrider och vänder, men NÄÄ, jag kan inte nånstans tycka att det är jag som ska ta hand om det där? En för mej bra reaktion från honom hade ju varit... till exempel: åh nej, jag köpte en skitdyr begagnad grej som inte fungerade, det här fixar jag. Till exempel bara. Nu ber jag en bön om att Bosch-mannen som kommer nästa vecka ska laga den så att vi aldrig behöver prata om den där jävla maskinen igen.

The only way is up

Things can only get better

Så här, jag blev ju sjuk i lördags. Ställde in spelning och så där. Det ska mycket till för att jag ska ställa in en utekväll. Alla fall, typiskt sjuk. Så även söndag och måndag och tisdag. På tisdag dag knäckte jag till nacken när jag skulle tända en ljusslinga vars jävla kontakt endast kan anslutas bakom tvättmaskinen, det är exakt like meckigt som det låter. Resultat: AOOWHE. Sen stelnade hela övre ryggen till och jag kunde knappt sitta, gå eller stå. Febern däremot, typ borta och snoret ej längre rinnande, mer täppande bara, men tänkte att va fan, då är jag hemma även imorgon och vilar utav bara satan, blir helt frisk och skonar nacken mot den taskiga hållningen datandet ger mej på jobbet. Planen var better and superimproved i dag.

Mmm. Men när fan gick det som man hade tänkt sist? Vid elva igår, när jag skulle knyta mej, vaknar Hanna och gråter hjärtskärande och har skitont i ena örat. Hej öroninflammationen. Hon får Alvedon i rumpan och hon hade så ont och kände sej så himla förnedrad över rumpattacken och såg på mej som att jag bara ville henne ont och hon kunde inte förstå varför jag ville behandla henne så illa. Vid tre hade jag inte sovit en blund, och ungefär då var det dags för stjärtinjektion två. Ca fyra törnade hon in och jag med, gråtfärdig och med nånting ont i halsen. Om tre timmar skulle jag upp.

Går upp sju. Väcker Hanna tjugo över sju, vem vet, hon kanske kan gå till dagis för hon har hela tiden verkat feberfri. Men nej, hon är superhängig och trumhinnan hade spruckit och hela vänstra sidan av hennes skalle var insmetat med öronvax. Jag går till jobbet strax efter åtta och håller typ på att svimma på tuben dit. Varje steg jag tog liksom ekade och skallrade om hjärnan och precis när jag kliver in på Aftonbladet får jag värsta svettattacken och måste sätta mej ner. Allt snurrar. Snoret rinner, ögonen tåras, jag hostar upp medeltiden. Bara att vända.

Väl hemma är Hanna pigg som en mört, min kille är sjuk och jag med och nu är de på vårdcentralen för att kolla den där trumhinnan. Den här veckan: inte så bra.

Vi säger hej och välkommen till: nackspärren.

Men gud.

Jag gillar nya Laleh. Ur led är tiden. "Bjurö klubb". Väljer som att se det som att jag är en härlig person, ej låst i tidigare fördomar. Öppen. Vidsynt. Osv.

Girls who like boys to be girls who like boys who likes bla bla bla

Hanna: Jag ska leka med Sjhitt i dag.
Jag: Shit? Vem är Shit?
Hanna: Daaah, SJHITT!
Jag: Hmm, jag vet inte vem du menar.
Hanna: (frustrerat, högljutt, försök till artikulerat) SCHJJJIIIITT!
Jag: (försöker minska möjligheterna) Är det en pojke eller flicka?
Hanna: (helt oförstående och med förebrående öga) Mamma, det är ett BARN.

Helt vanlig morgonkonversation och jag kände mej så himla satt på PK-pottan av min dotter som uppenbarligen inte gör skillnad på könen. Bra jobbat, Hanna.

Feber, hosta, slem.

Hold me, like you are my mother, love me like a brother, will you be there?

Jag är så förkyld att jag fasar inför att gå och lägga mej, jag vet att sekunden jag gör det kommer näsan täppas och halsen svälla och jag kommer må så himla himla kasst. Och jag måste gå upp strax efter sju och klockan är strax midnatt och jag är så fruktansvärt trött. Och jag vet att jag inte har tarmvred eller annan valfri ruskig sjuka, BUT IT SUCKS SO MUCH.

