let the fun begin

nu har jag och min unge kollat de första två avsnitten på buffy säsong ett. det är så jävla bra och jag upprepar alla roliga oneliners cordelia droppar med ett skratt och kollar på hanna för att se om hon fattat skämtet. men hon är skittråkig, hon bara somnar hela tin.

if you gotta go you gotta go

idag på string var jag nödgad att använda deras toa. jag är inget fan av offentliga toaletter, av de naturliga orsakerna. bland det värsta som finns är när de är upptagna och man får stå och vänta. man vet att om man får vänta länge så är det nån som har kack-fest där inne. det allra värsta är om personen som kommer ut ger en ett lite urskuldande leende. som idag. då VET man. fifan.

baggy trousers

det var så sjukt varmt idag, så jag var tvungen att gå in på nakkna-rean och köpa mej en klänning. den var supersnygg och svart. jag gillar nakkna, jag fick för mej att de skulle lägga av, jag hoppas att det är nåt jag bara hittat på. vill ha de baggy herrbrallorna. den svarta tishan har jag tre ex av, sjukt användbart plagg. jag har också börjat projekt buffy. köpte de första två säsongerna. är råavis på emma som har hela boxen. jag önskade mej den i julklapp av min kille. jag fick six feet under-boxen istället. han ba "den är bättre". tycker han ja. så nu är jag min egen lyckas smed.

all my pictures of you

ett av mina nattliga nöjen är att glo på bilder på stureplan.se. fast de har ett jävlans trist urval. blir nästan bara f12 jag kollar. och så är det väldigt varierande kvalitet på bilderna. ivan nunez är kungen.

dietrich and dimaggio

well. då har man fått prova på hur det är att ha barn egentligen. sötebrödsdagarna är över. mår som en gammal socka. ryggen är krum som på en backhoppare och min kille kom med ungen var nittionde minut och då var det bara att hoppa upp (the cripple way) och langa fram pattarna. ajje. sitter på string nu i en alldeles för varm stickad trasa som jag köpte på tjallamalla igår. svettas OCH kallsvettas. en synnerligen otrevlig kombo. borde skriva så det stänker om det men läser istället intervjun som metro gjort med karin om hennes nya jobb. hurra för karin. och ikväll är det vouge-bal arrangerat av bögjävlarna. önskar jag kunde dra på mej en plym, pudra nyllet vitt och trycka upp mina (faktiskt) gigantiska mammaattribut till hakan och strike a pose. men det ska jag inte. jag ska i stället se tomas von brömssen på allsång på skansen. jag försöker intala mej att det är det näst bästa.

hanna och... pelle tamleht!

intresseklubben antecknar

min nacke dödar mej så i natt ska jag sova i vardagsrummet på en stor och svinskön en och tjugo-madrass. min kille och unge i den nya stenhårda en och åttio-sängen. varannan gång hon vaknar ska han försöka få'na att somna om utan mej, varannan ska jag ge henne käk. sittandes. no more ligga för mej. no pun intended.

all good things come to an end

jag är inne på säsong fem av "six feet under". vi kollar varje kväll på vår nya projektor. bara tre avsnitt kvar nu och jag är hälften ledsen över att det tar slut, hälften redo att gå vidare. alla mår så jävla dåligt hela tiden, jag känner mej lätt magpumpad efter varje avsnitt. jag är kär i claire. och ruth. gud, vilka bra skådisar dom är. fast claire pundar lite väl mycket på sistone, tycker jag. hon har blivit lite gråare och surare. och nu har hon börjat dejta nån advokat och bär radhalsband. wtf. oavsett. hon är bland det vackraste jag någonsin sett.

whos got the crack?

den här nackspärren från helvetet blir bara värre och värre. jag kan fan i mej knappt sitta upprätt dagtid, och på nätterna har jag stålspett från nacken och ner mellan skulderbladen. nu har det gått så långt att MIN ARM blivit helt svag, så om jag ligger ned kan jag inte lyfta ett glas vatten. va fan! det kanske är åldern. jag har hela mitt liv varit bortskämd med en oerhört snäll kropp, jag brukar tänka att det är pga att jag var hästtjej och att skitskyfflandet gav mej en god grundfysik. sen så var jag ju faktiskt aerobicsbabe ett tag också och det lär väl ha bidragit en del. säkert klubbandet också, även om ölandet förmodligen slog ut det hela till ett plus minus noll. men nu är det alltå slut på det roliga. kul. jag som alltid tänkt att man tränar för att bli snygg och fit, nu är det alltså dags för mej att bege mej till gymmet av den enkla anledningen att jag vill kunna stå upprätt framåt hösten.

