back in black

jag vill förtydliga en grej. jag älskar mitt liv. jag har aldrig varit mer tillfreds. men om man vill läsa en blogg om hur jag och min dotter låg och kärleksfullt stirrade varann i ögonen en halvtimma i morse, att hon log när hon hörde min röst eller hur jag börjar grina varannan dag för att jag tycker min dotter är så fantastisk, well, då läser ni fel blogg. det jag beskrev ovan är också min vardag, min guldkantade jävla underbara vardag, men GUD, jag skulle kräkas på mej själv om jag skrev sån där smetig kärlekssörja. herregud. låt mej obsessa, allt är INTE dandy hela tiden. saker som är fab suger röv en timme senare av de mest triviala och patetiska orsaker. jag tycker det är mer givande att skriva om det som är crap, framför allt är det mycket roligare, än den bal på slottet jag skulle kunna vinkla min tillvaro till. så. jag tänker fortsätta längta till min tonårsfylla i hultsfred, fortsätta grina över att jag inte kommer i mina rykiel-kläder och att mina vader är för feta för mina kishimoto-pjuck. sån är jag. en grinig jävel.