ja malin, hur fan kunde du?

SMS, nyss inkommet: "vaknade igår av ett minne. det var innan jul och vi hade varit på kvarnen och lyssnat på bon jovi och gett fula julklappar till våra fula killar. sen gjorde din kille slut och jag skrattade när du grät i kudden. två frågor: hur kunde jag göra så? och varför behöva vakna till detta? kram M."

och som på sekunden får jag doften av fahrenheit och vademecums jävla munspray drämt i ansiktet. vi går i sjuan, jag och malin. vi är ihop med våra första killar, de går i nian och är därmed häftiga. de har jeans som är uppdragna i midjan och stubbiga frisyrer. de heter lillen och roger. vi är på kvarnen, den lokala ungdomsgården, och det är disco, nån dag före julafton. min tandställning är nyligen borttagen och jag har en tröja som det står BALL på. jag är ohyggligt kär i roger, MIN KILLE. hans smilgropar är too die for och han har ännu inte fått knäppa upp mina byxor. vi står där i discoljuset och jag får en julklapp. en DATE-parfym. den äckliga lukten, alla vet ju att det var natalie som var the shit, jag fick nån annan med en mörkhårig tjej på. men det gör inget, för jag älskar roger så mycket, inget han gör är fel. inte ens faktumet att han bor i ransta förmörkar mina känslor. de spelar def leppards "love bites" och white lions "when the children cry" och så gör han slut. bara så där. jag blev förkrossad. och malin, DU GARVADE! detta hade jag glömt. minns att vi dagen efter ändå sågs, jag och rogga alltså, för jag ville ge honom julklappen jag hade köpt. det var en björn borg-parfym, om jag inte minns fel.

och det är the ghost of gångna jular som hauntar dej, malin! du ska få leva med den där skrattattacken resten av ditt liv.