i söndags fick jag ett psykbryt. jag vet inte hur det började, men plötsligt stod jag i hallen och virade min superlånga rykiel-ripoff runt halsen och hade gråten i halsen. vi skulle iväg och bruncha med kompisar till kalle som jag inte riktigt känner, och hade det varit någon jag kände väl så hade ju varit skitsamma, de är vana vid att jag är tyst och helst bara iakttar ibland, men nu var det nästan främlingar och då måste ju the happy-face switchas på. det var som ett stort ok på mina axlar, korset var för tungt att bära och på seven eleven hornstull brast det. beställde min latte helt normalt, när tjejen vände sej tillbaka med min rykande papperskopp så började tårarna droppa. eeeh, hey FREAK. satte mej ner bredvid kalle, försökte lugna mej, glodde lite på glada julmarknadsshoppare under tystnad och så bara händer det. från ingenstans och med ett YYYYL börjar jag störttjura, stora djupa suckar av SORG goddammit och jag kan inte sluta. det var helena bergström-stylee rakt av och jag som hade spexat till det med mascara för en gångs skull hade panda-nylle på två röda. så där satt vi, min kille och jag, på seven eleven hornstull i bästa söndagsrusningstid. jag storbölandes, han hjälplöst kramandes. och jag grät HÖGT också! herregud. vicken skam asså.
en halvtimma senare spatserar vi götgatsbacken fram i värsta helylle-andan, ett lyckligt gravido-par med klädsamma vinterrosor på kinderna. om någon tagit sej en närmare titt hade de sett rödsprängda ögon och att leendet var snäppet krampaktigt, men som tur är är folk så självupptagna nuförtin'.
en glad nyhet är att apelsinerna äntligen tagit sej i kragen och blivit så där sötsurt saftiga redan nu. som ni vet, så är det ju bara runt jul som man kan äta citrusfrukter värda namnet i sverige.
fredag 1 december 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
anledningen till att man får sånna där utbrott ibland är att man har gått och hållt en massa saker inom sig en längre tid, och sen helt plötsligt så kommer det. jag tror det är så, ganska så säkert. det är obehaligt, men erkänn att det känns lite befriande trots allt?
sen skulle jag vilja säga att jag gillar din blogg som fan.
Skicka en kommentar