onsdag 25 augusti 2010
This past week
Mmm. Lite om vad som hänt/händer. Jag jobbar sista veckan på Aftonbladet nu. Både skönt och trist. Luften gick liksom ur när jag fick veta att jag inte skulle få vara kvar, då försvann drivkraften. Har trivts så himla bra dock, så roliga peeps här, men nu tycker jag det här frilanstemat känns lockande som fan. SOVMORGON. KAN DRICKA VIN VARDAGAR. Ja, varannan vecka alla fall. Vet inte riktigt när var hur vi kör igång med varannan-prylen. Rätt snart tror jag. Mer då. Jo, Kalle börjar flytta ut i dag. Lade upp bild på sin nya lägga på Fejjan ba. Helt vanligt. Ser fin ut. Breda träplanksgolv. Älskar såna. I helgen ska jag försöka lotsa en 120-säng från Elsa hem till mej, oklart hur. Har börjat surfa möbelsajter, jag måste ju fylla lägenheten med nånting, Kalle ägde de flesta möblerna. Men hallå, svindyrt, hej blocket. Imorgon ska jag på på skivbolaget Razzias stora fest där bl a Annika Norlin spelar live. Ska bli fint. På fredag ska jag möta upp Jonna och Lina på Babylon direkt efter jobbet och sen svira på Popaganda. På lördag ska jag äta middag och dricka champagne på Wasahof med urlylliga vänner. Hmm. Sen vet jag inte så mycket mer. Jo, jag var på en dejt i går! Det var fint. Life goes tydligen on ändå.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
33 kommentarer:
Dejt! Berätta!(Som om du skulle göra det här, haha). Nyfiken och glad för din skull blev jag iaf.
oj redan!
hmm, är det så redan? gått två månader.
Sen är det kanske ännu längre för dig. Baraför att det slutgiltiga ordet "ÖVER" yttrades för 2 månader sen kan ju romantiken ha varit slut för mycket längre sen.
(så KAN det vara, i flera fall. jag är absolut inte en av läsarna som påstått mig läsa mellan raderna att er relation var dödsdömd för länge sen...)
Men. Kan du inte berätta liiite om the date..?
haha...ja.eller....jag vet inte. han har ju inte flyttat ut än. jag har bara en föreställning om att det tar typ ett år innan man ens tänker på att börja dejta igen efter ett sådant uppbrott. jag vet ju ingenting om det här. jag har bara en föreställning om att det är så man känner.
Anonym: Varför skulle man känna så? Som någon sorts karantän, typ, eller vadå? Jag säger rebound ftw!
För att man är så trött på killar och kärlek och förhållanden och förstörd och behöver vara själv ett tag, speciellt om man haft ett långt förhållande och inte varit det på flera år..?
@ Anonym: så kan det säkert vara för en del. Jag kan bara säga hur det var för mig, för att ge dig en annan vinkel.
När jag och mitt ex gjorde slut i höstas började jag dejta relativt omgående. Visst jag hade säkert "behövt" vara själv (iaf i andras ögon) men längtade samtidigt efter nyförälskelsepirr, göra sig fin inför dejt, första kyssen och inte minst bekräftelsen att ngn tyckte jag var fin.
Man kanske inte alltid går på dejt med tanken att man ska träffa sin stora kärlek. För mig blev det så att jag dejtade runt lite, inledde ingen relation förräns efter 1 år. Vi borde sluta moralisera över andras livsval. Alla ska göra så det känns bra i deras egna hjärta.
Det sägs att kvinnor har lättare att gå vidare efter ett förhållande än vad män har. Att vi ser mer praktiskt på det där med förhållanden och att män ligger kvar söndertrasade och ältar. Vi är lite mer "Give it to me baby!" så att säga.
Tydligen.
Patetiskt med alla dessa människor som inte klarar av att vara ensamma.
Men Anna! Var det verkligen nödvändigt?
Ja, var det verkligen nödvändigt? Vem vill vara ensam? Vem vill, egentligen, vara ensam? Vem vill hellre vara ensam än lycklig med nån annan? Egentligen? Själv är bäste dräng, och visst är det så, men ensam vill ingen vara. Inte ens dem starka, självständiga. Jag ser inte patetiken, den finns inte. Du är en kvinna att låta sig inspireras av, Emelie. Jag läser din blogg och bara låter mig. Inspireras. Allt blir bra.
