"Den är lite stark"

Hanna käkar pepperoni (fefferoni?), tror det är paprika. Eftersom jag är ond låter jag henne lära sej the hard way. På riktigt trodde jag inte den var så stark. *får dåligt samvete*

Popagandahelgen.

Let it fall

I kväll klockan åtta är det jag som står på Popaganda och kollar på Lykke Li. Tänk att vara ung och lovande, hörrni! Eller, hon är ju inte direkt lovande, hon ÄR ju, men ändå. Åååh, är det stövelväder eller? Svårt det där. Får man ha paraply där? Man fick inte det på Peace and love. Alla dessa frågor. Nej nu ska jag hämta Livets mening, lämna henne med farmor och farfar, käka middag på Hjördis (skitkonstigt namn på ny svensk-krog på Åsögatan) med Freja och Pelle och sen ba: KÖR VI. Hela helgen. *so baby gimme that tuut tuut* *beep beep*

Man måste älska

... en psykolog som har den här tidningen skräpandes i väntrummet.



Angående morgonen. Bra känsla. Känner mej... sedd? Och har ont i stämbanden, prati prati prati. Hmm. Nu är inte tiden att dela med mej, känner jag. But I will. På ett eller annat sätt. Och hörrni, mer terapi åt folket!

Tack för all pepp också. Guld värt. Läser allt.

Lina Ingeborg Thomsgård, du har inte uppdaterat din Allsång sen 10 augusti.

Jag glömde Lykke Li på min 100-lista.

Visa mej ditt cd-case och jag berättar vem du är

I morse lämnade jag Hanna på dagis och sen gick jag liksom inte hem, gick bara planlöst bortåt och så kom jag hem med två par fotbeklädnader och fyra skivor. Har svinmycket pengar på kontot, som inte är mina egentligen (Skatteverkets), men jävlar vad de bränner iväg.

Skivorna är Arcade Fires "Funeral", Pains of being pure at heart, The XX och Band of Horses förra. De hade inte M83:s senaste inne. Kändes urkonstigt att köpa skivor, men fräscht med fysiska ex. Tänk förut, då man lade undan ett par hundra varje vecka för att köpa en skiva på Pet Sounds eller den där St Eriksgatan-butiken. Stod och höll i tre plattor och så hade man bara råd med en av dem och det var skitsvårt. Nu är det mest känslan av "guuud, har jag plats för de här?". *kan ju ladda hem istället* Inget man säger högt på Pet Sounds by the way. Där jag handlade. The XX var Roberts tips, han gav mej Bon Iver för ett par år sedan, sedan dess litar jag fullständigt på honom. Guldbrokadsdojjorna från HM: älskar. Om man kisar ser de ut som Paul Smith. Okej, nästan helblundar. Men ändå. Och gummistövlar: perfekta om det regnar på Popaganda i helgen.

Faking the books

Vem behöver terapi för att boosta sig själv när man har ett fyrtiotal helt fantastiska kommentatörer? Well, uppenbarligen jag, men jag håller med Lina Ingeborg Thomsgård: fy fan vad mycket vettiga och ursjyssta människor som läser Popmorsa.

Imorgon är det alltså dags. Operation Psyke. Det ska bli spännande. Återkommer om det. Tror jag. Jag hoppas hon ser igenom mina försköningsfraser bara. Jag är rätt bra på att sockra allt. Johorrå, det är bara braaaaa med det där och det där. Förhoppningsvis kan hon sticka hål på mina plattityder rätt snabbt. *biter på nagelbanden*

Tell me what you want, what you really really want

En tanke slog mej just, apropå det här med terapi och allt jag vill med vårt förhållande och som min kille inte vill för att han inte tycker de här sakerna är viktiga. De är ju uppenbarligen viktiga för mej, men tänk om de där grejerna bara är viktiga för mej för att jag har läst för många mama, för många Family Living, för många Hus&hem, läst för många ta-inte-skit-artiklar i Cosmo och gud vet vad. Tänk om min kille har rätt i att "det inte ÄR viktigt att alltid ha rentvätt tillgänglig? Jaha, stekpannan var skitig, man kan väl diska den när man behöver den nästa gång? Dammsuga, gud, det behöver man bara göra var tredje månad, sånt där är oviktigt!".