Låtar man glömt men som är jättebra

Det var ju Cafe del mar-tema ett tag igår med tanke på att Le Rouge faktiskt är en Melker Andersson-krog och matgästerna käkade fram till typ tolv, så man fick ju rota fram mjuka låtar bland mp3:orna, då återupptäckte jag de här schweinigt bra låtarna.



Och den hääääääär, värsta 2005-anthemet, dör av älsk:


Och den här, alltid den här, totalt oglömd och så himla himla flowigt bra:

Hot and cold

Igår tog jag tre kort. Det var en rätt rolig kväll, men jag hade sjukan i kroppen hela tiden så jag var lite seg. Le Rouge som ställe var helt övergrymt med speglar i taket, kalendabrar med levande ljus, sammetsdrapier ta mej fan överallt och lite fransk matsal möter Moulin Rouge-känsla. Obs, på ett bra sätt, classy inte cheesy. Massa kringelikrokgångar och rum. Hade gärna haft trettio pers till i lokalen, men de som var där gjorde hela grejen underbar ändå. Mer hemmafest med Spotify-feeling än mayhem. Precis vad jag behövde. Eller, absolut inte egentligen, med tanke på hur SJUK jag är i dag. Ställde in Spy bar, ställde in barnvakten. I kväll blir det gos med munskydd för mej och Hanna. Min kille kör Detektivbyrån på Street. Och eftersom glass är så underbart bra för en ond hals köpte jag Ben & Jerry Phish Food OCH Lejonet och björnens uragoda smak med kolasås och jordnötter. Man ska skämma bort sej när man är ynklig.

Raw like sushi

Åh nej. Vaknade i morse och halsen, insidan av den, själva röret liksom, det är helt... rått på nåt vis. Helt sargat och ont och det gör skitont att svälja. Man får inte ont i halsen av svinisen, va? Det vore ju hemskt dåligt om jag skulle smitta min unge med SVINIS. Vad meckigt det har varit med det där förresten, the do's and the dont's. Precis när jag bestämt mej för att vaccinera Hanna, samma morgon till och med, löpsedel: KEVIN, 4, I KOMA AV VACCINET". Åååååkej, noll vaccin för min unge thankyouverymuch. Nu ska man tydligen vaccinera ändå. För medmänniskors skull om man inte tillhör riskgrupp, och även ungarna som tidigare var för små ska få en halv dos. Jag vet inte jag. Jag är så himla kass i såna här situationer. Ringer man bara Vårdguiden och får en tid eller är det öppen mottagning och köande som gäller?

Just den här veckan så kollar jag och min kille på brittiska nyinspelningen av sjuttiotalsserien "Survivors", om överlevarna efter att civilisationen utplånats av ett virus. Den är rätt kackig (men liksom ändå bra, svårt att förklara) och med för få (inga) 2012-effekter, men temat är ju rätt så ödesmättat i dessa tider. I serien tog man inte hotet på allvar för ingen verkade kola under flunsans första veckor i samhället... sen ba: alla döda. I runda slängar. Hade ju varit rutten serie om ingen överlevde efter första avsnittet.

Gåshuden spräcker mina artärer

Imorgon, Le Rouge, kl 21, välkomna!

Imorgon harvar jag hits på Le Rouge, som jag inte har varit på sedan omgörningen, men GUD vad det verkar fint. Mellan nio och ett. Saurabh ba "jag vill ha hits, jag vill ha dej", dog av älsk. Ska spela nere i restaurangens bar, så från halv elva blir det nog som roligast. Välkomna!




Jag tror jag har nån form av lista, så om du vill komma, skriv ditt namn i kommentarsfältet vetja. Men jag vill inte höra nåt jävla gnäll om musikvalet! *har tunn hud*

När hela livet faktiskt ÄR ett disko

När man har en kille som gillar laser och sånt, så kan man ibland om man har tråkigt smacka på med värsta diskot hemma. Till helt vanlig drum'n'bass-musik. Vid ett tillfälle skriker mannen på sång, upprepade gånger och på fullaste allvar: "BOO-YAKKKA". Det kanske inte är drum'n'bass vid närmare eftertanke. För jävla dåligt är det alla fall. Hanna däremot älskade det. I julklapp kommer hon önska sej jonglerbollar, självlysande kläder och godnattsagor om Docklands.