my favorite waste of time

jag rear ut min själ, allt ska bort

vi var ju med i ett sånt göraom program på teve och grejerna man fick var förvisso fräschare än det vi hade, men det var ju inte något man själv skulle valt. som en skitstor röd plastklump-gungstol. den kallas ergonomisk på hemsidan, men jag vetifan om så är fallet. den är inte direkt asful, men man vill inte sitta i den och den ser ut att platsa på en webbyrå på nittiotalet. modern men ändå inte. vi har redan sålt den vita skinnsoffan, och även två golvlampor. nu är det dags för klumpen att försvinna, vi har en kille som ska komma över nu om en kvart. hurra för blocket!

hanna och... pelle josephson!

the girl with the thorn in her side

det jag gnällt om, det som aldrig händer, har just hänt. min kille har tagit hanna med farmor och farfar till enköping för att hälsa på gammelfarfar. de ska vara borta aslänge. jag borde känna lugnet. jag borde spela nån tuff musik på svinhög volym. jag borde kolla några av de nya serier jag laddat hem. jag borde installera simcity och bygga en svinsnygg stad. jag borde lägga mej och sova och bota nackspärren. jag borde sminka mej i en kvart bara för att känna vilken lyx det är med snygg fejja. jag borde brygga lite kaffe och sätta mej och jobba med tevesidan jag ska lämna in senast tisdag. jag borde dra till neu och prova fina klädtrasor i en evighet bara för att jag kan. jag borde köpa nya vogue och sätta mej på ett fik och bara läsa i lugn och ro. jag borde passa på att fylla min ipod. jag borde dra till quetzala och kolla hennes "nya" lägenhet som hon bott i i en evighet. allt det där jag drömt om att hinna. istället är jag helt lamslagen. jag saknar min unge! med hela kroppen. och det är flera timmar kvar. där har man väl mej i ett nötskal. jag är nog ett cepe egentligen, jag är fan aldrig nöjd.

Have you looked in the mirror lately? No, I guess you really haven't, no.

jag är så lycklig. har alla säsonger av "angel" på dvd nu. halleluja för buylando som har två boxar för femhundra spänn! jag är en sån tönt. jag vet. men jag längtar till dagen då jag kan börja kolla på dem från a till ö igen. jag saknar fan wesley och spike och fred och gun och angelus och cordelia och lorne och darla. jag ler med hela fejjan när jag hör introlåten.

smärta

jag är inte så bra på att ta hand om mej själv. går sällan till doktorn fastän jag är krasslig och så där. men nu har jag dragits med nån typ av nackspärr i fyra dagar och nätter, så jag gjorde slag i saken. jag gick till carros syster som är naprapat. det gjorde svinont och inte känns det direkt bättre i nacken. men det är som att bara tanken på att jag gjorde en så härligt sund och okaraktäristisk grej gör mej glad. dock ryser jag på tanken av ljudet mina kotor avgav. som smatterband på skoghs tivoli lät det. BRAPP i fyra fem snabba smällar. det kan ju inte vara riktigt hälsosamt sånt där. men jag ska tillbaka på onsdag om en vecka. vem vet, jag kanske tar en manikyr när jag ändå håller på.

dålig service

man inbillar sej ju att små kvartersaffärer kämpar med ekonomin, de har aldrig fräscht godis och konstiga billiga shampoon. det är aldrig kö. de är liksom lite risiga och man tänker sej att gubben som har stället ska bli lite glad och tacksam när man handlar i hans sunkiga affär istället för på snygga ica i ringen. detta utspelade sej idag när jag lassade upp två festis och lite blandade tidningar på rullbandet.

- hej hej!
- hej.
han slår in varorna, pratandes i telefonen.
jag räcker fram kortet.
- jag pratar i telefonen.
- jo, jag ser det.
- jag kan inte koppla upp då.
- jag har tyvärr inga kontanter.
- kan du komma tillbaka om fem minuter?
- eeeh.

hanna shoppar på monki

det kan inte vara roligt jämt

min kille tycker jag är en suris. han sa det precis, att jag är det rätt ofta nuförtin. givetvis blev jag sur när han påpekade det. men va fan. jag har nackspärr efter allt nattammande och jag får aldrig sova mer än två timmar på raken innan det är dags att vända på steken. klart som fan man blir sur.

hanna tycker ikea är så jävla långtråkigt

and besides, we all know you got a thing for ex-cheerleaders

det finns ingen logik i det faktum att jag tycker att mannen (pojken) till vänster är het som lava. ingen som helst. han är inte ens snygg. men jag är ändå helt förälskad i honom och hans karaktär logan echolls i nedlagda "veronica mars". i love "veronica mars". hur som helst, jason dohring som han egentligen heter, har fått nytt jobb i joss whedons nya projekt "moonlight" som handlar om en vampyr som fajtas mot bovar. hurra! och eeh..? "angel" anyone? vi får väl se vad det blir av det där. jason är snygg, joss är kung, jag tror på det bästa.