Jag kanske bara är fast i bilden av hur en mysig familj ska vara? Hur den lyckliga familjens hem ska se ut. Kan jag lacka på honom för att han aldrig köper hem Ben & Jerry-glass och dyr pesto och parmesanost och lull-lull-grejer, när det uppenbarligen är MEJ som det är viktigt för att ha sådant? Och ja, jag HATAR vårt vardagsrumsbord som vi fick i det där Simon och Tomas-programmet, men min kille ÄLSKAR det ju, har jag då rätt att kräva att det ska ut?

Jag tänkte att det kanske är jag själv som gått på nån myt om hur det "ska vara". Äh, jag vet inte. Kanske har HAN gått på nån jävla myt och så är det jag som har rätt. Det kanske inte ens finns ett rätt eller fel, bara olika viljor och prioriteringar.

This is a call

Jag ringde. På fredag kl nio. Sabbatsberg. Lämpligt. *lock me away ba*

Insane in the membrane, insane in the brain

Okej, nu gör jag det. Jag ringer bokstavskombinationstanten. Varför är jag nervös? Som att samtalet är ett test jag måste klara, för att se om jag är fucked up nog? Och i dag är ju en BRA dag, när allt känns enklare än, säg, förra veckan. Hon ba "vad tynger dej?" och jag ba lite svävande "njäää, inget särskilt, jag vet att det var nåt men nu minns jag inte riktigt...". Skit samma. Nu ringer jag. Nu. Exakt nu. Hej.

This isn’t happening, happening, happening, happening, happening. It is.

Bright eyes alltså. Så bra. Egentligen baserar jag min kärlek på endast en skiva, "Fevers and mirrors" från 2000. Det är en av de där skivorna jag fortfarande lyssnar på ett par gånger per år, och fortfarande får den där känslan i magen, känslan som växer och växer och gör ont och det är ändå vackert. Jag såg Conor live en gång, på Göta källare, han halsade rödvin och var så full att han ramlade vid ett par tillfällen. Han såg ut att må lika hjärtskärande dåligt som känslan hans låtar förmedlar. Åter igen tanken: lyssnar jag på sånt här för att jag är ledsen, eller är jag ledsen pga att jag lyssnar på sånt här. Hårfin skillnad.

I vabb, therefore I am.

Hälften mysigt, hälften dödtrist. Det är väl nu jag ska ringa den där psykologen. Dum-di-dum. *sorterar mp3:or i stället*

Hela livet var ett disco

Den växer och blir hypnotisk efter ett tag. Köper allt. Loves it. Det finns ingen video ännu, men jag tror ända jag skulle gillat den nedan bättre, det är en tjej som heter "cockywhore" på youtube som gjort en egen liten video på sig själv och Mackan och med info-texten: jag är kär! Hmm. Cocky whore alltså. Undrar hur man tänker då.

Mmm-hmm.

Igår sa Johanna, liksom i förbigående, att Pella (som är två månader yngre än Hanna) kan räkna till tio. På engelska. In english! Hanna ba 1, 3, fyyyyra... Haha. Gud, vad jag älskar min unge! Helt knasig!

Hon har börjat sjunga lite också, min unge. I flera månader har hon sjungit "aaaaaaalla huuuuuusen" när vi gått genom stan bland husfasaderna, och vi har inte fattat riktigt men tänkt att jösses vad hon är perceptiv. Nu vet vi. Hon sjunger den där julsången: midnatt råder, tyst det är i husen, tyyyyyst iiiiii huuuuuusen. Fast bara "aaaaaalla huuuuuusen", om och om igen. I all evighet. Amen.

Som sagt. Helt knasig. LOVE.

Helt vanlig lördag bara

Jag drar på standup på Norra Brunn. Babben Larsson! Det här kan gå exakt hur som helst. Och så säger folk att jag inte nyttjar stadens kulturutbud. *har vatten över huvudet*

And I owe it all to you

Jag gör som Mats och grinar lite till det här klippet. När han solodansar så där framåtlutat, dööööööör pinsamhetsdöden, och inser hur jävla kär han måste vara i bruden för att ställa upp på nåt dylikt.



Spelade den här ute i somras, instant success. Jävla bra låt.

