torsdag 19 augusti 2010
I am Sasha Fierce
Apropå vad Pia skrev. Nej, jag tog inte illa upp. Jag uppfattade det aldrig som att det var en uppmaning till just mej att "kämpa för i helvete". Kanske hade jag tagit åt mej mer om jag inte verkligen visste att jag redan gjort allt som stod i min makt för att fixa det här. Jag har försökt i flera år, och vet ni, ibland räcker inte kärlek. Och grattis till de som försökt, knäckt varenda ben i kroppen för att få ett förhållande att fungera och sedan lyckats. Men jag kände att för oss var det nog nu. För mej var det nog nu. Två år till hade inte gjort någon skillnad, eller jo, jag hade börjat förakta honom och mej själv, jag hade krympt till ett bittert missunnsamt russin och förlorat all självrespekt och humor på kuppen. Jag har varit så himla rädd, rädd för allt, rädd för den stora ångern som skulle följa, rädd för att vara ensam, aldrig träffa någon ny, rädd för att vara på singelmarknaden, rädd för att han skulle träffa en ny, rädd för att vi skulle börja hata varandra, rädd för att hans familj skulle börja hata mej, rädd för hur Hanna skulle reagera, rädd för att alla mina vänner skulle skaffa förhållanden och jag bli själv, rädd för att stå skitpackad på jävla Gubbrummet kvart i fem med desperationen lysande i mitt slappa fylle-ansikte, rädd för hur jag i hela jävla friden skulle klara logistiken själv, ekonomin. Alltså, ALLT var jag rädd för. Är fortfarande. Fan vad rädd jag är. Men jag gjorde det ändå. Och jag är så himla himla stolt över mej själv. Det kan liksom ingen ta ifrån mej. Jag är fan Beyonce. I am Sasha Fierce. Jag tog ansvar för mej själv och mitt liv och sade "nej tack, det här funkar inte för mej, jag mår skitdåligt, jag är värd mer, du är värd mer". Och det är skitsorgligt, men ändå inte. För nu kan det bara bli bättre. Och fan vad kul det ska bli.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
18 kommentarer:
så jävla, jävla bra!
Det kommer att gå bra. Det är jag säker på. Lycka till med allt!
WORD!
bra skrivet. jag känner igen mig i varenda ord. o vet du: vem bryr sig om att man ibland är lite rädd så länge man vågar vara modig.
du kommer att rocka världen!
Shit jag dör när jag läser det här... fick ont i magen av det där "rädd för att stå skitpackad på jävla Gubbrummet kvart i fem med desperationen lysande i mitt slappa fylle-ansikte"...
Usch jag är precis i det läget nu, känner mig ensam och rädd. MEN det kommer bli bra igen ..det MÅSTE bli bra!
Blir pepp och glad av att läsa din blogg. Man gråter o garvar högt!
Fan va stort, starkt, vackert, träffande och peppande!
Åh Emelie, du känner inte mig men jag har samma namn som du (om än med en annan stavning) och jag har läst din blogg i flera år till och från och inte gjort mig till känna. För varför liksom? Men nu vill jag ändå göra det, säga att du gör allt rätt, att du kommer att fixa det och att jag förstår, shit vad jag förstår, vad du måste ha gått igenom den senaste tiden. Och vad stark du är som tagit dig igenom det, tagit tag i allt och lyft dig igen. Rädslan för att bli ensam är förlamande, men det är först när man tar steget mot ensamheten som man faktiskt inte längre är ensam. Var du inte ännu mer ensam när du var rädd för att bli det? Än nu när du är singel? Så var det i alla fall för mig.
Ta hand om dig och din fina dotter.
Åh, du är så stark. Kämpa på!
När jag läst klart det här inlägget ville jag ställa mig upp, köra upp ena handen i luften och skrika YEAH! På riktigt. För jag vet hur det känns och ja, det är det rätta att göra och ja, det kan härifrån bara bli bättre. Att göra som du gör nu kräver allt mod i världen. Heja dig Emelie!
Men satan i gatan kvinna! Du får mig att gråta nu.
Tycker på fullaste allvar att du ska skriva en roman. Din förmåga att sätta finger på känslor som vi alla kan relatera till är obetalbar.
/H
fantastiskt bra skrivet + känt + tänkt. love you.
HEJA!
Ja för bövelen! du är ett geni!
Första gången jag får ett blogg-inlägg tillägnat mig själv :) Skönt att höra att du inte tog illa vid dig.
Hej Emelie, ville bara säga att denna texten räddade mig från år av ångest.. Bestämde mig just nu för att jag också ska vara stolt över mina beslut och att det handlar om att ta ansvar för sitt eget liv och välmående. Sen kan alla andra säga vad de vill. Fruktansvärt lätt att glömma det ibland. Så otroligt bra skrivet! <3
Kan bara instämma; sjukt bra! Orka släpa på relationer som inte lyfter, och bara drar ner en.
It's my life, don't you forget.
<3<3<3
jag tror att alla som nån gång gjort slut på ett långt förhållande vet att det sista man gör är att göra det lättvindigt. jag kunde inte annat än le av det här inlägget faktiskt. kram o kram!
Skicka en kommentar