Kärlek är som nikotin

Wild horses couldn't drag me away from you

Hon hann knappt komma hem innan vi skeppade iväg henne igen. The pain in the heart. Iofs så SKULLE jag ju kunna ställa in Peace & love-resan... *as if* Men jag längtar redan till söndag då vi hämtar henne hos mormor och hon är bara min min min i flera veckor. Och hennes språk nu! När jag mötte henne på centralen, supersent och hon var alldeles sömnsvettig men glad så sa hon saker som "på koster fanns det får till exempel". Till exempel!!! Man ba spricker av stolthet. Hon kommer bli en famous writer, I'm telling ya.

I'm a mess

Hade helt missat att Nick Lowe skulle spela på Peace & Love. Den konserten måste jag se. Han är en cool snubbe/gubbe med gigantiskt nostalgiskt värde för mej. Som jag sa till Jonna igår: "The Convincer"-plattan räddade mitt liv. Överdrev så klart. Men fan vad bra den är. Haha, kolla det blå fina omslaget, helt vithårig, artig och med en cigg och man ser ju... han har fått hjärtat blåslaget några gånger. Och lätt som en plätt själv krossat några på vägen. Om ni är i Borlänge: fredag 18.15. It's a must.

God, I'm bored

Men det här med att jag är så trött gillar jag inte. Jag mini-svimmar, små nanosekunder av icke-medvetande. Om jag inte visste bättre så skulle jag tro att jag var på smällen, den totala utmattningen som lamslog ens kropp och psyke då påminner lite om detta. Men nej. Jag har bara så himla svårt att sova lately. Vrider mej, vänder mej, buffar kudden, tänker happy thoughts. Ingen sömn tycks stå att få. Får lösa det i helgen. På festivaler är det mer däcka än somna. Alltså inte för att man är redlöst packad, men man går ju sällan och lägger sej före fyra. Jag är så löjligt peppad på Peace & love. Undrar om det är därför jag inte kunnat sova senaste tiden. Som barndomens vecka innan jul, man var helt uppstressad över att tomten skulle komma, *iiiiih*.

Packade igår allafall. Den HOCKEYTRUNKEN följer med en bil upp nu under eftermiddan. Själv åker jag imorron i en fräsig bil. Beräknad ankomst cirka sju. Hoppas på att anlända precis lagom till grillningen hos familjen Nilsson. Svepa 17 vinare och sen gå på Robyn och... KENT. Gud. Jag är verkligen stuck in the nineties. Slog mej nu att jag inte ens lyssnat på nya skivan. Så jävla tråkigt med konserter med bara olyssnat material.

Aja. I kväll tänkte jag gå till Kåken en sväng. Eller lura över nån hem till ballen, sippa lite lådvin. Jag är ju helt själv hemma. Igen. We'll see.

I gotta get this person off my mind

Ååååh, kolla fin video Johannes Helje gjort till Elias! Och Cassandra är tjejen. Så himla fint. Och dancy! Superlajk på den här. Det är nu jag blir så där stolt igen. Att jag känner så många smarta, duktiga, kreativa.

Information jag inte kan hantera just nu

Alltså, Håkan Hellström ska sjunga hela sin första platta från början till slut på Way out west. Jag får gåshud när jag skriver orden.



Men varför är vi inte fler?
Och det är bara du som ler
Det måste va' nåt fel på er

You wanna do WHAT..?

Nu ska jag bli intervjuad. Till en bok om vänskap. Så mycket mer vet jag faktiskt inte. Just nu är jag för stressad över att hon ska komma HIT, det ser för jävligt ut. Till råga på allt var det mitt förslag! Åh Em, where's your head at? Aja. Smarta saker om vänskap - enter my mind, please. Öööh. Behandla andra som du vill bli behandlad själv? "Lever du efter det?". "Öööh ...ibland?". Gud.

Och fan vad varmt det är hörrni. Ålderstecknen FRODAS i detta klimat. Känner pigmentförändringarna tränga fram exakt i detta nu. Och min hy blir liksom sämre? Liksom sträv. Och glansig. Urdålig kombo.

Jag älskar den här mannen

Han heter Jonatan Unge och man hör honom i radio, bl a "Tankesmedjan" och så hörde jag honom nu i morse på "Sommarpratarna". Jag är TOKIG i honom.

The silence treatment

Jen: Do I detect a note of ambivalence in seeing me?

Henry: That would be correct.

Jen: Any particular reason?

