-

Facebook ligger nere och min mobil har pajjat.

En dag på Tom Tits (!!!)

Är helt slut. Pendel till SÖDERTÄLJE med Axel och Agnes för en vända på Tom Tits. Det var skitkul. Och så jefla varmt. På pendeln hem satt vi och flämtade som feta hundar. Rekommenderas dock, massa roliga tricks att testa.

En stilstudie.

Från brydd till skitarg på tre röda.

Lövskugga.

Älskar.

Vissa festivaler.

Är mysigare än andra.

Hannas fjärde festival.

Pop Dakar. Hon är lite förlägen. *minns alla partytricks hon gjorde på den senaste*

33. Hur kommer man över att man blivit bedragen?

Så vitt jag vet så har jag aldrig blivit bedragen. Jag har varit ful själv dock. Vad jag vet har jag aldrig blivit påkommen. Jag vet inte hur jag skulle reagera. Jag vet hur jag skulle vilja ta smällen, och hur jag skulle vilja agera efteråt, men förmodligen blir verkligheten aldrig som man tänkte sej.

Jag har nån tanke om att ju längre man har varit ihop, desto "enklare" att förlåta. Hmm, vet inte riktigt hur jag menar men jag tror att alla som har varit ihop i säg sisådär tio-tjugo år nångång utsätts/ställer till med en otrohetsaffär. Och jag tror också att det sveket kan få båda parter att liksom stanna upp och se över förhållandet och inse att GUD det här är ju vad jag vill ha, och så jobbar man sig ur det och blir starkare tillsammans. Jag tror att det är slentrianen som får endera part att vara otrogen, att man behöver känna sej levande igen. Att förhållandet går på reservernas reserv, ingen som vårdar relationen längre.

Eller så är det en väg ut. Man är otrogen för man inte älskar sin partner längre, man är kvar av slöa skäl och så träffar man en annan och så lämnar man allt bara. Eller så är man den som blir lämnad. Man står där med förlåt-håven och den andra ba "nä men asså jag älskar inte dej längre, det är jag och Lena nu, hon får mej att känna mej levande, vårt sex är helt fantastiskt". Men du, ta ditt jävla fantastiska sex och DÖ okej?

Äsch, jag vet inte. Jag är så himla invaggad i nån sorts trygghet nu att jag har svårt att sätta mej in i saker som känns så avlägsna. Men det ligger bara på ytan så klart. Igår när min kille skulle gå, och vi har haft de här två urpissiga döda veckorna oss emellan, så bara gick han med stum blick. Jag kutade efter och ba "kramas?" och så gjorde vi det och vi stod jättelänge och ingen sa nåt tills jag ba "vad är det?" och SÅ VAR HAN TYST SKITLÄNGE. Då kände jag för första gången på flera år den där brännande bollen i magen, ångesten som kom vällande, den plötsliga kylan i bröstet och andan som liksom stannade av. "Men gud, han tänker säga att han inte är kär i mej längre". Nu var det gudskelov inte det han klämde ur sej, men det var en för mig väldigt nödvändig reminder.

Jag är så himla säker på honom. Han är den som är trygg och det är jag som någongång flaxat och ba "vi kanske skulle..." och han som varje gång vi haft de där riktigt jobbiga perioderna varit den som hela tiden tryckt på att vi ju faktiskt ska vara ihop livet ut, att han är säker, att det inte finns några andra alternativ, so what om vi har det jobbigt nu, vi har ju hela livet på oss, vi lär ju känna varandra nu, jag älskar dej, jag kommer alltid vara hos dej, sluta larva dej.

Jag tror helt naivt på honom när han säger att han aldrig kommer vara otrogen mot mej. Jag tror också att det är en nödvändighet för att kunna ha ett fungerande förhållande. Man måste lita på det, tills motsatsen är bevisad. Och jag vet ju att min kille är het. Skitsnygg. Sex on legs, som en kompis sa till en kompis när vi precis blitt ihop. Han har säkert massa potentiella ligg där ute på klubbarna. Men jag tänker inte så, då skulle jag ha ångest veckorna igenom. Vi är ju hans familj. Hur skulle han kunna pissa på den? Och för vad? En avsugning på en toa på Kolingsborg?