1, 2, 3, 4, tell me that you love me more

Det känns lite som att alla orden tog slut i terapi-inlägget, och nej, jag har inte ringt och bokat tid ännu men har fått tips om en jättebra KGBT-nånting. Så henne ska jag ringa. Snart. Typ på måndag. Terapi, hörrni.

Ibland är det terapi att bara vara med Hanna. Hon kan räkna nu! Så jävla jävla gullig. Och jag har GJORT henne. Svindlande tanke. Jag tror att hon kommer rädda världen, cure for cancer, cure for AIDS. Rubbet.

Hanna "rasar"

Så jävla grinig på att den andra ungen RÖRDE PÅ SEJ så att det gungade lite.

And through it all, you offer me protection, a lot of love and affection, whether I'm right or wrong

Jag vill bara säga att de fina kommentarerna på mina urdeppiga inlägg verkligen, verkligen, hjälpte. Jag blir så himla glad och tacksam. Och inte en enda som ba "ahmen skärp dej, ryck upp dej". Bara stöd så långt ögat når. Det är så himla värdefullt att veta att man inte är ensam om sina tillkortakommanden, rädslor och tankar. Så tack. Supermycket tack.

"Kom mamma!"

Jag blir lite klumpig i halsen av det här klippet, herregud, nyss kunde hon ju knappt stå! Plus lite äcklad av mina egna små kluckljud. Jag måste fan lära mej att hålla truten när jag filmar.

Come together, wooo-oow, come together

Hanna har fått en bubbelmaskin. Hon var så poppis på Nytorget att det visste inga gränser. Blev nästan lite Michael Jackson-video av det hela. Jubel och hand mot skyn och så där. Fint. Men jag gör aldrig om det. Det var kaaaa-os.

Hanna! Du springer ur bild, Hanna!

But its just your attitude, its tearing me apart, its ruining everything

För övrigt är jag skitledsen i dag med. Det blev liksom aldrig bättre. Det är svårt när man lever två (tre), svårt att veta om ledsenheten kommer ifrån en själv eller skapas av något som skaver i tvåsamheten. Jag funderar på att börja gå i terapi. Ge det en chans. Men det känns också så futtigt. Terran ba: jaaa, och vad har du varit med om för hemskt som du måste tala om? Och man ba *tar sats* joo, jag har skilsmässoföräldrar och bytte skola tre ggr innan högstadiet och var alltid den nya som kände sej lite lite utanför och fick återuppfinna mej själv och försöka bli vad jag trodde de ville ha och har sedan tre års ålder känt mej så jävla ängslig och rotlös och ända sedan dess har jag aldrig vågat ställa krav för jag är rädd att när jag gör det så kommer alla försvinna, så därför säger jag inget och krymper inuti tills jag tröttnas på för de hittar inte längre det där i mej som de verkligen föll för i början.

Och det är ju också det här med rädslan, rädslan för att ställa riktiga krav, säga att det här funkar inte för mej. Istället för att vara besvärlig så går man med på saker man egentligen inte tycker är okej, biter ihop och tänker "men kolla vad jag ändå har, inte sjabbla bort det med småsinta krav nu!". Och så blir man ett passive aggressive monster, en bitterfittig person som glömmer bort hur man skrattar. Som inte längre kan ta ett rough skämt, för det jag skrattade åt i början känns nu som en sanning.

Eller en kommentar som man förut bara kunde flina bort och ba ahmen DURÅ, ge svar på tal och känna sej stark i sej själv oavsett. Nu: jaha, du tycker min jacka är ful och att min parfym som jag alltid burit luktar illa. 1. Har man inget snällt att säga ska man hålla käften. 2. Du kan väl respektera att JAG gillar min nya jackjävel och inte ba: den är ful. Det är inte ärligt, det är elakt. Och istället för att vara den där starka glada som är bensäker på att han har fel, klart min jacka är SNYGG, jag tycker ju det, då är den det, så blir jag ledsen.

