onsdag 10 februari 2010

There are many things that I would like to say to you but I don't know how

Ibland när jag läser era snälla kommentarer tänker jag att ni är lika puckade som jag och därför tycker att jag skriver smarta och roliga saker. Det hade ni inte tänkt på va? Va va va? Det håller mitt ego i schack.
Upplagd av kl.
Etiketter:

5 kommentarer:

Anonym M sa...

Jag kom på en sak så här i efterhand, efter att ha tänkt på det där med omogna fotominer. Att jag har också suckat över dina foton och tänkt att "herregud tror de att livets viktigaste ting är fest" och sånt. Men jag har kommit på att det grundar sig i ren avundsjuka. Att jag inte har någon att ha sådär ohämmat roligt med. Då är det lätt att börja döma andra. Jag vill ju också ha ett gäng som gillar mig och som jag gillar tillbaka.

11 februari 2010 kl. 09:28:00 GMT
popmorsa. sa...

åh. men du. gulle du. jag vet inte vad jag ska svara på det för jag känner inte dej, mer än att jag är väldigt medveten om att jag är bortskämd med grymma vänner som trots min nya sociala blekhet ännu finns kvar. och jag är glad över dem varje dag.

11 februari 2010 kl. 11:52:00 GMT
Sara sa...

Okej, tack. Tror jag.

11 februari 2010 kl. 13:42:00 GMT
popmorsa. sa...

sara/m: är ni samma? första kommentaren lät så ledsen och ensam bara. jag menade absolut inte att låta nedlåtande.

11 februari 2010 kl. 14:09:00 GMT
Anonym M sa...

Nej, vi är inte samma.

Sociala blekhet, mkt bra ord. Mina "vänner" bleknade bort och försvann när jag inte längre var den drivande festpersonen i gänget utan hade fått barn och liksom varken kunde eller ville vara ute varje helg/fixa klubb/dra ihop folk till fest. Jag går ut med dem ibland, men det är inte alls samma sak. Känner mig bara utanför och mår dåligt en vecka efteråt.


Tycker att det är fint att du värderar dina vänner så högt!

11 februari 2010 kl. 23:08:00 GMT

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)