BMFA

om man får höra att en kompis snubbe knullar en annan, vad gör man med den informationen? konfronterar man killen och ba "om inte du berättar, så gör jag" eller ringer man sin kompis och ba "du, jag har hört att din kille knullar en annan" eller lägger man sej inte i? tänk om man är ute och cyklar och kommer med helt fel info, då har man ju satt sin vänskap i skiten. och om det är sant och det ändå kommer fram trots att man själv höll truten och man ba "eeeh, jo jag hörde det där redan för ett halvår sen men jag ville inte lägga mej i...". jag själv hoppas att jag kan ta infon av vännen, låta bli att skjuta budbäraren och sen deala med den infon jag fått och se om den går att lita på. helst vill man ju lita på sin kille, men det är som att när man fått höra nåt sånt där så är det ju tre procent av ens konspirationskåta hjärna som har fest i skallen. och om det sen visar sej vara ett riktigt ljug, att någon med berått mod bara valt att fucka med ens hjärna, vad fan är DET för nåt? idioter. det är ju folks liv man jonglerar med. ja, det är sånt här jag har gått och funderat på de senaste dagarna.

skyskrapan brinner

så var det då utepremiär för åbäket. jag alltså. vid halv tio kom jag till carro i en orving-skapelse och jag kände mej fab i min otroligt artificiella röda hårfärg. sju cigg inhalerades kvickt och två glas vin dröp ner i halsen utan vidare problem. vid elva drog vi med tub ner till kulturhuset. ölrave körde precis igång sin andra halvtimma och de tre gubbarna som reppade indierave såg lite grå ut bredvid ölrejvarnas tjugo partypeople-dansare med miriam pemberton i spetsen. jag fick en släng klaustrofobi (en SLÄNG! av en hemsk sjukdom!) och gick och gömde mej med en öl längst bort på taket där frej satt och var supernervös inför sitt kommande dj-set. han frågade om mina fransar var äkta och jag var tvungen att svara nej. fan. om han ändå inte frågat och istället bara gått och trott att dom var mina. sen snackade elias och jag och hanna och tobias om oralsex, så jag antar att jag blev full. typiskt fyllesamtalsämne. men det var så weird, för jag kollade på klockan var femte minut och var hela tiden på språng hem så jag kände mej aldrig särskilt bananas. [ingenting] körde "punkdrömmar" live på ett indierave-set och det var toppen även om det inte på långa vägar är en av mina bättre med dom. vid två lämnade jag mitt crew vilt dansandes till "come on eileen". jag kände mej plötsligt hemskt gammal. elias försökte dra ut mej på dansgolvet men jag KUNDE fan inte. ska jag stå och liksom försöka vara spexig och het och skaka mina mammapattar i takt med indiemusiken jag växt upp till? kändes bara urkonstigt. däremot var det superkul att bara stå och glo på alla andra. så jag satte mej i en taxi vid två, hem till hanna som låg och sov i mammas knä. jag ger kvällen fyra av fem vinglas. och just ja, ölrave vann battlet.

hey how you doin? im sorry you couldnt get through. why dont you leave your name and your number, and i'll get back to you

det deppigaste som finns (ok jag överdriver), är när mobilen varit död i ett dygn och så laddar man den och man ba weeeee vad mycket sms jag kommer få nu. och så kommer INGET! det blir så varje gång. det är ju så man bryter ihop som ett plockepinn.

vi har köpt blommor till balkongen. jag känner mej som martha stewart, men det är hemskt trevligt. jag, solrosorna och ungen. men ikväll är det jag som lämnar spolingen till till morsan som kom med tåget idag. indierave vs ölrave på kulturhustaket. heja indierave! jag funtar på att plita ner lite slagord på en vimpel. jag ska också starta klubb. den ska heta vinrave.

hanna och... erlend öye!

giftigt

jag har precis kommit hem från trädgården där jag spelade en sväng och jag tror jag blev lite packad av det där ynka vita glaset vitt. jag sög på det i tre timmar. pinigt. jag älskar mange schmidt-låten. den där sorgliga visslingen gör mej gåshudig. var är den snodd ifrån? blir galen.

when it rains it pours

kanske kan glädja några av er med att en fiskmås sket i min latte idag.

