skyskrapan brinner

så var det då utepremiär för åbäket. jag alltså. vid halv tio kom jag till carro i en orving-skapelse och jag kände mej fab i min otroligt artificiella röda hårfärg. sju cigg inhalerades kvickt och två glas vin dröp ner i halsen utan vidare problem. vid elva drog vi med tub ner till kulturhuset. ölrave körde precis igång sin andra halvtimma och de tre gubbarna som reppade indierave såg lite grå ut bredvid ölrejvarnas tjugo partypeople-dansare med miriam pemberton i spetsen. jag fick en släng klaustrofobi (en SLÄNG! av en hemsk sjukdom!) och gick och gömde mej med en öl längst bort på taket där frej satt och var supernervös inför sitt kommande dj-set. han frågade om mina fransar var äkta och jag var tvungen att svara nej. fan. om han ändå inte frågat och istället bara gått och trott att dom var mina. sen snackade elias och jag och hanna och tobias om oralsex, så jag antar att jag blev full. typiskt fyllesamtalsämne. men det var så weird, för jag kollade på klockan var femte minut och var hela tiden på språng hem så jag kände mej aldrig särskilt bananas. [ingenting] körde "punkdrömmar" live på ett indierave-set och det var toppen även om det inte på långa vägar är en av mina bättre med dom. vid två lämnade jag mitt crew vilt dansandes till "come on eileen". jag kände mej plötsligt hemskt gammal. elias försökte dra ut mej på dansgolvet men jag KUNDE fan inte. ska jag stå och liksom försöka vara spexig och het och skaka mina mammapattar i takt med indiemusiken jag växt upp till? kändes bara urkonstigt. däremot var det superkul att bara stå och glo på alla andra. så jag satte mej i en taxi vid två, hem till hanna som låg och sov i mammas knä. jag ger kvällen fyra av fem vinglas. och just ja, ölrave vann battlet.