Although we've come to the end of the road, still I can't let go, it's unnatural, you belong to me I belong to yooooou

Livet, ändå. Så jävla krokigt. Ända sedan jag spelade på Spy Bar förra månaden och fick en utskällning för jag "var världens sämsta dj, jag förstörde allt, kunde jag inte bara dö" så har halva jag känt att nej nu fy fan, nu lägger jag ned. *allmänhetens vrede och vanmakt insert here*

Nä men ni vet. Man har gjort sitt, nya given är riktiga jobbet och familjen. Vuxenlivet, själslivet, jobba på karman. Livspusslet. Lämna plats för andra yngre brudar där ute i storstadsdjungeln. *så himla godhjärtad fin tjej, jag*

Andra halvan däremot har haft svår ångest. Svår revanschlystnad. Jag har legat och vridit mej och fnulat på snappy comebacks, tänkt så det knakar på låtar som skulle slå undan benen på alla.

Apropå yngre tjejer också, samma kväll som jag blev så där förnedrad, så var det en tjej som gick in i dj-båset och började skruva på inställningarna. Jag bara stod där med armarna hängandes utefter sidorna och stirrade på henne. Vad fan tar hon sej till? Fulla snubbar som tror de vet bättre, det är jag liksom van vid, men att brudar ska sätta sej på/över andra brudar i såna här sammanhang... That's a new one for me. Hon ba ratta ratta, gick. Utan ett ord. Så himla ohyfsat. Apropå snappy comebacks: har slutat läsa hennes blogg. *där fick hon så hon teg* *herregud*

Det är dubbelt det där. Men eftersom jag var så himla ambivalent så gjorde jag inte ett skit och tänkte att det får bli som det blir. Och se på fan. I dag blev jag tillfrågad om fyra spelningar inom loppet av en vecka. Ba så där.

Om bara min kille kunde komma hem nån himla gång så jag kunde kolla om det funkar tidsmässigt för oss båda. *livspusslet*

Eat my dust, Charlie Schulman / Hanna 2 1/2.

Kanske världens roligaste fest ever

I lördags hade ju finaste Fluffy kanske VÄRLDENS ROLIGASTE FÖDELSEDAGSFEST bara. Så himla lyckad tillställning. Framgångsreceptet stavas kärlek, sjuka mängder bag-in-box och Spotify. Det var så mycket älsk i luften att man kunde tappa det på flaska och spara till en regnig dag.




Vi hade lite förfest här hemma innan, själva fölsefesten hölls under Skanstullsbron ca en meter från min port, kvart över åtta var vi där och nio var alla rejält i gasen. "I gasen". Ingen idé att försöka dölja man passerat trettio här inte.

Lovisa pluggar till läkare och har ett helt eget OKÄNT kompisgäng i klassen, superexotiskt, och de hade tränat in en dansuppvisning, där de kopierat Kate Bushs dans i "Wuthering heights"-videon. Inte ett öga torrt, Fluffy satt på en stol och typ dog.


Och så var Maggan där, min superframgångskompis som är purung och svinbra chef på Nöjesguiden. *mental note: man är ej själv ung och liksom lovande längre*


Och Elsa, världens vackraste kvinna, som har JÄTTELITET huvve. PS. Det är trickfotat. Eller så har min kille världens största huvud.


Finaste Babsan blev så jävlans snygg på den här bilden. *sväljer min egen stolthet till hennes fördel här*


En rolig grej när man är full, är också skämten. De blir liksom extra roliga. Som sofforna som var utsläpade på gården för att rökarna skulle slippa stå på de utdansade benen: RÖYKSOFF. Va? Hur kul är inte det på en skala?


Älsklings-Mats hade också släpat dit sej själv, och ca halv två försökte vi ta det perfekta kortet. Det här är fem kort av kanske femton, och ja, det här var ändå de "bästa". Friskt vågat, hälften vunnet liksom. Och kom just ihåg att när jag var femton så tänkte, OCH SA, jag på fullt allvar med pannan i djupa veck och med allvarlig min att "det är synd man inte är en och sjuttitvå, för det måste man vara för att bli fotomodälle, suck, vad synd". Well, det krävs mer. *se nedan* *inget ont om dej Matsy*







Sen började den här morsan känna sej klar med smutseriet för den här gången, pallrade sej urlycklig över att ha så jävla underbara vänner hem, bredde sej en Polar-skiva och somnade med en tugga i kinden. *mysigt när man vaknar* *den som spar han har*