I morse 8.30 mötte jag upp Hanna och Kalle på St Eriks ögonklinik. Vi trodde hon skulle opereras, men tji fick vi. Alltså klantigt av oss att inte veta, men jag tänkte att vi 1. varit hos husdoktorn, fått remiss till SÖS och 2. varit på SÖS, fått remiss till St Eriks. Att det liksom var klart så. Men så klart så ville ju de också glutta lite på ögat innan de gick in till operation. Och det ska man väl vara tacksam för, men jag vill få det gjoooort. Tanken på min unge sövd med narkos ger mej mardrömmar.
Hon har alltså tjall på tårkanalen, den är för trång. Det brukar växa bort, men hennes har inte gjort det och nu måste de in med nåt himla silikonrör och rota runt och det låter så himla obehagligt. Hanna däremot: urpepp. Berättar till höger och vänster att hon minsann ska OPERERAS. Vill grina.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
6 kommentarer:
det måste nog anses bra om hon inte övertar dina rädslor, här är ju trots allt hennes hållning den mer rationella.
statistiskt sett är det ju farligare att korsa götgatan än att operera tårkanalerna, om det så sker på ett flygplan på väg till berlin...
Jag vet! När min minsta var 2 mån opererades han för ljumskbråck. Gick sönder av tanken på att nån skulle söva honom och skära i honom.
Men! Det var ju jordens rutinprocedur, och när man satt där på barnuppvaket ville man ju verkligen grina. Av tacksamhet över att det bara var ett skitet ljumskbråck. Och av sorg för alla de sängar som det stod onkologen på. Och för de små ungarna som låg i dem.
Hoppas det går bra. Fota! Kul minne.
Min mamma gick just igenom samma operation, gick hur bra som helst, så det ska nog gå bra ska du se! :)
En liten liten fråga.
Hur länge har ni fått vänta på op?
Vi är i samma sits.
Ida
Forandringen.blogg.se
hej anonym med unika namnarmband! dina grejer är säkert jättefina, men nu är det tredje gången på kort tid som du lämnat ett sånt här erbjudande i kommentarsfälten, och nu får det gärna räcka. jag tänker inte radera ovanstående, men lämna helst inga fler. ok? tack.
hej ida! hmm, vi tog väl tag i det iiiii... kanske mars i år? och nu när vi var där så var beskedet minst tre månaders väntetid på operation.
och ja men självklart, cissi. samtidigt som jag är skitskraj för hannas narkos etc, så är det ju dagligen en stor del av mej som liksom bultar av tacksamhet att det bara är en sketen himla tårkanal som är hennes problem. de tankarna, på värre saker, de är för onda för att ens tänkas fullt ut. fy helvete.
Skicka en kommentar