nicole har kanske drivit det lite för långt, men ändå

jag såg det här "superskinny me". fann det väldigt fascinerande och creepy att två relativt normala trettionånting kvinnor så lätt kunde duka under och vara en hårsmån från ätstörning. fem veckor efter de nått size zero hade åtminstone den ena ett rejält skakigt psyke och båda fann det vara lite av en guilttripp att käka. jag har väl haft min beskärda del av matnoja, även om jag inte skulle säga att jag hade en disorder. men ändå. i mitt nya kök ligger två chipspåsar, det var det första jag köpte hem. de ligger där, två veckor senare, fortfarande oöppnade. men bara tanken på att de ligger där om kvällarna gör mej lugn, jag vet att jag kan öppna dem om jag skulle vilja. det hindrar mej från att panikspringa till seven vid tio och hetsäta två magnum. det känns ju lite bekymmersamt. samma sak här hos mamma. köpte två magnum och lade i frysen dag ett. bara för att veta att de fanns där framåt midnatt. det är ju inte med stolthet man erkänner en sån sak för sej själv. men det kunde ju vara sju resor värre, intalar jag mej själv. jag var skitsmal förut. levde på latte och en och annan halloumi-rulle från gubben som har en liten vagn utanför spray-huset vid norrmalmstorg eller en gazpacho på mjölkbaren. så var det i två-tre år ungefär, och jag var supersmal och tyckte inte det var så konstigt att jag livnärde som jag gjorde. jag var ju "olycklig" och heartbroken och hade ändå ingen matlust. när jag blev hungrig framåt sex så var det ju ändå nästan dags att måla fejjan och bege sej till f12 eller riche. då kunde man ju inte äta. det blev ett glas vin istället. så här i efterhand så undrar jag lite hur jag kunde stå och spela skivor i berns rockbar på fastande mage och vid varje tillfälle få en flaska vitt vin serverad i en sån där champagnehink med is. mina älskade i baren gav mej alltid en sån, och som de hjärtan de är så lade de även ner två ramlösa för de tyckte väl jag såg skranglig ut eller så. de var alltid oöppnade vid fyra då jag stängde stället med en powerballad och oftast hade nån glad besökare bjudit mej på ytterligare drinkar. att jag STOD upp! jaja. nog med memorylane. nu när jag verkligen skulle behöva en släng av en störning så tycker jag bara det känns så trååååkigt att inte käka. och när man inte har ciggen att döva hungern med så är det stört omöjligt. men ändå. jag kollar på bilderna av mej själv från då och ba lider inuti över hur snygg jag var. jag kan omöjligt se att jag ser för mager ut. kan bara icke. jag och quetzala brukade slänga ur oss saker som "you can never get too thin", och idag så ekar det lite kallt och okänsligt över såna uttryck. men jag kan ändå inte för mitt liv förmå mej själv att tycka att det är finare att vara "sund och välmående" än det gamla heroinchica. så kanske är jag lite störd ändå.

hanna och... elias åkesson!

litet steg för mänskligheten, men...

stort steg för familjen. hanna älskar gröt. hon sliter skeden till munnen. igår var det även tidig premiär för välling. gick rätt bra även om hon fick i sej max två matskedar via flaskan. hon hatade det inte allafall. mer ikväll ska det bli. jag vill gå på indierave vs ölrave på kulturhustaket på lördag. ät unge! mamma håller på att bli tokig, förstår du.

så kan man också spendera en tisdag

såg allsång på skansen igår. jo, jag är hemma hos mamma. carina berg! snyggare än nånsin som blondin. jag älskar carina berg. intervjun med henne i elle (eller om det var damernas) stärkte bara mitt intryck av att hon skulle kunna bli min nya bästa kompis. och så var florence valentin med, gillar deras "judy can't fail"-låt "pokerkväll i vårby gård". värsta indiehitten.