Anna, ditt sorgliga troll. Och håller med föregående talare: Sluta moralisera över andars liv! Det en hot mama som Emelie verkligen förtjänar är härlig, pirrig bekräftelse av någon man dessutom, som lök på laxen kan få bra orgasmer av.
Det finns faktiskt människor som vill vara "ensamma" om ensamma i det här fallet innebär singel.
Vet att ni nu kommer säga att jag bara inte hittat rätt partner ännu och kanske är det så men vet bara att varje gång jag gått in i en total parrelation har jag tappat kontakt med mina vänner, haft det ganska tråkigt och kommit ut som en miserabel människa. Just nu väljer jag alltså att ha kul med mina vänner och tack gudskelov gör de samma sak.
Vad jag vill komma fram till är att självklart ska emelie dejta men myten om de lyckliga singlarna finns faktiskt. Däremot vill nog få vara helt ensamma, utan vänner eller familj, fast man vet ju aldrig..
Glömde lämna alias. Jag är alltså inte anna som tyckte Emelie var patetisk. / Elli
Cissi, det sorgliga med dig är att du faktiskt ser ut som ett troll. Och vem sade ens att jag talade om Emelie? Skulle jag inte ha skrivit "du" då? För att rikta min åsikt mot henne? Lär dig läsa, trollunge.
OMG, bråk i kommentarsfältet! Jag tycker att alla ska göra som de vill förstås. Vill man dejta inom snar framtid, gört. Jag tror också att det kan vara nyttigt att vara singel men hur länge man behöver vara det är ju helt individuellt. Att det måste ta ett år innan man kommit över sitt ex tror jag inte. Precis som Annalin skriver kan man ju ha bearbetat det för sig själv långt innan man säger högt att det är över.
Och det där med att vara lyckligt singel för att gå in i förhållande innebär att tappa bort alla sina vänner - ja, det får väl stå för Anonym då. Jag är lyckligt ihopa men har ändå massa vänner. MEN - självklart man kan vara lyckligt singel också. Det håller jag med om. Det är bra att också stå upp för det där att man inte "måste" vara i ett förhållande tycker jag.
Och Cissi Wallin, himla fint troll va?
Anonym: var själv då. Det är nog bäst för alla. Vi som begriper skillnaden mellan att kasta sig in i ett nytt förhållande och att dricka bärs med söta pojkar en ledig kväll vill ändå inte vara med dig.
Anna: Patetiskt med alla dessa människor som inte klarar av att vara civiliserade.
Äh, vill bara tillägga en grej, som om nån skulle bry sig. MEN det jag skrev om att jag gått in i ett förhållande och tappat bort mina vänner gällde min senaste relation. Jag anser absolut inte att bara för att man blir ihop så blir man automatiskt isolerad och har bara intresse killen.
Just nu fokar jag på vänner, jobb etc och är lycklig. Ville alltså bara påpeka att man inte ska uttala sig generellt om att människor är flockdjur som ska leva ihop för annars blir man olycklig. Finns så många olika varianter som passar olika individer och det måste också respekteras.
/ Ellie
Meh! Hallå. Man gör väl det som känns bäst för en själv eller? Jag började dejta min nuvarande kille typ två veckor efter att jag flyttat ut ur lägenheten som jag bott med mitt ex i, ca. 1 mån efter att det tagit slut. Då hade vi förvisso "bara" varit ihop i ett år, men ändå.
Förhållanden, hur det känns i och efter ett är ju inte precis statiskt; precis som alla andra upplevelser och känslor är det individuellt för alla. Jag förstår inte ens hur man kan diskutera en sånhär sak? Hur wierd som helst.
Siri: Hehe. Ja. Sant.
Men det alla ni "ensamförespråkare" glömmer är att Emelie aldrig någonsin nämnt något om ett förhållande? Hon har alltså varit på DEJT inte förlovat sig med killen som stod på gatan första gången hon gick utanför dörren sen det tagit slut med exet. Håller helt med Ella, det är förjävla trevligt att dricka öl med söta pojkar. Och Anna, du är all bra fyrkantig va? Och Cissi, du är ett väldigt vackert troll!
Tror att det är två olika diskussioner som pågår här. Jag var tillexempel den anonyma personen i första inlägget som var glad för Emelies skull. Däremot ansåg jag att Sandras kommentar om att ingen människa vill vara ensam, någonsin, kanske inte går att applicera på hela mänskligheten.