Henry: You... you mean besides the fact that you led me on for the sole purpose of crushing me underfoot?

Jen: That's not true Henry, and you know it.

Henry: Well, you could have fooled me.

Jen: What are you talking about?

Henry: Don't tell me that you're not taking some small satisfaction in...

Jen: In what?

Henry: Being on the requited side of unrequited love.

Jen: Henry, I thought that you and I agreed to be friends?

Henry: Friends? You haven't even noticed, have you?

Jen: What? Noticed what...

Henry: That we haven't even spoken in over a month. For the past four weeks I've been giving you the silent treatment, and it hasn't even registered on your radar screen. Hell, I could have fallen off a cliff ten thousand feet for all you care...

Jen: That's not true...

Henry: You know what? You can put up your own damned tent.

Jag och Ryan hänger på ballen

Den här låten var något av ett ledtema ca 2003. Jag var helt fucked up. Hela mitt liv cirkulerade kring en kille, allt var han, jag drömde om honom, vaknade med honom, fast sällan på riktigt. Men han var alltid närvarande som en osalig ande bredvid mej. Köpte jag en tröja var min första tanke "kommer han gilla mej i den här?". Jag slutade äta, jag började röka, varje sångtext handlade om mej och honom. Jag var helt jävla konsumerad. Thank GOD att det inte fanns Facebook då. Jag kunde inte hans mail, vet inte ens om han hade nån. Jag raderade hans nummer gång på gång, men det var som multiplikationstabellen, jag kunde rabbla det i sömnen. Lönlöst. Jag stalkade alla hans hangouts. Så jävla genomskinligt. Men jag tänkte att det är kärlek, för det gör så fruktansvärt ont, det känns så mycket, det tar upp all min tid... vad annars kan det vara? Gud. Dog days are over.

Come pick me up
Take me out
Fuck me up
Steal my records
Screw all my friends
Behind my back
With a smile on your face
And then do it again
I wish you would

Åååh, minns ni i Dawsons creek, när hon ljushåriga var ihop med han Michael Pitt med läpparna. Och så gör de slut, och de ses på nåt jävla jippo, och de möts lite awkward och hon är helt klart över honom och han ba så himla ledsen för att han kämpat med att inte höra av sej och hon har inte ens märkt det. "I've been giving you the silence treatment for all this time... and you didn't even notice". Dör på det.

Goodbye horses

Nä, men om man skulle ta och lämna lägenheten. Kunde inte somna i natt, låg i sängen med "Angel" framför mej på laptopen, stängde av säkert tre gånger, satte på igen. Sömnen ville inte infinna sej. Hatar den känslan, men den är värre när man ska upp och jobba dagen efter. Så jag ska inte klaga. Vaknade av sms från Lina Thomsgård, hon är min piggaste vän, som trumpetade ut en picknickinvit i Horan och löfte om skvaller och leopardtema. För bra för att missas. Enligt Facebook ska även Lisa och Frida infinna sej. Lajjar med tanken om att cykla, promenera, det är inte långt. Kommer inte hända. Jag är född lat som ett as. I midsommar träffade Lina en häst. Jag älskar den här bilden. Den innehåller två av mina favoritkomponenter. Häst och Lina.

What I do

Få saker gör mej lika trygg som intro-låten till Angel.

A little pick me up

Vezi mai multe video din Muzica

Dancing on my own

Hanna är på västkusten med Kalle, farmor och farfar. Sen i söndags. Nu är det lördag. Jag saknar henne så himla mycket. Kollar på bilder därifrån och jag tycker hon ser så stor ut. Pratar med henne i telefonen och tycker hon har så mycket bättre språk. Som att en enda vecka fått henne att bli ett år större. Jag ringer henne och säger att jag saknar henne. Då säger hon saker som "mmhmm, i dag åt jag glass!" och bryr sej inte nämnvärt. Vilket är bra så klart, jag ska ju inte projicera min skit på henne. MEN TÄNK OM HON GLÖMMER MEJ OCH INTE ÄLSKAR MEJ NÄR HON KOMMER HEM IGEN. Närå. Skoja.

This is my Hometown

Det här är min vän Tomas Hemstad. Han ser farligare ut än vad han är, han har en av de finaste personligheter jag nånsin stött på. Jag hade en gigantisk one way-kärlekshistoria med honom ca 2000-2002, hade (och har) en otroligt dålig gaydar. Men han är fortfarande topp tjugo vackraste män jag någonsin sett IRL. Alla fall. Han tipsade mej om en helt fantastisk låt av en snubbe/grupp som heter Armpit stench (haha, jag veeeet) och den var så bra att jag måste berätta om den för er. Älskar hans sätt att sjunga, väldigt Ian Curtis. Åh, detta är så himla melodiskt, opolerat och så himla BRA.