Då kanske det sitter i mej ändå. Jag var ju inte sån förut. Så där lättsårad, med känslorna utanpå. Som att jag fortfarande famlar och inte vet vem jag är nu, som inte vet mitt eget värde i den här nya tillvaron som mamma. Den där styrkan jag kunde finna i att veta att jag jobbade på tuff tidning, hade tuffa kläder, hade tuffa kompisar, gjorde tuffa grejer. Det var ju så klart bara på ytan, men att det var det som hjälpte mej stå rak och jag hade en utskuren bit av Stockhoms-tillvaron där jag kände mej hemma och som fisken i vattnet, och nu när jag inte kan luta mej mot det tuffa längre, då bara lilla människan finns kvar, en människa som alltid är trött och inte vet vad hon ska göra med sitt liv, som känner sej tafatt och fel i de flesta situationer där hon tidigare varit en central punkt, well... då kanske det inte är så konstigt att jag även krymper i min relation. Att jag innerst inne tror att BARA JAG inte är så mycket att ha, att det var allt det där lull-lulliga runt om mej som gjorde mej kul och härlig och till en person man ville vara med. Jag är ännu en gång pytteliten inför en helt ny klass.

Hmm, min egen hobbyanalys. Kanske borde få en lite mer professionell, nu när jag tänker påt.

Om jag var med i ett popband

Så kanske bandbilderna skulle se ut så här. Med cykel. Poppigt. Fast helst skulle jag vilja ha hårsvall och stå mot en vägg med ena foten uppdragen mot väggen i knähöjd och händerna i fickorna och se kåt ut. Som Joey Tempest alternativt valfri pudelrockare på åttiotalet.

Man bajsar med stjärten

Hanna har kommit in i en period där det är så himla exotiskt med snippa och snopp och stjärt. Vill kolla hela tin. Och jag ba jooo, så fin så. Vad fan ska man säga liksom? Jag försöker vara supernoga med att hon ska få titta och greja hur hon vill, och inte heller vara ÖVERPOSITIV och göra det till en grej. I dag berättade hon för mej att bajset kommer ur stjärten. Man ba "mmm, det gör det". Och så fnissade min inre Rojje Rövmun-persona ihjäl sej.

Nu undrar jag en grej. Jag sa så här till min kille: att jag generellt tror att flickor och pojkar får en annorlunda inställning till sitt kön rätt tidigt, kanske inte lika mycket i vår "upplysta" snippa-tillvaro, men säg under 1900-talet då. Att små knattesnoppar har varit mer "ååh vicken XXX snopp du har" och när småtjejer nyfiket pillat på fittan så har de kanske mer mötts av ett "inte pilla!". Min kille ba nää, det tror inte jag. Men va fan. Ni ack så upplysta människor, då har han väl fel ändå?

High horses that we know keep us safe until the night

I dag är en dag då jag grinar. Jag kände redan i går kväll att det skulle gå åt helvete i dag, and it did. Allt är smutsigt. Hanna bråkar. Min kille är här, men ändå inte. Jag är osedd. Allt är fel. Jag är fel.

Detta tyckte jag var lite humor

Om någon vecka ska Fuglesang ut i rymden igen. När han kommer tillbaka ska alla ha klätt ut sig till apor. Det är viktigt att ni sprider informationen till era vänner och att alla är med, annars funkar inte skämtet.

Hon är så söt när hon sover

I dag vaknade Hanna kvart i sex. Det är ju praktiskt taget I GÅR. Nedrans unge. Fördrev tiden med pärlor, bubblor, Dora Upptäckaren (säg karta, KARTA!, vill döda henne), mackor, dusch/bad, park med Peter och en tripp med buss till Gamla stan och Sciencefiction-bokhandeln. Hanna älskar också sci fi. Hela bussresan hem läste hon deras bokbroschyr och pekade på monster och sa mycket bestämt: "Stopp monster! Här får du inte komma in!". Det är vad vi säger på kvällen när inga spöken får komma in i sovrummet. "Stopp spöke! Här fåru inte komma in!". Ibland spexar hon till det och lägger till ett "ba Laban och Labolina".

Nu sover hon middag. Tack och lov. Kan jag somna? Självklart inte. Klarvaken. Kommer vara det tills sekunden hon vaknar, då blir jag helt utmattad. Så är det alltid.