Och alltså GUD. Om Kalle skulle vara med någon annan då skulle alla murar rämna. Skulle inte kunna lita på någon igen. Aldrig helt och fullt som nu. Kanske skulle jag förlåta, kanske skulle det jag skrev ovan om att det skulle binda oss starkare samman vara så det blev. Jag tror jag skulle stå där med håven. LÄMNA MEJ INTE. Jag tror å andra sidan att han skulle lämna, för att hans handling skulle få honom att tvivla så mycket på vårt förhållande.

Det närmsta otrohet jag kommit, alltså att någon utsatt mej för det, var när han jag trodde var the love of my life gjorde slut med mej på typ en tisdag och jag på lördagmorgonen var utanför hans hus och ringde honom och hade sån jävla ångest, klockan var typ halv nio, och han ba "du får inte komma upp" och jag ba KUTA upp för trapporna och bara visste visste visste och så darrade jag fram dörrnycklarna som jag fortfarande hade kvar och satte nyckeln i låset och han mötte mej med vild och panikslagen blick i bara kalsonger och knullat hår och vi såg på varann i vad som kändes som en evighet och så fällde jag ned blicken och såg de där okända flickiga skorna bredvid hans nakna fötter på hallmattan och jag kände ansiktet skrynklas ihop och kastade mej ned för trapporna igen och ba flydde.

Och just ja, en kille låg faktiskt med en annan och tjejen berättade det två dagar senare medans han var inne på McDonalds och köpte mat åt oss alla tre en lördagssommarnatt. Det var rätt surrealistiskt. Och han VISSTE så väl vad som hade sagts när han kom tillbaka med sin patetiska jävla McDonaldspåse, han släppte den på marken och bara stirrade och jag var förvånansvärt lugn (chockad) och reste mej upp och gick och TACK OCH LOV stod en taxi tio meter därifrån och det sista jag hörde var hur han skrek åt tjejen och det sista jag såg var när jag några minuter senare tittade ut genom fönstret och såg honom förtvivlat hoja jämte taxin i ett försök att få mej att hoppa ur.

Så kan det gå. Vi är vänner nu.

Pannkaka.

Buffe till och med. Härlitt. Av dirren inte ett knyst.

Vad man inte ser här...

Är att Hanna spytt titt som tätt i natt. På mej syns det desto mer. Snart: park. En nära. Hanna har dirre. *jippi*

She says shes tired of life, she must be tired of something

Jag har några skivor som alltid kommer fram när jag är nedstämd. "August and everything after" är en av dem. Jag ÄLSKAR den skivan.

Counting Crows - Round Here
Uploaded by Counting-Crows - Watch more music videos, in HD!

Step out the front door like a ghost into the fog, where no one notices the contrast of white on white

Apropå kärlek. Jag och min kille har inte bråkat sedan jag började jobba. Vi har knappt setts. Vi byter av hemma vid sexsnåret då jag kommer hem och sen vid sju så drar han på sport eller jobb. Morgnarna ses vi inte. Kvällarna är jag själv. Jag sover när han kommer hem. Helgerna tar jag Hanna på förmiddagen så han får sova sina åtta timmar efter klubbjobb och han tar Hanna på eftermiddagen och oftast är vi inte tillsammans då. Ensamtid.

Det har känts lite konstigt och det är skönt att det bryts nu, nu när jag inte jobbar längre. Slutade helt i dag. Det är läskigt med den här stiltjen oss emellan. För den är inte rofylld. Den är mer... uttråkad och tyst. Död. De korta timmarna tillsammans är helt utan energi. Jag saknar nästan gnabbet. Grälen. Då kommer man ju nån vart förhoppningsvis. Den här fattiga samvaron är obehaglig.

You gotta love the one you love and the whole darn world as well

För någon månad sedan tog jag tag i mina skivor. Städade upp, slängde mp3:or. Gjorde tre helt nya case, små, genreindelade. Så att jag inte skulle behöva släpa fem års blandskivor med mej varje gång jag skulle ut och spela, hundrafemtio skivor med kanske två max tre spelbara låtar på varje typ.

Slet i flera dagar, men till slut så var det klart. Så prydligt och snyggt så. Tre identiska case, med fina utskrivna spellistor, noga utvalda låtar.