Här är myspace-länken.

Never lose your heart, use your head, nobody's on nobody's side

Klockan är precis midnatt. Jag har spenderat dagen med vänner, solen har skinit och vi lyssnade på Arcade fire och jag och Carro spotifyade Chess-låtar på iPhonen och överröstade Tommy Körberg och Elaine Paige. Vi åt en kärlekstårta med jordgubbar och choklad, vi drack mousserande och läste skvallertidningar och hade det himla fint. Men jag var tvungen att gå. Ibland känns det som att jag smittar, och när jag känner (okej, citerar Monica Törnell här lite bara, helt vanligt) det stora vemodet rulla in, då är det liksom bara att ge upp. Eller dränka sej i vin och det pallade jag inte. Så jag tog tuben hem, och nu sitter jag på balkongen, alldeles knäpptyst och ensam. Det känns rätt fint det med. Fast det är ett jävla liv på vattnet och längs gatan, husen. Jag trodde Sthlm dog på midsommar. I was wrong.

Den här kan jag och Carro utantill, vilket vi glatt sjungandes bevisade till de andras förskräckelse.


Fast det är den här som är the shit. Dör på den. Och alltså, jag gillar verkligen inte musikaler egentligen. Bara Chess. Den är perfekt.

Midsommar

När jag raggade upp Quetzala i brygga

Jag
quetzala!
din lilla doldis, hur är läget?

10:48Quetzala
heeeej!

10:48Jag
haha heeeeej.

10:48Quetzala
när ska vi ses? nästa vecka? vin?
JA!

10:49Jag
hahahahahaha
men du på lördag, vad gör du då?

10:52Quetzala
nästa lördag?

10:53Jag
nej imorgon!

10:53Quetzala
aha! vet inte! inget bestämt är i stan iaf
!

10:53Jag
ska vi ses och dricka lite dagens på spymlan mot kvällen?

10:53Quetzala
ja!!!!

10:53Jag
MYZA
haha jippi!

10:53Quetzala
lätttt!

10:53Jag
åååh roligt

10:53Quetzala
fan vad kul!
vilken tid?

10:54Jag
jag ska inte göra nåt särsklit idag, planerar ej en midsi-fylla osv, så imorgon borde jag vara jättepepp på vinmyz. kanske åtta? ish?

10:54Quetzala
ja det är bra! eller 19! kommer ju klia i hela kroppen!

10:54Jag
hahaha åh gulle.

10:54Quetzala
i vin-nerven!

10:54Jag
hahaha

10:55Quetzala
fan vad fint! jaaa. klädsel??

10:55Jag
hmm.
tänker.
sjavigt cool, lätta inslag av rock och glamour. känner jag?

10:56Quetzala
ojoj OK det låter bra!!

10:56Jag
hahaha. åååh DU alltså. så himla härlig.

10:56Quetzala
fan vad mysigt

10:56Jag
kan inte göra klänningsprylen längre, känner mej som en tant i ungdomskläder.
minns du mitt signum: knästrumpor! dör på det.

10:56Quetzala
hahhahaha ja
väldigt pixie lott

10:56Jag
haha hon FANNS ju typ inte då.

10:56Quetzala
haha ja man känner sig lite skum
man känner sig som en jättebebi
har klänning nu på mig nu

10:56Jag
haha JAG MED
gud. dör på det.

Rebecca & Fiona

Den här tycker jag är bra. Åter igen, gråtdans. Så svag för det. Har aldrig hört dem spela, de är ju dj's (från början). Men jag blir impad, den här är skitbra. Gillar de dova rösterna, jag tänker på den där Miss Kittin & Goldenboy-låten, vad heter den... "Rippin' kittin". Ellen Alien-remixen. Inte den vanliga. Sjukt bra. Gud, DEN borde ha varit med på min topp 100 bästa låtarna på 2000-talet.

