fredag 8 maj 2009

Friday night's all right for fighting

Så här. I kväll är vi hemma båda två, Kalle har inget jobb och jag har inget planerat. Låter som en toppenidé på eftermiddagen med tacokväll och 24. Gott så. Jag hämtar Hanna, Kalle sitter i nån jury till klockan sex. Köper taco för en fjärdedels tusing. Går hem. Klockan blir halv sju, svinhungrig. Börjar inse att min kille kanske slutar sju. Ger Hanna annan mat. Köket ser för jävligt ut, hela lägenheten faktiskt, ser exakt ut som jag lämnade den kvällen innan. Så även köket, som sagt, som min kille skulle göra rent efter att jag igår lagade mat. En måltid jag lagade efter att ha kommit hem från jobbet till ännu ett ostädat kök, som jag städade och lagade mat i. För den som inte minns eller bara missförstår: köket är min killes att hålla rent i. "Resten" är mestadels mitt, enligt en deal vi gjort. Min kille kommer hem, lägger Hanna, innan påpekar han att jag har skor inomhus. En (o)vana jag har. Alltid haft. Nåt han stör sej på. Och so what, tänker jag alltid då, det är ju fan alltid jag som städar ändå. Skitsamma om jag har skorna inne, de är rena. Om han stör sej på smuts, DAMMSUG NÅNGÅNG DÅ. Så mogen är jag. Medans min kille lägger Hanna lagar jag taco och lyssnar på Arga kvinnor på Spotify. Börjar känna mej tillfreds och ser framemot taco framför 24. Mysigt. Som jag har gjort i alla tider med min familj om helgkvällarna. Släcker ner lite, äter nåt goffigt framför en bra och hyrd rulle. Älskart. Maten är nästan klar när min kille kommer ut ur sovrummet och kikar in i köket där jag har hackad lök upp till armhålorna. "Du har skorna på dig", säger han i anklagande/ledset tonfall. Glada humöret raseras. Hur har han mage, tänker jag, Här står jag och steker hans/vår jävla mat som jag köpt för svinmycket pengar för att vi ska få lite mysigt (dör lite när jag skrev just det här om det mysiga, wtf have i becooo-ooome) och jag har precis gjort hans sysslor i det jävla köket och jag var inte ens SUR. Inte förrän han drar upp skojävlarna. Känner hur det kryper i mej av ilska. Han sätter sej framför datorn, har mail att läsa. Står där och steker. När det är klart ber jag honom duka. Han börjar lägga ut på köksbordet. Nej nej nej, säger jag. Vi ska sitta i teverummet, kolla "24", mysigt! Han ba "det är sunkigt att äta i teverummet". Men aj. Pissar på min familjetradition. Bara så där. Blir ännu surare, och ser framför mej hur vi sitter med varsin sorglig taco och stirrar ut i tomma intet båda två, mittemot varandra en fredagkväll. Har ju musiken allafall. Arga kvinnorna. Utan att säga nåt går han OCH STÄNGER AV. Vi sätter oss. Har is på händerna, rimfrost i mungiporna. Jag är så jävla arg. Efter ett tag lättar det lite, har väl med näringen att göra och jag ba "annars då? berätta nåt kul, säg nåt". Håll i er. Han ba: jag tycker inte om när du har skorna inomhus! Ahmen skämtar du? Tar du upp det IGEN?! Noll fingerspitzgefühl på min kille asså. Sen var det ingen återvändo.

En halvtimma senare plockar han undan i köket. Under taco-myset har han påpekat att jag måste säga till NÄR jag blir sur, inte efter, så att han kan få en chans att göra något åt det. Efter fem minuter är han synbart klar med sitt köksdonande, börjar släcka spislampan och taklampan. Ställer mej vid diskhon där mat ligger kvar i. Två retursalsaburkar står intill, ej ursköljda och definitivt inte i returglaskassen. Skrynklade flottpapper och matrester över hela diskbänken, blandat med diverse tallrikar och pryttlar. Det dräller av grejer och skit mellan spis och ho. En hel jävla gurka ligger framme. Bordet är inte avtorkat och det ligger tacorester prytt över hela bordet. När jag står där och sköljer ur den första salsaburken, han är halvvägs till soffan så ba NÄÄÄÄ. Nu ska jag göra som han sa. Så jag kallade tillbaka honom som nån jävla mattant och ba "är du verkligen klar nu?". Sen stod jag där och pekade tyst på grejer som skulle göras tills det var fint igen. Mycket bisarr situation. "Tack för en god match", sa jag glatt efteråt. Han tyckte inte jag var kul.