mera om hur jag mötte lassie

det är jazzfestival nu i sthlm. för två år sedan stod jag i regnet och kollade på robyn och var kär i min kille. den fjortonde hånglade jag upp honom på riche, idag är det den sjuttonde tror jag. det betyder att för precis två år sedan vaknade jag upp en söndag, sjukt bakis på ett bra sätt efter en av de bästa efterfester jag varit på. hade vandrat hem genom ett morgonsoligt södermalm i sällskap av peter söderberg och daniel bergqvist om jag inte minns fel. min kille, som inte hunnit bli min kille, hade spenderat lördagkvällen i norge med robert brodén, de hade nån spelning där. han messade nåt om "hymn for her" och att oslo var vackert. idag, söndag, skulle han komma hem och jag hade fjärilar i magen. jag och lina åkte hem till virto där vi käkade middag på hans balkong och vi drack vin, sedan skulle vi alla tre bege oss till mosebacke där ed harcourt spelade. det var en supersolig kväll och när vi kom dit var en massa vänner där, nu minns jag bara freja. min kille kom nån halvtimma senare. jag kedjerökte och vågade inte möta hans blick en enda gång. väldigt out of character för att vara mej. han var brun och snygg och det hetaste jag sett på hela sommaren. sedan började ed spela och först hängde jag med lina och ark-ola i en evighet bara för att jag inte vågade gå fram till min kille som satt sej på golvet alldeles ensam vid fönstret. smög mej dit efter ett tag och kröp ner mellan hans ben och lutade mej bakåt och försökte tänka mej att jag satt i en stol och kollade på konsert, allt var chill. eller huuur, so not true. vi såg inte så mycket av konsertens sista halvtimma för vi glodde mest på varandra. tog på varandras ansikten och annat sånt där romantiskt. sen tog det slut och vi vandrade götgatan framåt mot horan och vi höll varandras händer och jag kände mej som någon i en text av bo kaspers.

do the bartman

vi har lagt nåt konstgräsaktigt på balkongen. det blev fint. superskönt utan strumpor. och så har jag (JAG!) sandpapprat och målat om vårt balkongbord. urstolt. nu är hela jag knallgul. jag ser ut som bart simpson.

laura ashley

jag tänker hemskt mycket på renoveringen av vår lägenhet. jag längtar till den. nu försöker jag kisa hela tiden jag befinner mej i den så jag inte ska se de ljusblå småsmåblommiga tapeterna i hallen, de randiga rosa typ kissfläckiga i vardasgrummet och de nikotingula i sovrummet. det går rätt bra faktiskt. min stora undran inför ommålningen är om vi ska låta hela rasket bli vitt, elelr om vi ska måla nån fondvägg här och där. frida hade målat hela sin hall starkrosa och jag älskar sånt, men vi bor i en typisk nittiotalslya som är typ 2 och 5 i takhöjd. då blir det lätt instängt av för mycket färg. särskilt som vi har plastdörrar och så där. men jag tänkte så här. i vardagsrummet som är skiiitstort och har parkettgolv och ett stort fönster på ena kortsidan, att om det är vitt all over så kanske det kunde vara pepp att ha fönsterväggen ärtgrön. jag tror det kan bli fint. och så har min kille precis sytt gardiner med björkar på. gud så ett med naturen det skulle kunna bli! och så är balkongdörren där också, där man ser vattnet och måsjävlarna skriker hela tin. dessutom är det ugglor på gardinerna, så det skulle kunna bli vår lilla flört med floran och faunan. och jag kan ju tycka att det är snyggt med en fondvägg med guldmönster och sånt, men det kommer man ju spy på om nåt år. lite som schäslongsoffan vi köpte. den var så billig, så vi tänkte att det inte gör nåt om vi vill byta ut den mot nåt icke-schäslongigt om ett par år.

fan, det är så himla svårt. förut kunde jag skylla mitt fula hem på att det var andra hand och så där. nu ska vi helt plötsligt stå för skiten vi har där hemma. "jo, vi tycker den här skabb-byrån är fin". jag har ingen utpräglad smak vad gäller inredning. det är svårt att erkänna, fan i mej. har jag en outfit på mej som folk generellt tycker är ful kan jag skita i det för jag vet vad jag gillar. nu är jag på okänd mark och jag skulle lätt kunna enda upp med ett laura ashley-hem. herreguuuud.

hanna och... mormor!

buffys svordoms a-ö

http://www.rathergood.com/buffy/
min personliga favorit är R.

57 channels and nothing on

just ja. jag har ju fått ett nytt frilansjobb. jag ska bli teveredaktör på en svinbra modetidning. hurra! det ska bli så himla kul. från klubbredaktör till teveredaktör. jag ser en trend här.

min kärlek till shane blommade just upp med förnyad kraft

när alla vännerna gått hem

jag såg just en dokumentär på svt som hette "bertil och maggan - stanna eller gå". den gjorde mej mycket illa till mods. den handlade om bertil och maggan som varit ett par i all evighet, de var båda runt 65 år gamla. de behandlade varnadra fruktansvärt respektlöst och det fanns ingen kärlek kvar någonstans. ingen guldkant. i köket var tapeterna nedrivna, säkert ett gammalt renoveringsprojekt som aldrig fullföljdes, och maggan gnällde oavbrutet på en bertil som för längesedan slutat lyssna. de trätte om helt ovidkommande saker och stup i ett var det idiot hit och jävla hagga dit. deras naturliga tilltal var vresigt och anklagande. ändå stannade de kvar i sitt isolerade hus på landet och maggan sa hon skulle lämna honom om hon bara hade en bil. han sa att det inte fanns nån kärlek kvar och att han tittade på teve hela tiden för att hon, som han uttryckte det, "var så jävla trist". han var sjukpensionär och vad hon varit var oklart. det var så sjukt deprimerande att se. mitt mål i livet är från och med idag att aldrig bli bertil och maggan. gud snälla låt mej aldrig bli en sån som gnäller för gnällandets skull, bara för att det inte ska vara tystnad, bara för att yttra ord, för att få en reaktion. låt mej inte bli en martyr som yttrar saker som "här går man som en oavlönad piga" och "det är tacken det" med rösten drypande av förebråelse och illa dolt förakt. låt mej ha vett att ha behå när brösten hänger ner under revbenens slut.

