Uppdatering

Haha GUD, Sanna har länkat hit. Hej ruschen! Allafall, Popmorsa for beginners: i perioder är jag superledsen, ibland jätteglad. Sen kommer tre månader av typ bara YouTube-klipp för jag har inget att säga. Sen lossnar det igen. Oftast hänger deppet ihop med textiga personliga inlägg. Senaste tiden har jag inte sagt ett skit med substans, vilket betyder att jag förmodligen kommer bryta ihop över något inom kort och bli en jättebra bloggare igen snabbare än kvickt.

Ni ser. Kanske sen kommer jag också tycka att allt dåligt för med sig nåt gott.

Jag och Sanna dårå. Min kille känner hennes lillebrorsa, Calle, och om man ska vara petig så gör ju jag också det, men inte som att vi har varandras nummer eller så. Han jobbar på Pet Sounds och när jag var på smällen och under Hannas första halvår så hängde vi där varje dag. Det gjorde även Sanna. Urahärlig. Pratsam och rolig. Älskar folk som pratar och kan bjussa lite utan att se ens personliga CV först. Då var hon också på tjocken, med Igor, och jag pumpade henne på massa smarta grejer angående det här med barn, jag visste ju inte ett skit om dem. Hur man gör och så. Sen så kom Igor och då sågs vi inte så mycket mer. Förutom den här SJUKT PINIGA incidenten som jag så gärna bjuppar på:

Går Skånegatan, relativt folktomt. Det är jag liksom, solen lyser, och två prickar med barnvagn går mej till mötes. Allt är fridens liljor. Inser när prickarna börjar bli människor att det är Sanna och Micke. Alltså, Micke Persbrandt. *haft crush på Gunvald Larsson i 100 år* Och jag ba FREAKADE. Låtsades att jag TAPPADE EN GREJ bakom en parkerad bil och bytte sedan riktning, sneddade över gatan och flydde in i typ den där fisk- och vapenaffären mittemot Koh Phangan. *ett flöte, tack*

Dör på mej själv och min egen un-coolness.