En grej som Kalle alltid störde sej på med mej var/är att jag konstant ber om ursäkt för mej själv. Som att jag sejfar att nån ska tycka jag är töntig på whatever sätt genom att själv belysa det först. Innan nån annan eventuellt hinner. Jag sa alltid att han hade fel, att det är min humor bara, att det inte handlade om att mindregöra mej själv. Hmm. Fan. Jag tror att han har haft rätt all along.
Jag har kommit på mej själv flera gånger de senaste veckorna. OCH DET STÖR MEJ. Jag: stark härlig person som inte ber om ursäkt för den jag är. Eller, det var så jag hade tänkt i alla fall. Inser nu att jag inte alls framställer mej så. Superirriterande. Jag hör mej själv säga de här sakerna, hinner inte stoppa munnen. Allt negativt jag kan komma på, allt jag eventuellt inte testat, smakat, gjort, upplevt, det framhäver jag hela tiden. Så himla dumt. Och framför allt, så himla ointressant och osexigt.
Så det får bli höstens hemläxa: Sluta göra ner dej själv hela himla tiden.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
6 kommentarer:
Amen!
Så gör jag också! Hemskt. Min pojkvän har också uppmärksammat det. Ännu värre.
Men bara så du vet, jag tycker du är en av få riktigt coola kvinnor. Läst din blogg länge och jag blir lika glad varje gång jag ser ett nytt inlägg.
Lycka till med hemläxan! (jag ska försöka göra min också...)
Läser ofta din blogg, men brukar inte kommentera. Vet inte varför...
Skit samma!
Men nu slog det du skrev till som en knytnäve i bröstet.
Jag gör också så! Jämt! Så fort någon säger något positivt till mig så måste jag dra ner det, säga något negativt.
Och jag dissar mig själv i alla lägen. På det sociala planet, utseendemässigt och i arbetslivet.
Min man har börjat säga åt mig att jag ska sluta med det.
Och jag vet att han har rätt...men det är inte lätt att vända på det...inte när man känner sig så fel så ofta.
Ska definitivt försöka göra samma hemläxa som du.
Jag gör så hela tiden. Trots att jag är snyggare och bättre än nästan alla (huh!) gör jag så.
Mindervärdeskomplex. Hemläxa!
det svåraste är ju när man utvecklat en hel personlighet runt det. "jag är tjejen som är öppen och kan skämta om mig själv." bjuder på sig själv. tror jag det kallas. min bästa icebreaker när jag träffar nya människor är alltid att dra ett otroligt förnedrande skämt om mig själv. det funkar skitbra! vet inte hur man gör annars?
men vet du, i grund och botten tror jag ärligt talat att det beror på att jag själv känner mig too cool for school och måste visa för andra att jag är ofarlig. otroligt ocharmigt.
Preach on sistah!
Har själv en tendens att göra så och det är fan inte okej.
Skicka en kommentar