Till bådas försvar var vi båda cepetrötta.

23 kommentarer:

annalin sa...

Det är precis sånt här som gör att vi är så många som älskar din blogg.
Att du vågar skriva så totalt osentimentala beskrivningar av vardagen. Utan finare omskrivningar och "skyddande av personer".

Cissi sa...

Men åhhhh! Jag blir helt jävla tokig. Hur i helvete kan det va samma visa i varenda jäkla familj? Buhu, jag ger fan upp!

Ännä sa...

emelie du är så cool! ta ingen skit!

B sa...

aaaaaaaahhhhhh, jag döööööör, jag orkar inte med att det är såhär. varföör? "säg till om du är sur då" "kan inte du göra en lista på alla saker som gör dig sur så jag vet" blaaaablaaa.
tack emelie, för ärligheten och igenkännighetsfaktorn.

Anonym sa...

känner igen mig sjuuukt mkt. ibland får man bara vara sur o tvär o ibland vill man bara ha kärlek tillbaka.

Helena sa...

du är fantastisk

ghaz sa...

asså GUD vad jag känner igen mig. HAT alltså, pure FUCKING hat.

börja förstå varför mord sker... eheheee.

nåväl, uppskattar som FAN din skildring. go you!

Anonym sa...

Till bådas försvar?
Till hans försvar menar du?
Du gjorde ju knappast något fel.
Gah! Jag känner igen mig. Göra allting själv eller säga åt honom som man vore hans mamma. Tack för att du delar med dig så ärligt.

anna sa...

känner igen vartendaste ord! Vi är många i den klubben!

ingeborg sa...

emelie jag älskar dig

men hallå, tillbaka till rötterna här, dom där mammorna och papporna som lärde sina söner (och döttrar) att vara principfasta med vad som är förkastligt och sunkigt, men glömde lära dom att dela lika och tömma en jävla diskho - SHAAAAME on you *med trollkarlsröst*.

ps. är urdålig på att tömma diskhoar. diskhos. diskhor.

Neon Bible sa...

Jag går tillbaka i tiden och hoppar ur bilen då jag ser en rödlätt tjej med cigg och bok i högsta hugg stå i en smal gränd i Gamla stan och frågar om vi ska sätta oss nånstans och ta en öl och vältra oss i Arcade Fire-kärlek och glömma allt vad Taco-gräl heter. På?

emma sa...

bra att du är ärlig. fint skrivet! måste länka.

Popmorsan sa...

hej kompisar! fan vad skönt man ej är ensam.

neon bible: haha, det var i onsdags eller hur? sneakade in i en gränd runt femsnåret innan jag skulle möta min kille på debaser. så himla spännande bok! lätt på nästa gång.

Anonym sa...

Du är den enda vars blogginlägg jag inte scrollar förbi fast det finns noll mellanrum i texten.

Madde (maddepladder) sa...

En stor anledning till att jag är singel. Jag pallar inte med att behöva säga åt en annan vuxen människa, peka och förklara och visa. Fan dom SKA kunna sånt utan att bli tillsagda!

VARFÖR gör dom inte det? Hade dom alla morsor och syrror som plockade upp varenda smula i deras väg och strödde rosenblad kring deras fötter eller?

Missförstå mig rätt, jag fattar att detta är en piss i rymden av erat förhållande. Men jag minns tillbaka till mitt och det gnager i mig fortfarande, så jag nästan får lust att ringa upp mitt ex just nu och skrika i luren "tvättkorgen slutar aldrig vara överfull om man bara fyller på mer och mer utan att tvätta!!!"

Men jag tror jag låter bli.

Lång-Kalle sa...

