fredag 27 juli 2007

the girl with the thorn in her side

det jag gnällt om, det som aldrig händer, har just hänt. min kille har tagit hanna med farmor och farfar till enköping för att hälsa på gammelfarfar. de ska vara borta aslänge. jag borde känna lugnet. jag borde spela nån tuff musik på svinhög volym. jag borde kolla några av de nya serier jag laddat hem. jag borde installera simcity och bygga en svinsnygg stad. jag borde lägga mej och sova och bota nackspärren. jag borde sminka mej i en kvart bara för att känna vilken lyx det är med snygg fejja. jag borde brygga lite kaffe och sätta mej och jobba med tevesidan jag ska lämna in senast tisdag. jag borde dra till neu och prova fina klädtrasor i en evighet bara för att jag kan. jag borde köpa nya vogue och sätta mej på ett fik och bara läsa i lugn och ro. jag borde passa på att fylla min ipod. jag borde dra till quetzala och kolla hennes "nya" lägenhet som hon bott i i en evighet. allt det där jag drömt om att hinna. istället är jag helt lamslagen. jag saknar min unge! med hela kroppen. och det är flera timmar kvar. där har man väl mej i ett nötskal. jag är nog ett cepe egentligen, jag är fan aldrig nöjd.

4 kommentarer:

Alex sa...

sådär är det. man önskar inget mer en lite egentid men när ungen väl är borta så är det liksom inte lika kul längre. men det blir bättre med tiden, ja, när de blir med trotsåldern så är det skönt med egentid då längtar man bara lite!

ingeborg sa...

underbara älskade, kom så fikar vi!
min semester börjar om: 36 minuter.
nu du.

Anonym sa...

Du är normal.
Eller också är vi väldigt många som är cepe.

a spoonful of mint sa...

Jag tror också att det blir lättare ju större de blir. Mitt problem är att jag får panik av att det finns så mycket jag vill hinna med och så blir jag handlingsförlamad bara för det. Overload.