Sen fick min kille nys om de där casen, särskilt den med gubbhits, 17 grymma samlingsskivor, sisådär 260 låtar. Han har det med sej jämt när han spelar. Det är ju lite smickrande också på nåt vis. Att "det är så bra". så utsökt kompilerat. Och nu är det borta. Min bäbis med Meatloaf och Journey och Toto. Puts väck. Och min kille letade så noga nyss, och ba "jag som alltid ställer det på sin plats" och såg så uppriktigt bekymrad ut att jag inte ens kunde bli upprörd.

Skitsamma. Man kan göra ett nytt case. Men en kille med så bra musiksmak växer inte på trän. Bra musiksmak = MITT GUBBCASE.

Dagens sakna

Jag saknar Fredrik. Han har så mycket nuförtin och jag har så mycket nuförtin och han är ihop och jag är ihop. Annat var det förr. Det var smutsigare på den tiden, men vajjert också. Nu står han och är halvpackad på sin klubb Julia i Spymlan förmodligen. Halva jag vill vara där. Andra halvan trivs så bra här på balkongen, så. Men båda halvorna vill hänga med han snart. Jättesnart.

Is this it?

Ja. ÅH NEJ. Nu kom det en puka på umpet. Det är "it".

Don't quit your dayjob, pysen.

Ett minus med att bo vid just vårt vatten. Det är ett soundcheck på thai-båten. Hej sommarn! En kille har envisats med samma riff i en kvart nu. Funderar på att gå ner och säga åt han att det inte blir bättre än så här. Att riffet så att säga var dött från början. Det låter umpa-umpa-umpa-tystnad-umpa. Och så börjar han om igen. Gud, låt det vara ett SOUNDCHECK. Att det inte så att säga är "it".

Killar med gitarr. Kan vara bu. Kan vara bä. Min favoritkille med gitarr är Freddy. Dör av älsk när jag kollar på den här bilden.

Which The Wire-character are you?

Generellt så avskyr jag alla Facebook-applikationer, som de här 5 Picks of the day och Your friend took the 80's Quiz bla bla. Men jag var tvungen att göra ett test själv nyss. Vilken karaktär är du i The Wire? Kunde inte hålla mej. Och jag blev ett fyllo. Och irländsk! *ser man på*

Jimmy McNulty
You're a lovable Irish drunk thats good at your job but not much else. You care for your loved ones but you find it difficult not to give into your male urges and it sometimes effects your life.

Jag är lovable! *är skitbra på att sålla information*

Humlan.

Lunch med fin-Lina!

Overload - cannot compute

Men alltså jag DÖR av hetma. Alexander Skarsgård. G-g-g-great kisser asså.

Paparazzi - Lady GaGa from Emilio Moreno on Vimeo.

"Puss puss". Haha.

You sit around getting older, there's a joke here somewhere, and its on me

Jag känner mej stressad över framtiden. Hjärnan och kroppen hänger inte med i det den vet. Jag tycker mej förstå att jag från och med måndag ska frilansa igen, men jag fattar ändå inte, reagerar inte utifrån det. Datumen rör ihop sej. När sjutton är WTAI nu igen? Är det nästa helg? Är det nu i helgen som Quetzala har födelsedagsfest eller är det Rebeckas trettioårsfest? Och vilken söndag ska vi på Tom Tits med Axel och Agnes? Ska Hanna till mamma nästa onsdag eller är det ytterligare en vecka kvar tills dess? I så fall måste ju det betyda att det är om två veckor WTAI är. Och det i sin tur betyda att midsommar är om tre helger (och vad ska vi göra då? Ingen aning) och att det är NU på torsdag som jag och Lina ska spela på reklambyråfest.

Så här håller det på. Allt är rörigt. I dag såg jag att det är små små fotspår i dammkletet bakom toastolen. Jag borde verkligen torka golven i badrummet. Men vem gör sånt? Inte jag. När mamma är här brukar hon säga att vi borde tvätta fönstren. Då ser jag hur grå de är, som ett tunt ljusgrått filter som hindrar ljuset att riktigt komma in. Min hjärna har ett sånt filter nu, jag kan inte ta in information. Jag skriver ner saker, bläddrar förbi dem.