shaken, not stirred

jag ska lista fem coola singlar. fem personer som gjort singellivet till en konstart. några att se upp till in the time of need. som james bond. urbra exempel. också mitt enda. det är bara stopp i skallen. punkt slut. eko.

how wonderful life is while you're in the world

just ja, fluffy påminde mej att jag och min kille visst det har en sång. på min födelsedag förra året hadej ag hyrt källaren på en japansk krog där vi hade karaokefest till min ära. jag sjöng whitesnakes "here i go again" om jag inte minns fel. kvällen slutade halv ett på ace där jag skitpackad såg en kille i tomatdräkt sjunga på scenen och sen var tvungen att gå ut/hem och kräkas av för mycket vin och allmän stress över att ha sammanstrålat min spretiga familj, vilket i sej är något som oftast får mej att vilja hets-svepa en vinare. allafall. alla skrålar och sjunger bröligt och det är kul. sen tar min kille micken och säger "det här är för dej emelie" och så börjar han sjunga "your song" av elton john. den låten har aldrig varit någon favorit, men då blev den det. alla tystnade och glodde på min kille som med den sprödaste fina rösten SJUNGER den här låten med ögonen fästa på mej. folk grät. så, ja fluffy, du har rätt. "your song" skulle nog användas vid ett ev bröllop oss emellan.

"It's a little bit funny this feeling inside
I'm not one of those who can easily hide
I don't have much money but boy if I did
I'd buy a big house where we both could live

If I was a sculptor, but then again, no
Or a man who makes potions in a travelling show
I know it's not much but it's the best I can do
My gift is my song and this one's for you

And you can tell everybody this is your song
It may be quite simple but now that it's done
I hope you don't mind
I hope you don't mind that I put down in words
How wonderful life is while you're in the world"

the wedding singer

min pappa har gått och gift sej, bröllopet var lördagen då vi var uppe i borlänge på peace and love. det var ett mycket fint bröllop. deras vän pia sjöng två låtar, tror det var en uffe och en ted gärdestad. det passade på deras dag, men jag började undra på vad jag skulle vilja ha sjunget på mitt. uffe och ted är inte min pryl. fast kanske "oh la la jag vill ha dej". fast då skulle jag tänka på fredrik virtanen, det är min fredrik-låt, så det skulle ju kännas lite weird. inte för att jag tror att jag kommer gifta mej, det är inte min grej. fast skulle killen fria skulle jag ju bli till mej i brallan, tro inget annat. men jag kommer inte på nån bra låt. vi HAR inte ens nån låt. men om jag skulle ta nån ändå, bara så där rakt av på känn just nu, så skulle det bli "i see you, you see me" med magic numbers. det är nog lite vår låt ändå. här är hanna med bruden.

hanna och... tommie jönsson!

you made me gay girl

åh siri! så jävlans snygg. för en gångs skull en statement-tisha jag inte kräks på.

hanna och... freja leach!

case of the ex

har träffat två ex inom loppet av två dagar. jag har fan bra smak. jag blev uppriktigt glad att träffa dem båda och efteråt så funderade jag lite på vad jag hade sett hos dem. kom fram till att alla de grejer jag gillat med dem inte bara var pga de rosa känslorna. de är två bra exemplar. de har ingenting gemensamt, men båda besitter högst attraktiva egenskaper. den ena vill förvisso inte riktigt kännas vid mej. haha. men det är sekundärt. jag blev glad allafall.