Blåsa blubblor

Antar att alla föräldrars barn har sina gyllene eror typ hela tiden, särskilt det första, man ba aaah asså hon var ju kul förut men nu är hon mer si och mer så och det är så himla mycket roligare, bla bla. Så med det sagt, så måste jag bara säga att gud vad hanna är rolig just nu, mycket roligare än förut. Man kan snacka med henne, hon berättar prylar och man kan fråga vad hon fick för mat på dagis och hon ba: hallå, MAT? Som att man är dum i huvudet, älskart.

Hon vill också GÖRA saker nu, specifika grejer som hon föreslår själv. Om vi till exempel kollar på Bolibompa så kan hon helt plötsligt utbrista "nä mamma, nu bygger vi pärlor!" och man liksom smäller av av stolthet. Pärlor är the shit just nu. Skitkul att pilla in tråd i hål. Och bubbelblåsning. "Blubblor, mamma! Vi blåser blubblor!".

Fuck(ed) forever

Fan. Jag har köpt en Hello Kitty-collegetröja till min unge. Nu är det kört, en spärr har släppt och snart står hon där helt klädd i rosa och Disney-tryck. Vad fan hände? Fast den var banne mej rätt snygg, en stor Kitty-fejja över precis hela framstycket och materialet var så där härligt urtvättat sweatshirt-tyg, ljust gråmelerat. Skulle nästan kunna ha den själv. Om jag var 23. Och jätteliten.

Every me, every you

Med den här bilden av Drew Barrymore i gott minne så köpte jag ett par hängslor på American Apparel igår. Jag har tröjan, jag har byxorna, nu även hängslorna. Testade nyss. Trumvirvel! Och nää. Som en pysballong försvann peppen. Jag känner mej helt utklädd. *och grunge*

Polly wants a cracker

Jag skulle ju köpa skor häromdagen, något jag behöver väldans mycket. Jag behöver även byxor, som inte får min röv att se titanic ut. Det sitter mer i huvudet, än själva kroppsdelen och klädesplagget. Jag inbillar mej till exempel att Acnes Hex-modell per automatik ger mej en okej bakdel, medans allt från HM och Cheap Monday plattar ut, bredar till och liksom... gör röven till en ladugårdsvägg. Så jag behöver helt enkelt en placebo-bralla.

Särskilt nu då det inte alls blev några skor. Det bidde en skinnpaj med fransar, en urasnygg second hand-variant, supersliten och svart och totalt opassande till allt övrigt jag äger. Men jag var tvungen. Just had to.

Vilket är så DUMT, för det jag oftast försökt inpränta i min egen hjärna de senaste åtta åren är "köp för guds skull en enhetlig garderob, välj en stil, en endaste stil, håll inte på att fjamsa runt och tro att du ska vara något annat än vad du ääääär". Bara det att jag har inte en jävla aning om vad jag är. Därför är min garderob ett hopkok av femtiotalsklänningar, manliga kavajer, mestadels fula jeans, manchesterbyxor, Vibskov-koftor, pastellfärgade t-shirts, blommiga kjolar och lacktajts. Så jävla GRUNGE.

Det kanske är så det är. Att grungen är min stil. Ahmen fy fan. *sätter på en Nirvana-skiva*

Att kasta sten i glashus

Välkommen till 1993!

Asså måste bara...

..det är ju helt sjukt! Hon lyckas få pinsamma tystnader MED SEJ SJÄLV!

"Hej bloggen, mmh-hihi-hmm"

Min tanke när jag ser detta: Om tretton år är Hanna också femton. Om tretton år är Hanna också femton. *stoppar in knuten näve i munnen*



Och jag ska sluta posta klipp på småtjejer som ännu inte börjat utnyttja sin fulla hjärnkapacitet. Det kommer ju hända så småningom. Jag hade fan också Idomin på läpparna när jag var tonåring. *synd att det inte fanns bloggar/digitalkamera/fucking internet då, synd, verkligen JÄTTESYND*

Pour myself a cup of ambition, yawning, stretching, tryin' to come to life

Det händer grejer. Detta jävla stiltje, som ändå är rätt behagligt är så himla bedrägligt, det ligger alltid nåt och lurar i vassen. I dag detta: kollade ny lägenhet OCH fick samtal om ett jobb! På samma dag! Fick huvudvärk på stört, sen fnissade jag i en halvtimma. För det är ju KUL, men jag blev så omtumlad av allt.

