Jag blev lite knäpp av en bok jag läste i somras som hette "World war Z". Det är samlade historier från överlevare efter det tredje världskriget, kallat Z, då fienden var zombies. Låter ju helt bananas, men den är så himla bra skriven, och jag blev helt fucked up av den. Som i kväll när jag lade Hanna, så började jag tänka på huruvida safe vår lägenhetsdörr är vid ett eventuellt zombieangrepp. Och det är ju ett plus att bo högt upp som vi gör, svårt att ta sej in via fönster, men det är också svårt att ta sej ut, man vill inte gärna gå fyra trappor i trapphuset när det förmodligen är z-infested neighbours kvar i byggnaden. Började även fundera på om jag ska börja spara på konserver, kan ju vara bra på många olika sätt och vid många olika typer av krig. Tjacka femlitersdunkar med vatten som jag byter ut innehållet på varje söndag så det är fresh vid ett ev utbryt. Det är också ett himla plus att vi bor på nordliga breddgrader för zombiesarna är försvarslösa mot kyla då de inte har nåt blodomlopp, de stelnar helt enkelt vid minusgrader. *tur"
En halvtimma senare sov Hanna och jag var så där mörkrädd som man är precis efter man sett en läskig film, hetskollade fem minuter OS nyss för att landa i verkligheten. Nån som hette Kalla hade vunnit nån form av skida. Skoja, vet vem hon är. Men länge trodde jag att Kalla och Kallur var samma person, de visade sej vara TRE olika. *what do you know*
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Briljant! Precis så är det ju...
Ooh, har många katastrofplaner redo i huvudet!
Atombomb: samla ihop alla konserver vi har, dra ner till tvättstugan i källaren, tappa upp vatten i den stora vasken där.
Zombie: vatten i alla flaskor och behållare, snåla med mat, vässa kökskniven och surra fast på sopkvasten, har även liten såg (för dekapitering alltså).
Virus: fly till sommarstugan, obs komma ihåg att ta med tamiflu.
Love you!
jag med, trodde tills för en timme sen att kalla och kallur var samma. bara ena uttalas på isländska osv.
Har du läst/sett "The road", eller The rude som jag och min kille lite skämtsamt brukar kalla den då vi parodierar min mor som har svårt med engelskans diftonger (ex Marilyn Monrue, on the the rude etc). I alla fall, ditt konserv-tänk påminde mig om McCarthy. Hej då!
nää, jag vägrar se the road, läste boken förra året och mådde dåligt flera dagar efteråt. BUUUHUU säger jag bara. fi fan vad hemsk den var.
Jag älskar din hjärna.
Skicka en kommentar