why cant you look after yourself and not down on me

det var så himla kul i kväll, när vi spelade på debaser. solen sken och det var fina kompisar där. min kille åt deras vegoburgare och jag spelade lemonheads (har värsta lemonheadsrevivalen sedan hemstad spelade dem i bilen ner till hultsfred), sugar och elliot smith. var urduktig och rökte säkert tio cigg. fest! försökte dricka mellanöl men det var inte så nice som jag hade tänkt mej. det är vinet jag gillar, men det får vänta. hanna var sömntuta och sov som en stock fram till åtta, då satte jag mej i trappan ner mot torget och ammade. fram med pattarna bara. där har vi en sarg jag uppenbarligen släppt å det grövsta. drog vid halv tio och nu är jag hemma. kl tio en fredagkväll. är mycket nöjd med dagen. har dessutom kunnat börja använda en del gamla kläder. lina hintade om att konturerna i min fejja börjat återkomma också. åh sweet benstomme, det är dags för dej att komma fram. sluta vara så blygsam nu. bjussa lite.

sånt här pinsamt dravel blir det när man googlar sej själv mitt i natten

jag googlade mej själv. det är något av det sämsta man kan göra en ensam kväll när ingen kan få de jobbiga tankarna att försvinna med några vänligt sinnade ord. inte för att någon skrev att de ville jag skulle dö eller så. tvärtom, många skrev gulliga saker. men det är föraktet som sitter kvar nu när läst klart. det mesta var gammalt, och på sätt och vis känner jag mej så avskärmad från det som skrevs om mej då. det är som att jag var någon helt annan. om två dagar är det två år sedan jag och min kille träffades. två år! det är ju ingenting och så mycket har hänt. även fast jag försöker hålla kvar i den människan jag var, så minns jag ändå inte riktigt. bara de glorifierade delarna. det glittriga. jag kändes så mycket mer då. jag var så mycket mer. trodde mej vara så mycket mer. allt kändes större och intensivare, kanske för att jag var så himla osäker på allt och alla i min tillvaro och skyggade som ett djur för bilars strålkastare. drogs till det också. jag tror jag såg bilderna på mej själv och lät andras uppfattning om mej även bli min egen. varje dag en fest. då var framtiden oviss och spännande. och tom. blank. nu känner jag mej så förankrad i verkligheten, jag vet vad jag har. nu är jag mamma. det är så stort att det suger till i magen när jag tänker på det. det ständiga pirret inför varje helg, ragg, nytt jobb whatever, har bytts ut mot en ständigt närvarande röd och trygg värme. jag vet vad jag vill nu, på det stora hela åtminstone. jag vill vara med min kille och jag vill att min unge ska bli den tryggaste i hela jävla världshistorien. resten är ovisst än så länge, och rätt så oviktigt. att ha en byline har aldrig varit viktigt för mej, nu vill jag göra det jag trivs med. vi får se när jag hittar dit. man lär ju inte kunna googla hjärnkirurg och få upp mitt namn om ett par år. så mycket vet jag.

guilty conscience

det jag skrev nedan, om släktträffar. nuförtin är de faktiskt hemskt trevliga.

i am un chien andalusia

imorgon spelar jag och min kille på "min skivsamling" på debasers uteservering mellan fem och halv tio. tanken är väl att man ska spela godbitar ur den egna skivbacken, det man själv gillar och inte enbart sånt man tror att de närvarande vill höra. det är en slippery slide mellan kredden och kelly clarkson. sist jag gjorde det så blev jag skitfull och avslutade med ebbas "die mauer". hello genansen dagen efter. då spelade jag själv, nu ska alltså jag och min dude dela på det hela. sist vi spelade tillsammans på riktigt, alltså inte bara bytte av varandra på trädgården, var också på debaser. vi blev osams. han envisades med att spela cajsa-stina åkerström och typ GÖMMA SEJ så jag fick stå där med skammen. sen tömde jag det redan lilla dansgolvet med eldkvarns "kärlekens tunga". då blev han sur.

thirty something

såg "last kiss" med zach braff och rachel bilson, två jag verkligen gillar och hade peppat lite i några dagar på att se den. den var icke sevärd. tunn som is. den skulle vara så där cute och trettioårskrisig men den fastnade aldrig, och då är jag ändå en sucker för trettioårskriser. då rekommenderar jag hellre "bröderna mcmullen" av och med edward burns. och rachel bilson hade fula kläder. det gjorde mej upprörd.

could you be the most beautiful girl in the world

har lyssnat på eves nya singel nu i ett par veckor och jag tycker den är så sjukt bra. den här sommarens "one thing". och så såg jag videon nyss på z, inte gjort förut. dog! och låten växte ännu mer. hon är så sjukt jävla vacker att de flesta andra sk skönheter bara bleknar och försvinner som dimma. hon har den ultimata munnen, nästan total avsaknad av amorbåge. hon har blivit hemskt smal. hilary duff har också blivit hemskt fit. men henne. big no no. eve. mmmm. hon har alltid varit cool. "satisfaction" var helt jävla fab också.

open up and say... GAAAAH!