Läggan: nedre botten, Björngårdsgatan vid Mariatorget. Vitt och fint, egentligen en 2% men det var fiffigt byggt med egentligen två extra rum. Åttio kvadrat. Egen dörr mot innergård som är en lekplats. Plats för tvättmaskin, diskmaskin. Stort kök. Ingen balle dock. Men ändå, öppna dörren så är man på gården. Måste fundera. Plus vänta in en tredje part, och som vi alla vet, det är där det alltid spricker.

Nedre botten alltså, dock enbart fönster mot innergården och rejäl jävla gallergrind in till den. Synpunkter på det? Mariatorget i övrigt? Lovisa var med och kollade, hon var av åsikten "GÖRT".

Jobbet: återkommer om det på fredag! Då ska vi ses och ta på varann klockan tolv. Men det är ett riktigt jobb, 9 to 5. *herregud*

Ouch

Missade världens kanske bästa låt: I see a darkness med Bonnie Prince Billy. Åh gud, det här är bara början.

*vill aldrig tänka på detta igen*

Okej, nu har jag skickat listan. Är hemskt medveten om att jag om en vecka eller för en månad sedan hade bytt ut hälften av låtarna och lätt haft något helt annat som topp tre. Men nu blev det så här. Efter topp tjugo, kanske till och med topp tio, så är det liksom ingen ordning. Allt är ju bra ju. Jag kopierade bara in låtarna i dokumentet tiovis och tryckte in dem i varsin fålla, de kunde hamna 31-40 lika väl som 91-100. Sen blundade jag och tryckte på sänd.

Säkert är inte med. Inte heller Chad van Gaalen. Och hundra artister och grupper till. Men så fick det bli.

Don't be haters, ok?

1. Ignition (remix) - R Kelly
2. This years love - David Gray
3. Not ready to make nice - Dixie chicks
4. Skinny love - Bon Iver
5. The death of us - Laakso
6. Magiskt men tragiskt - Håkan Hellström
7. Burning hearts - My favorite
8. The center of the world - Bright eyes
9. Heartbeats - The Knife
10. Intervention - Arcade fire

11. Kim - Eminem
12. BMFA - Martha Wainwright
13. Bi-pet - Lali Puna
14. Is there a ghost - Band of horses
15. Shina a light - Wolf parade
16. Since U been gone - Kelly Clarkson
17. Kim & Jessie - M83
18. Like you said - Tiger Lou
19. Aldrig förstå - Franke
20. Maps - Yeah Yeah Yeahs

21. Jag är en vampyr - Markus Krunegård
22. So alive - Ryan Adams
23. This is the dream of Win & Regine - Final fantasy
24. !!! - Me and Giuliani down at the schoolyard
25. Hold me now - Polyphonic Spree
26. I see you, you see me - Magic Numbers
27. Halo - Beyonce
28. Be mine - Robyn
29. Det snurrar i min skalle
30. The blowers daughter - Damian Rice

31-40
Strength - Comet gain
Anorak girls - Anorak girl
Everlong - Foo fighters
Harder now that its over - Ryan Adams
The Crystal lake - Grandaddy
Fidelity - Regina Spektor
1234 - Feist
Fear no darkness, promised child - Timo Räisänen
Hold you in my arms - Ray LaMontagne
Bombs over Bagdad - Outkast

41-50
MGMT - Time to pretend
Power out - Arcade fire
Sex on fire - Kings of Leon
Ibland gör man rätt - Markus Krunegård
My mother - The Tiny
Anna - Hello Saferide
High drama - Laakso
Paperplanes - MIA
Gullbergs kaj - Håkan Hellström
Socker - Kent

51-60
Gideon - My morning jacket
Such great heights - Postal Service
What I hate - The Bear Quartet
Wishbone - Architecture in Helsinki
Apple of my eye - Ed Harcourt
Falling down - Scarlett Johansson
Anyone else but you - Moldy Peaches
Girl laying down - Anna Ternheim
Dance dance dance - LykkeLi
Last night they had to carry me home - Tiger Lou