29 maj: sista dan på nyheter24
30 maj: Quetzalas fölsefest
31 maj: Tom Tits med A&A

2 juni: deadline DN
3 juni: SF:s filmdag, 4 filmer på raken (Woodys nya bl a)
4 juni: deadline DN igen, spela reklamfest med Lina, Pelle barnvakt
5 juni: spela Gubbrummet på Spy Bar, Hanna hos farmor och farfar
6 juni: Rebeckas trettioårsfest

9 juni: deadline DN
10 juni: lämna Hanna i Sala/Västerås
11 juni: deadline DN igen
12-13 juni: WTAI
14 juni: hämta Hanna i Sala

Sen midsommar, Peace and love. Och så på allt detta Kalles schema, vem tar Hanna då och då och när var det Pop Dakar och när hade han Daydream Nation och när var det han skulle spela in teve och när är det handbollsturnering... Och vilka veckor har Hanna semester från dagis? Och när drar Kalle till Norge? Och vad skulle vi göra på midsommar nu igen? Jag ser inte allt kul för det är stopp i hjärnan. Största frågan: hur ska jag få in pengar? Har jag sökt frilansjobb? NEJ. Gud, jag får magsår.

I'm dancing in the dark.

Bruce Springsteen - Dancing In The Dark (1984)
Uploaded by GMRedskins - Explore other music videos.

Reign in pain

Jag har fått nackspärr. Den har ökat stadigt sedan jag vaknade. är jag så jävla gammal att jag påverkas av det öppna fönstret i sovrummet i natt? Eller att jag sitter med ryggen mot ett öppet fönster hela dagarna på kontoret? Är jag så skruttig, va.

Ont gör det alla fall. Och genererar huvudvärk. *kul*

Har ni sett att asterisker nu gör FET STIL på Fejjan?! OMG. Hur ska jag nu kunna kommunicera..? Facebook, ge mig mitt språk tillbaka, tack.

En dag kvar

Häromveckan fick jag nys om att vårt dagis har en helt underbar uppfinning. Om man lämnar unge innan kvart i åtta så får de frukost! Det är ju skitbra när man är stressad och måste vara på jobbet en speciell tidig tid. Plus att Hanna tycker att det är superexotiskt. Hon ba "mmm, ANNAN müsli" och är asnöjd.

Nu jobbar jag min sista dag redan imorgon iofs (hej balkongen!), så vi får ju ingen direkt mer nytta av den här underbara dagisfunktionen, men ändå. Jag älskar att bo i Sverige.

I kväll blir det detta:

It's too big, it won't fit

Nya Beyonce-singeln/videon. EGO MY ASS. Hon sjunger ju om kuken. Och hon envisas med att dansa. Älskar Beyonce, det gör jag, men så jäkla graciös är hon ju inte.

It's too big, it's too wide
It's too strong, it won't fit
It's too much, it's too tough
I talk like this 'cause I can back it up

Jag har blitt bestulen

På nästan två timmar av mitt liv. Alltså GUD vilken dålig film jag sett, den var kackig på en helt ny nivå tror jag. Det enda som var coolt, och då menar jag det enda verkligen, var att se äckliga ungen Dakota Fanning som sulky teenager. Jag känner mej besudlad. SE ALDRIG FILMEN "PUSH". Eller gör det, och se hur allt annat plötsligt ter sej så mycket mer värdefullt och vackert. Nu måste jag våldtäktsduscha.

Love triangle

Man visste ju redan innan jul att Serena var ihop med Dan Humphrey IRL, och så i februari nån gång smög det fram att älskade Basshole dejtade Vanessa, men nu jävlar har jag fått nys om vicken ORMGROP det måste vara på Gossip Girl-inspelningarna! Blair är ju ihop med svinet Carter off camera! OMG. Och varför bryr jag mej? Vet ej. Men jag tycker det är kittlande.





Nu fattas bara att Serenas höggravida morsa dumpade sin IRL-make för att bli ihop med Humphrey-farsan. Då är gegget komplett.

Alltså...

... sista avsnittet av Greys Anatomy, jag vet inte riktigt hur jag ska tänka där. Vill inte spoila, men alltså... VEM FÖRSVINNER? Jag hoppas på... *vill inte spoila* hmmm... den med lite kortare hår. Är den jag hoppas på. Alla fall.

Och BTW. Double-O 7?! Vad är det för jävla kod? Fattade inte alls.

