fredag 29 oktober 2010

Get me away from here I'm dying

Varje fredag som jag lämnar Hanna på dagis så gråter hon så himla mycket. För att vi inte ska ses på så länge. Inte för att det är pappas tur, hon längtar efter pappa, men för att hon inte vill skiljas från mig. Och det är så satans svårt och gör så förbannat ont. Och jag måste ju gå. Och hon håller fast runt halsen, lindar benen runt mej. Och jag MÅSTE gå. Det vrider hjärtat ur kroppen på mej. Buuuu.

15 kommentarer:

sofie sa...

jag tror att lördagar eller söndagar är mycket bättre bytesdag.. då känner hon sig inte lika övergiven och är bättre förberedd än bara chipchop nu ska du va på dagis ela dan o sen kommer pappa o vi ses inte på en vecka. hur tänker ni med fredagslämningar? vad är det positiva med det nåt måste ju ha gjort att ni valde just fredag morgon..

Solita sa...

Ja jag håller med sofie här!
Fredagar kanske funkar bättre sedan i framtiden när hon vant sig vid den nya situationen.
Försök att byta dag till en helgdag istället så blir det nog inte lika dramatiska avsked, och Hanna blir en gladare tjej

Unknown sa...

Plus att då kan man avsluta varje förälders (gäller ju både din och Kalles) vecka med lite, haha ursäkta uttrycket, fredagsmys, och inleda varjes vecka med lördagsmys - så får hon mys (ursäkta igen, men du fattar) med båda föräldrarna alla helger istället för med bara en förälder varannan helg. Även om ni inte har helt kontorstidsbundna jobb har ju dagis och stora delar av omvärlden det (om man vill ha helgmys tillsammans med andra också t.ex.)

vera sa...

Jag är ett gammalt skilsmässobarn och när jag var liten så hade mina föräldrar mig alltid uppdelat i veckorna, typ hos mamma mån, tis och sen pappa ons, tors och sen mamma under helgen. Sen bytte man nästa vecka. Det låter kanske roddigt, men jag vill minnas att det funkade bra för alla parter, framförallt innan man har en massa aktiviter som man ska släpa ombyteskläder till mellan hushållen... Tror mig minnas att det har gjorts studier på att det kan upplevas som en ganska lång tid för små knattar med en vecka från den ena föräldern. Bara som ett tips!

Anonym sa...

Åh, ångesten kvällen innan man lämnar ifrån sig sitt barn. Vi hade liknande system från det att dottern var 7 år. Om exet och jag kommit överens hade jag önskat personlig lämning hos varndra där man gick igenom veckan som gått i lugn och ro över en fika. Nu blev skolan en buffert mellan oss för att slippa mer bråk. Att skilja sig var plättlätt, att vara utan dottern smärtsamt. Men vi vande oss med det med. Som med alla sorger bleknar de med tiden :) /Carina

Anonym sa...

Min kille hade en 3-åring när vi träffades (hon är nu 9,5). De hade också (som Vera) uppdelade veckor; mamman hade dottern varje mån-tis, min kille hade sin dotter varje ons-tors och så körde de varannan helg. Det funkade otroligt bra. När hon fyllde 6 bytte vi till varannan vecka då vi tyckte att hon behövde få landa lite mer på varje ställe. Kanske är Hannah för liten för att vara ifrån sina föräldrar en vecka i stöten?

/J

K sa...

Vera och anonym (J) - vad himla kul att höra att det finns andra som inte enbart kör "varannan vecka" och som har positiva erfarenheter av det! Min kille sen tre år och hans ex har alltid haft hand om sin dotter (snart sju) mellan en-tre dagar i stöten, och förutom att de ibland känts rätt oplanerade vad gäller var när hur så har jag alltid känt att det måste vara något positivt för barnet att ha en så tät kontakt med båda sina föräldrar. Något som delvis grusats när varenda kotte genast frågar "jaha och då kör de varannan vecka då?", varpå man börjar undra själv om växelvis boende à två dagar skulle vara nåt onormalt? Menar förstås att det finns olika lösningar för alla men att det är roligt att höra att min kille och hans ex inte är de enda som har det systemet.
anonym (J), om du ser dethär - var det något speciellt som fick din kílle och hans ex att gå över till varannan vecka? att hans dotter började må dåligt av hur uppdelade veckor eller bara att ni tyckte det var dags med längre perioder?
Min kille med ex har nog inte funderat över någon ändring som det ser ut nu - så bor vi också grymt nära varandra (några hundra meter :)

Anonym sa...

Hej K,

När de separerade var deras dotter bara 1,5 och de ansåg att en vecka i stöten var alldeles för länge för ett barn att vara ifrån någon av sina föräldrar. Men med tiden - det började när hon var runt 5 - började hon få grepp om veckodagar och tid rent generellt. Hon frågade hur länge hon skulle vara hos mamman/pappan, när hon skulle tillbaka till mamman/ pappan och räknade dagar. De tyckte också att hon blivit så passa stor att det skulle vara till hennes fördel att få "landa" lite i respektive hem med de olika rutiner och regler som fanns där. Att vara ifrån sin mamma/pappa varannan vecka var fortfarande förknippat med längtan, men hon mådde bättre av kontinuiteten som varannan vecka innebar. Två vuxna människor som också kanske båda har nya respektive kommer ju ha olika sätt att leva sina liv, ha olika regler och synsätt, och det är skönt som barn att få en chans att anpassa sig. Tyckte vi. Delade veckor var jättebra när hon var mindre, nu är varannan vecka det bästa. För våra familjer och henne.

/J

K sa...

J - tack för att du delar med dej av dina erfarenheter! Min killes och hans ex´s system är lite speciellt då han är den som tar sin dotter till skolan varje dag, sover hon inte hos oss så går han alltså över till mamman som bor några minuter bort - exet måste nämligen åka till jobbet kl sju och min kille börjar inte förrän nio-tio. Så de har delat upp det på det sättet för att deras dotter ska slippa gå upp så tidigt på mornarna. Vilket innebär att hon träffar sin pappa i princip varje vardag, och sover hos oss efter ett flexibelt schema mellan en-tre nätter åt gången.
Både min killes och exets liv och arbetstider är rätt så flexibla och jag tror nog att de är rätt långt från att införa varannan vecka då det här systemet passar dem bägge. Exet bor själv med dottern och jag och min kille har (ännu) inga barn så det har funkat rätt ok hittills. Vi (eller rättare sagt barnets föräldrar då jag inte ser mej som en "bonusmamma" speciellt som jag kanske träffar barnet en-två gånger per vecka) får väl försöka vara lyhörda för dotterns tankar och önskemål i framtiden.
osv osv.. lätt att skriva på kring detta komplexa ämne med kanske lika många lösningar som det finns familjer! //K

Anonym sa...

stackars barn som måste vara utan sin mamma som dom blev gjorda i en hel vecka liksom bara sådär...jag spyr på det. sorry

annalin sa...

Jag fattar inte riktigt - "som dom blev gjorda"? (sista Anonym kl 23.58)

Anonym sa...

Istället för att spy, kom med en konstruktivt förslag hur man skulle kunna göra det bättre enligt dig..

Anonym sa...

..ett förslag såklart :)

Heartbeatdesign sa...

Usch det lät inte som något roligt senario som återkommer på fredagar :(

heartbeatdesign.blogspot.com

Anonym sa...

Du skriver så fint. Tack! Elin