Jag blir så sugen på att starta en motblogg när det blir så här.
jag har ju en helt annan syn på problemet.
Jag misstänker att jag skulle få en helt annan stämning om jag skrev så jag passar på att svara lite här och hoppas att ni inte tycker att jag är patetisk.

Dom två dagarna vi pratar om är som jag förstår torsdag och fredag.
jag vill minnas att jag jobbade 07-03 på onsdagen, jobbade typ 10-02 på torsdagen och 12-19 på fredagen och 12-02 på lördagen så jag visste att det skulle bli en hektisk vecka.
mitt i det här gick jag hem för att hämta hanna och sen 30 minuter efter efter vi hade kommit hem kommer en sur emelie hem och ställer sig demonstrativt och diskar och klagar på att middagen inte står på bordet när hon kommer hem. Jag hade inte ens haft en chans att börja (möjligtvis sätta på pastavatten). När jag efter fyra år har insett hur omöjligt det är att diskutera med en vrålhungrig emelie släpper jag inte fram irritationen utan låter henne hållas tills maten är i magen och allt är normalt igen.

När sedan fredagen kommer och jag får ett samtal under dagen om att vi ska äta popcorn och se på 24 tycker jag att det låter toppen.
Efter lite missförstånd inser jag att det är tacos som gäller och inte popcorn så medans jag lägger hanna lagar emelie mat.
Jag påpekar att om vi ska lära hanna att man inte får gå in med skor i lägenheten kan inte mamma köra med den stilen (hanna ligger just nu och sover med en stövel i soffan). När jag kommer ut från sovrummet dukar jag fram för middag i köket och får en arg blick tillbaka. jag stänger av musiken och när vi ska börja äta är stämningen tjock som filmjölk och det går inte ens att säga hej utan att få en kniv kastad i ansiktet. jag har aldrig gillat idén om att äta och bli underhållen samtidigt, jag gillar att se matstunden som en lugn stund.

det finns en massa underliggande problem här men jag vet inte om det här är rätt forum.

For the record vill jag säga att förutom köket är också all teknik, inklusive emelies dator mitt jobb. i stort sett alla mekaniska saker som att sätta upp hyllor, tavlor, lampor, gardiner mina områden.
Dessutom är tvätten/badrummet någon slags delad vårdnad så uppdelningen enligt mej är

Jag: Kök + teknik
Emelie: Vardagsrumet

hanna sa...

Hahaha. Kalle, fan vad det är gött att du luftar skiten här också. Ni borde få en egen tv-kanal!

Anonym sa...

Innan jobbet på fredagen skulle du ju till exempel ha kunnat diskat.

Annisen sa...

Hahah så j-vla skön blogg!!! Hittade hit idag!! :)

Idpadida sa...

Det är spöklikt...hur många fredagar ser ut ungefär så här i svenska hem? Hundratusen? Räcker det?

Problemet är inte att man/kvinna inte fattar att man/kvinna är för trött för att städa/laga mat/whatever. Problemet är att män, i allmänhet (självklart med undantag) har så väldigt mycket lättare att koppla på tunnelseendet och inte se alla de där småsakerna som kvinnor i allmänhet (med undantag) gör lite sådär i förbifarten utan att tänka. "När jag ändå går till köket kan jag ju ta med det här smutsiga saftglaset som har stått och möglat i en vecka"...

Jag tror att killar måste bli bättre på att se. Och tjejer måste bli bättre på att INTE se. Jag jobbar hårt på det sistnämnda och är glad för vartenda framsteg :)

Anonym sa...

Jag har börjat köra på modellen att göra mindre och "inte se" de smutsiga glasen i vardagsrummet eller strumporna på golvet. Väntar på att han ska ta initiativet... vilekt ju inte händer. Då får man ju leva med ett bombnedslag till hem. Vill man det?

Emma sa...

Jag och min kille gick till en familjerådgivare för att få hjälp att lösa sånna här konflikter. När vi luftat vår smutsiga byk i två timmar lade terapeuten huvet på sned och sa "men det verkar ju vara konflikterna som håller glöden levande i er relation". Vi gick inte dit igen

Anonym sa...

Kalle alltså, inte du Emelie.