Tror att inläggen inte handlar så mycket om Emelies specifika situation utan om singelskap och förhållanden i allmänhet. Helt klart ett ämne som engagerar många.
Otroligt intressant att det därför fortfarande finns människor som anser hur och på vilket sätt andra ska leva samt som uttalar sig generellt om när man är redo att gå vidare. Ej ensamförespråkare alltså, bara en för tillfället lycklig singel :) / Ellie
Hoppas att det känns bra för er båda, det är ju det enda som betyder något. Personligen skulle jag nog ha hemskt svårt att se att mina barns pappa började dejtade andra innan jag hade hunnit flytta ut mina saker. Men jag vet inte om det skulle kännas lättare ett halvår senare heller. Förmodligen inte.
Anna: Det är bara när jag får feeling me Dust it:en som trollet kryper fram. Och jag är åtminstone inget anonymt och cyniskt nättroll som får feeling och kastar ur mig att ock ock vad soorgligt det är med alla dessa "ensamrädda". För vad vet du och jag om andras känsloliv? Precis, inte ett skit.
Jag träffade min fina kille nästan direkt efter att jag och mitt ex avslutat ett långt förhållande. Och det handlade inte ett skit om att jag var rädd för ensamheten, jag ville bara känna kärlek igen, så som den ska kännas. Så tror jag att de allra flesta som kommer ur en dödsdömd relation resonerar. Synd bara att det finns massa konservativa muppar som helst ser att en nysingel sitter i känslokaraktän typ minst tre månader innan denne vågar tänka på kärlek och sex igen.
Eller hade du något annat, "dolt" budskap med det du skrev? Jag fattar verkligen inte hur man kan vara så liten som människa och anonymt sitta och spy ur sig en sådan kommentar i en nyseparerad persons kommentarsfält. Du borde ändå ta och skämmas.
Och ni andra som tycker jag är söt som troll: Puss. Och tack för att ni inte låter elaka troll gegga ner allas vår rätt till att våga tro på kärlek igen. Oavsett om det gått en vecka eller två torra år.
Åh, Cissi, din trollpacka- tror du att någon läser vad du har att skriva? Gulligt ändå att du tror det.
Puss!
Oj, råkade skymta en liten mening där...
Dust it:en? Haha, du, det var inte håret jag åsyftade utan nyllet ;P
Anna/anonym: trollpacka? Dog inte det ordet på 70-talet? Fniss. Du har ju Onekligen bekräftat att du just är ett stackars troll som måste gå till konstiga personangrepp(tror du på allvar jag tycker jag är det minsta ful?) när folk kritiserar dig för att bete dig illa. Gå och prata med någon. Hej.
Haha, jag måste bara få butta in lite här. Anna, vad har du för fel egentligen? Sen när är det inget annat än ett nederlag som bara visar på att man inte har någonting med relevans att säga när man börjar käfta "men du är FUUUL!"? Liknar en fjortonårings diskussionsförmåga om du frågar mig. Men du kanske är fjorton år? Vet jag ju förvisso ingenting om. Ber så hemskt mycket om ursäkt isåfall.
Dessutom tycker jag att det är ganska uppenbart att din taktik inte fungerar. Cissi verkar ju vara rätt stabil i sin syn på sig själv.
Och man alltså. Jag har förut ba sett din lilla minibild i Metro, Cissi, och därför inte haft nån större aning om hur du ser ut; men du är ju fan skitsnygg. På ricko.
Siri: Men gulle;) Inser dock att jag framstår som väldigt självgod när jag säger att jag aldrig känner mig det minsta ful. Snanare: Man måste få vara ful för att kunna vara snygg. Typ.
Det kan kännas meningslöst att ryta ifrån till folk som Anna och tänka att det är bättre att bara låta dem hållas. Men det tycker inte jag. Folk som Anna(även om de är typ fjorton) sprider bara massa dålig energi och gör folk ledsna, bara för att själva få må lite bättre en stund. Och jag hatar det där. Trollen ska fan läxas upp. De ska få höra att de antingen ska stå för sina dumheter med sitt fulla namn eller bara hålla käften.
Och så kan man undra varför det är så mycket nedrustningar inom psykiatrin.
Cissi, din mästrande ton är enbart löjeväckande. Vad skall du med folks fulla namn till? Facebookstalka dem?
Ta't lugnt nu, bruden!
Skicka en kommentar