61-70
Manlig gemenskap - Fint tillsammans
Peach plum pear - Joanna Newsom
Bleeding love - Leona Lewis
Curly Sue - Takida
All my friends - LCD Soundsystem
Cut and run - Electrelane
Beautiful - Christina Aguilera
Chasing cars - Snow Patrol
Who knew - Pink
When you were young - The Killers

71-80
Back in your head - Tegan and Sara
Communication - Cardigans
Unighted - Lofi-fnk
Stopp - Veronica Maggio
The Light - Common
Shell account - Barcelona
Fix up, look sharp - Dizzee Rascal
Let's get sick - Mu
Laughter - Josh Rouse
Calleth you, cometh I - The Ark

81-90
Desperations - Strip Music
Pure shores - All Saints
Italian fireflies - Black strobe
One armed scissor - At the drive-in
La Ritournelle - Sebastien Telllier
Toxic - Britney
Dina händer är fulla av blommor - ingenting
Float on - Modest mouse
Lost - The Maryonettes
Pulling our weight - Radio dept.

91-100
The Late great Cassiopeia - Essex Green
Black cab - Jens Lekman
Never be alone - Justice vs Simian
Magnetic city - Silverbullit
A sentence of sorts in Kongsvinger - Of Montreal
Tokyo moon - Windmill
Cut here -The Cure
It's for you - Out Hud
Famous last words - My chemical romance
Jimi Tenor - Doktor Kosmos
Monster - You say party, we say die

I was dreaming while I wrote this so sue me if i go too fast

Jag tänkte bege mej ner på stan (läs: förhatliga city) och köpa skor. Jag hatar att köpa skor. Alla är fula, och är de inte fula så är de för dyra. Jag pallar inte med billiga skinnkopior och plastiga klackar, därför blir det alltid tygskor. Eller dyrt.

Skor jag äger: Dr Martens, rosa converse, röda tygskor med knyt, Air force ones, svarta herrskor. 2 par Eley Kishimoto-pumps. 1 par gula mocka från Zara som jag aldrig vill använda mer.

Behöver: svarta converse, röda converse, tuff vardagsdojja gärna utan hög klack (vill ha Minimarkets oranga mockaherrsko men kom igen, 2500:-, det går fan inte), slitna cowboyboots, stora klumpiga tokiga gothstövlar/MCboots med spännen och skit. Klassisk högklackad sko som får vara dyr. Och helst svart.

Jag tippar att jag kommer hem med noll skor och två billiga klänningar från HM som jag aldrig kommer använda. Håll tummarna.

Nåt sånt här vill jag:

En cover

Alltså rent vokalmässigt kan ju inte Florence mäta sig med Beyonce, och herregud, jag älskar "Halo" med Beyyan, I do. Men all den där perfektionen kan stå mej upp i halsen ibland, jag gillar det skeva och skrangliga. Så därför gillar jag den här versionen också. Inte mer, men också. Stråkarna. Den skakiga rösten. Som inte alls är dålig, bara lite övermästrad av de svåra tonerna.

När verkligheten spöar skiten ur fiktionen

Jag kan inte sluta kolla på den här tjejens videoklipp.

And I shout that you're all fakes, and you should have seen the look on your face

Den här låten har jag älskat så länge. *kom 1997* *gör listjäveln*

I'm not sure all these people understand

Jag badar inte. I just don't. Möjligtvis i pool, men hav och sjö, no no. Det är sol, jag hatar det, det är naket, jag har issues, det är vatten, och det mina damer och herrar, det är det mest skrämmande av allt. Tanken på kalla djuphavsgravar och hajen som sakta stiger ur mörkret mot den lilla kvinnokroppen på den klassiska Spielberg-planschen får mej paralyserad. Blotta tanken alltså. Hu.

Men plötsligt händer det! Man är full, man vill inte vara den som är den. Man är på efterfest på Reimersholme, en bergsprängare spelar popmusik, ölen kostar tjugo kronor, stämningen är ljuv. Då badar man. Förvisso tog jag mej ut tio meter i det svarta vattnet och hängde sedan förtvivlat i en trädgren. Förvisso skrek jag som en mistlur när en bladig kvist skullelägga sej i och jag inte fattade vad det var. Men ändå. Jag var i plurret. Jag efterfestbadade! Utomhus! I vattnet!