söndag 7 februari 2010

Under neon loneliness

Jag har dragit mej för att börja kolla s2 av Sons of anarchy, det har varit nåt som stått i vägen mentalt, samma med senaste Mad men. Igår kväll spelade min kille skiva på en åttiofemårsfest *modernt* och jag hade precis dött schlagerdöden då jag tvingade mej själv att dra igång första avsnittet. Sen var det ju kört, kom i säng efter två (Hanna vaknar sieben) och GUDARS SKYMNING vad det är bra. Det är bra på samma sätt som Friday night lights, inte så himla spektakulärt och extra extra, det bara ÄR och vad det är är briljant. Det är ett lågmält actiondrama, men mer kärlek och familj, fast det är en kärlek som är komplicerad och svår och stark och vacker och aldrig aldrig sockervaddskletig.

Aja. Sons of anarchy. Fy satan vad bra.

3 kommentarer:

Emma sa...

Hmmm. Jag som funderar på vad jag ska sätta tänderna i för serie, Sons of Anarchy (har inte sett ett enda avsnitt) eller senaste säsongen av Friday Nigh Lights? Kanske ska parallellköra?

Popmorsan sa...

senaste friday pågår ju fortfarande, men jag vill ändå drista mej till att säga att det är den bästa hittills. skiten hopar sej i drivor och det är spännande men ändå VARDAG liksom, inga punchlines och dråpligheter, och så tammy taylor på det, ÄLSKAR coachen och tammy.

nu har jag kollat fjärde avsnittet säsong två av sons of a och det är bra på exakt samma sätt. vardag, spännande, känslomässigt, men ändå hårt (som livet är höhö).

gört! du är en vinnare vad du än tar!

Emma sa...

Då parallellkollar jag! (Och ja, coachen och Tammy!)