hey that's me and i want you only

på vägen hem från julfirandet. det är becksvart, det är två mil mellan firandet i heby och lugnet i sala och ingen vill prata för den sista ris a la maltan berövade oss på det uns vi hade kvar av livsgnista. efter tre minuters tystnad sätter någon i framsätet på en skiva och de första tonerna av kevin rowlands cover på bruces "thunderroad" börjar plinka. välbehagsknottret, det svarta landskapet upplyst av en och annan tanig julgran och kevins vibrato är det närmaste julstämning jag kommer i år.