min unge är så himla knasig. när man tar upp henne, så blir hon ibland alldeles till sej i brallan. hon greppar tag i min tröja och borrar ner nyllet för allt vad tygeln håller i min axel/nyckelben/bröst och ba SKRIKER. vrålar rakt in i tyget och putar ut röven, kniper de små nävarna i min tröja och sliter för glatta livet och spänner kroppen som en båge. och tjuter av glädje. lite som man själv kan skrika, fast i ångest och vanmakt, efter en särskilt jobbig släktmiddag eller så. så himla knäpp! och sjukt gullig.

hanna och... daniel sparr!

coconut almond fudge chip

jag vill bo i usa. jag vill ha obegränsat med ben och jerry-sorter. de tre senaste som kom nu var ju hemskt tama om ni frågar mej. fossil fuel var för gojsig. bara klet liksom. vaniljen var ju god men det var ju... vanilj. bara. den med typ toffee-bitar i var rent äcklig och smakade artificiellt. nej, jag vill ha coconut almond fudge chip. nu. hajja vad gott. kokosglass, krämig och söt. knispriga mandlar. klumpar med mjölkchoklad. vill. ha. nu. jag har genomlidit en urfittig dag på ikea. den tog aldrig slut och lovisas väska blev stulen. plussida: imorgon kör de hem en stor dubbelsäng till oss. wohoo.

three is the magic number

så kom min kille till string där jag satt och skrev singelrelaterade texter. läste min krönika om hur man i ett förhållande blir liksom mindre "sedd" än som singel, man missar det där naturliga spelet mellan killar och sej själv ute på krogen och de raggningar man stöter på. hur man på gott och ont blir lite tagen för given när man är ihop. man vaknar ju inte varje dag och får ett GUUUUD vad het du är direkt. addera det till vår sedan en vecka pågående största storm i vattenglaset ever och man får en stor jävla grältårta i famnen. det slutade med att han rev åt sej hanna på nytorget och helt enkelt stack. kvar stod jag lite rådvill och ba ååååkej. lallade efter som en idiot men efter fem hundra meter kändes det fånigt, så jag avvek från fotstegen av hans frammarsch och gjorde det jag antar att alla tjejer i min situation skulle ha gjort. jag ringde och öste ur allt över min bästis. nu, fyra timmar senare, har vi rett ut det mesta men vi har båda insett att vi har en redig massa skit kvar att reda ut. det är svårt att vara två. men det är fan svårare att vara tre.

painted black

någon galning har anlitat mej för att skriva en positiv singelkrönika. just nu kan jag inte tänka mej nåt enklare. flytta aldrig. inte om du har barn och jävligt mycket i övrigt. inte om du och din kille tidigare grälat så pass sällan att när ni väl gör det så har ni retoriken från helvetet. det suger livslusten ur dej. igår stirrade jag i taket i en timma efter min kille och unge hade somnat. allt var svart, inuti och utanpå.

hanna och... kornel kovacs!

raindrops keeps falling on your heads

quetzala blanco, my heart goes out to you. håll ut! imorgon är det över, korven. och gustav och freja, ni ÄR hjältar som varit där sedan förra helgen. eller bara galna.

dag 2 mad mamma

vi ska köpa en foundation till mamma. meddelas endast på detta sätt. ska även försöka få henne att köpa en hårfärg som vi ska mecka till ikväll. hon blir skitsnygg i rödbrunt. drar av tio år. och hon vet OM det. men ändå kinkar hon, åbäket. så city, here we come. till mej ska vi köpa en micro eller dammsugare. tjena, ungdomen ringde och ville ha emelie tillbaka. det fick hon inte.

saturday night is alright for fighting

mamma är här. hon kom i morse med tåget och jag och hanna mötte. hanna har börjat dricka vatten ur flaska, ett riktigt halleluja-moment här hemma, och det gjorde hon även nu. fast hon är ju kass på att hålla flaskan, så klart. vi har haft det mysigt. tvingade henne att shoppal ite. till sej själv. det var ett litet helvete att få henne att unna sej något. däremot hittade hon tjugo grejer till hanna. första barnbarnet and all. i har ätit macdonalds och pizza. sjukt. och så tvättar vi. när vi gick igenom alla mina klädkartonger som har stått på vinden, så hittade vi även en miljard silverfiskar, kolsvarta. de krälade över hela golvet. så jävlans äckligt! så nu ska vi tvätta i två dygn. sorterade kläder. det var sorgligt. slängde en del darlings som känns fel nu. av nån anledning så sparade jag chloe-tröjan med bananen på. mamma står och röker på balkongen. hanna lattjar med en ring hon tycker är urkul. jag dricker kaffe. en sån lördag är också en lördag.