Kvinnan på bilden har nödvändigtvis inget med sammanhanget att göra.

Fast as you can baby, scratch me out, free yourself

Den enda röst jag pallar lyssna till i dag. OCH VILKEN RÖST SEN.


Fiona Apple - Fast As You Can (Official Music Video) - Funny bloopers R us

Parklife.

Grön lunch med Lina och Carro. Finemang.

Slacker - it's a life style

Det slog mej just att TÄNK om jag sa upp mej av lättja! För att jag tyckte det var jobbigt att gå upp om morgnarna och behöva sminka mej och sånt. Vara nånstans på speciella tider. Nä. Så kan det ju inte vara, och det är det inte tror jag, men kanske det är så ändå helt undermedvetet? Det vore ju verkligen förfärligt.

What I choose is my choice, what's a boy supposed to do?

I dag sade jag upp mej. Världen är (åter igen) mitt ostron.

Um, did we fight or did we talk?

Den enda röst jag pallar lyssna till i dag. OCH VILKEN RÖST SEN.

Once in a lifetime.

Dagens kultur: Kulturamas examenshow.

Att fika vid vatten.

Med Sverrir, Carolina, Aksel, Maja och Cassandra och tre ungar. Snart Konstfack. Och en annan hemlig grej. Med Carro.

By the rivers of Babylon

Äh okej, den enkla gick ni inte på.

"Tack."

Alltså Henrik. Henrik! Vicken kille. Såg hans show 90´s nyss och fan vad bra det var. Han gav ett så... naket intryck. Han var rolig så klart, men han ville bli tagen på allvar också. Att man skulle se snubben bakom alla citationstecken och det var så FINT. Och under bildkollaget på slutet, hundra snabba polaroider från hans nittiotal som lika gärna skulle kunna ha varit mitt eget kollage minus alla kända fejjor till tonerna av Hey Princess, då snörpte hjärtat ihop sig på mej. När applåderna kom så grät han där han stod på scenen. Och eftertexten var Tack Bea - utan dig hade jag aldrig vågat. Ahmen så FIIII-IIINT.

Klart överskattat.

Fotboll enligt Hanna. Hon brås på mej.

Helt vanlig dag i Hannas liv.

Lite udda för Carolina bara.

Låt mej få leva i min skyddade verkstad livet ut

Åh men gud, jag vet att hela Greys koncept går ut på att trycka på känsloknappar. Så tacksam miljö för hjärtslitande scener, farväl och sorg. Och sedan Hanna kom har jag blivit så mycket mer mottaglig, och det vill inte säga lite, för jag har alltid varit en lättgråten en.

Det dog ett barn. Nej vänta, jag tror inte att ni förstår. DET DOG ETT BARN. En liten liten flicka som aldrig skulle fylla sju. Hennes ögon såg ut som Hannas. Kvar var en fullkomligt ensam och förtvivlad förälder med en tunn och borttynad krake i sina armar. Och jag vet det är skådespelare, jag vet att den ostiga musiken är noga utvald av en rutinerad och beräknande musikläggare, jag vet det. Men jag kunde inte hantera det. Kan inte hantera det. Föräldrar ska inte överleva sina barn. Och det sker ju varje dag, på SÖS några hundratals meter härifrån, det är någon annans VARDAG detta, människor jag möter på stan är på väg till en liten parvel med slangar överallt. Små små knyten som går bort och lämnar bara glasskärvor kvar och jag blir alldeles jävla lamslagen av tanken att det skulle kunna vara jag som står där helt fylld av vanmakt och ingen att skylla på och bara implodera av sorg. Åh fy faaan. Fy fan fy fan fy fan.

Paris, not France

I USA så associerar fler unga tjejer ordet Paris till Hilton än landet Frankrike. Så sorgligt, och så coolt. Jag har inte så mycket till övers för Paris Hilton, jag tycker inte hon verkar särskilt sympatisk och jag tycker hon klär sig fult, men när jag såg trailern till den här dokumentären (klippet nedan) så ville jag ändå se den. Den är gjord av Tom Pettys dotter, och hon ska tydligen ha kommit Hilton-skan väldigt nära, lite In bed with Madonna-esque. Nu är ju inte Paris fullt så intressant som världens största popikon Madonna. Är hon ju inte. Men jag tror ändå det kan vara kul att glutta lite bakom. Och även om hon inte är Madonna så har hon ju i fem års tid piskat upp den ena mediahajpen efter den andra, hennes hjärna kan inte bara vara rosa sockervadd? Herregud, hon måste ju ha substans nånstans? Ingen människa kan ju gå omkring och vara nöjd och säga fåstaviga meningar som "That's hot" och shoppa och mingla hela dagarna. Det måste ju finnas något MER? Man hoppas ju att hon ska vara driven och supersmart bakom allt det artificiella.

Vi ska alla den vägen vandra

Nu ska jag ta tag i Greys Anatomys senaste fem. Karev har gjort lite samma resa som Xander i Buffy, tycker jag. De första säsongerna, lite tanig, ung liksom, bultande het. Och så i de senare säsongerna lite mer manlig och... köttig. Resultatet är detsamma: inte lika het.

Have I told you lately that I love you

Såg klart Gossip Girl igår. Satt fan som på nålar de sista tre avsnitten med jätteminuset för det näst sista som var uppklippt med flashbacks till Lilys (Serenas morsa) åttiotal, de ska göra en spin-off som jag inte tänker se. Utan att försöka spoila nu, men asså... Chuck! Blair! Ska de nånsin få ihop det? Den som ser får se. Jag grina nästan vid två tillfällen. Att det ska vara så svårt. Lilla ihoptryckta Chuck Bass. Älskade hob-människa. I love you.

"We're buddies"

Paris älskar L-word. Jag vet inte varför men det gör mej glad. Eller så är det bara Katherine Moennig i det här klippet som gör mej stissig. That's hot.

Haha.

Jag hade fan känt mej så här om jag hade varit där igår. Phew. Haha, nu känns det lite bättre efter den insikten. Den som spar han har.

I believe them bones are me

Jaha, så kollar man mingelbilderna på Stureplan från gårdagens fest som jag "inte orkade". Vilket är sant iofs, jag var dying, men nu i efterhand SÅ VILL JAG HA VARIT DÄR. Enligt Quetzala, som så klart var där, så var "alla där". Och det var dom ju. De här godbitarna hade jag gärna svingat en bägare med. Inte träffat på evigheter. Typiskt härliga. Och vad somrigt och fint det såg ut att vara! Jaja. Vad är väl en baljävel i Humlan. Alldeles... alldeles UNDERBAR UPPENBARLIGEN.

We're traaa-aa-ash, me and you, it's in everything we do

Jag funderar på när jag ska gå ut härnäst. Jag vill vara snygg och talför. Det KAN inte få dröja tills WTAI (Pixies!). Det är ju för farao om fyra veckor! Mats nämnde en fest som J skulle ha med tema white trash på torsdag. Blev urpeppad. Vi började genast spåna outfits och vi kör nog mysbralla, hoodie och cowboyboots. Som vardags-Britney! Och så ett par fräsiga solglasögon och hår tuperat i tofs. Talför kan jag nog bli, men det där med snygg är ju bara att glömma känner jag nu. Hihi.

You can't read my pokerface

Det här mastiga bildjobbet med femtio Lady Gaga-outfits sög musten ur mej. Hajja att försöka vara lite rolig FEMTIOTVÅ gånger. Gick så där. Nu är jag trött på gränsen till gråt. Alltså jag är inte ledsen, bara helt slut. Sov fem timmar i natt. *jippi*

Helt normalt.

Lite gympa utanför Sturehof.

I take the poison, take the pity

Tittar på den här videon. Känns helt logiskt att jag dyrkade den här karln. Ahmen kolla! Det mest perfekta jag sett. Då alltså.

Kvällens soundtrack

Det är en konstig stämning här hemma. Jag är ensam och det är mörkt och jag har inte tänt lampor. Jag känner mej låg, men inte ledsen. Snarare lite aggressiv. Och så lyssnar jag på det här och tycker varje låt är så jävla jävla bra. Och passar mitt humör alldeles ypperligt. Inte för gråtigt, inte för glatt. Hoppas länkjäkeln funkar.

spotify:user:popmorsa:playlist:5mceuorL91WKZUcPr6ULzq eller kanske den här
http://open.spotify.com/user/popmorsa/playlist/5mceuorL91WKZUcPr6ULzq