Jag är en äcklig tant

I dag när jag köpte en milkshake och två burgare på McDonalds, Globen, så förvandlades jag till en äcklig gammal tant. Killen i kassan var så breathtakingly vacker att jag på allvar, PÅ ALLVAR, ville fråga om jag fick ta ett kort på honom. *ha som skrivbordsunderlägg* Han var alltså ett barn, ca 17 år, men så himla himla vacker. Han såg lite ut som en ung Tupac Shakur. Superartig på ett gulligt sätt, log lite hela tiden. Jag dog, vågade inte titta på honom för jag, som sagt, är ju en tant, men asså... OMG.

Fashion is for fashion people - it's hard to be cool if you don't follow these rules

Nej nu jäklar är det jag som tar en taxi, hämtar upp Ruben och sticker till Acne-festen och spisar skivor. Må det bära eller brista.

I don't play no basketball, I play bitches

Haha, gud jag ÄLSKAR den här bilden. Missa inte Salvans underhållande blogg, det är mest runk över Sthlms natt-kids, men väldigt snygga foton.

Gråtdansa

Ibland när jag känner mej nere så pallar jag inte riktigt ledsen musik. Ni vet, "all by myself", "Against all odds" osv, det blir liksom för mycket. Och det går inte med glada tongångar heller, de känns bara som hån. Det är då jag faller in i den fåra musik som jag tror, på riktigt, är den typen av musik jag gillar allra mest, den typen av musik där ljudbilden är dov, kanske lite nedstämd, men ofta med ett lite snabbare tempo, gärna åttiotalsinfluerat, lite synthigt till och med. Som kanske Joy Division, som "Goodbye horses", svenska Gentle touch, Nine inch nails, Cocteau twins "Lorelai", Washed outs "New theory", "Dream baby dream" med Suicide, Yvonne, M83. Sånt. Ni vet, när man dansar med tårar i ögonen. Som den här. Jag går sönder när han sjunger "you're stuck in my mind ALL THE TIME". Vibratot. Blir tokig.

Person som ska till Peace & love:

Jag! Märker ni hur litet ordförråd jag har. Eller förråd. Orden. De kommer inte. Behöver tantra upp mina ord. I brygga. Alla fall. Ska till Peace & love. Ska bli kuuuul.

Mina planer på midsommar:

Exakta siffran so far: 0.

Fluffy igår, söndagshäng på Trädgården

Emelie, Facebook, från iPhone, i taxi, ca 02:35

Och jag menade det verkligen.

Den här rappade jag igår HAHAHAHA

Cause I'm a ninja! Cowabunga time

Åh livet, it moves in mysterious ways asså. Jag sa ju det innan, var så fantastiskt opeppad på fest. Jag mötte upp Kristofer som jag skulle spela med och tre av mina favoritkillar; Ruben Broman, Martin Ström och Henrik Burman, på Spymlan vid åtta. Beställde Ramlösa, ett glas vitt och hamburgare. En timma senare hade jag fortfarande inte rört vinet. Ni vet när man liksom är inlindad i bomull, ljuden låter softade och allt är liksom... vadderat, intrycken, känslorna, allt. Så var det. Sen släppte det och innan klockan var tio skrattade jag ihjäl mej åt dessa briljanta män. Som jag hade helt för mej själv! Åh. Livet ändå.

Ska försöka återge roligt skämt. Henrik gör PSL (SVT) och hade nyss varit på Sweden rock. Jag ba: medelåldern därå? Han tänkte och ba "jaaa, ca 76:or", underförstått då att på Sweden rock är alla medelålders och med skinnbralla och egen husvagn osv. Nidbild men va fan. Mmm. Jag är 76:a. Så då skrattade vi hemskt mycket åt det. Okej, you had to be there, det var väldigt roligt. Sen går jag på toa och Henrik, som redan då låg lite illa till efter den där kommentaren, säger "ÅÅÅH fin rock, vad är det för nåt?", och innan jag hunnit svara att det är en Back, så säger Ruben: Det är en Sweden rock! Då dog vi allihop.

Oh well. Som sagt. You had to be there.

Sen började vi spela. Sjöng med i lite rap. Osv. Gick förbi Eric Prydz/Basement Jaxx-spelningen på Gustav Adolfs torg på vägen hem. Sjukt jävla mäktigt. Över tio tusen personer som dansade i takt och skrek, jag fick den här överjordiska känslan och stod helt själv och bara skrattade, energin var helt vansinnig. Så himla lyckat. Fick ett häftigt backstage-pass, sen gick jag hem. Åt kaviarmacka på ballen, rökte en cigg, hävde Loka och chattade lite. *myz*

Orkarnte

Kör ögonlöst. Hej vita pappers-nyllet, hoppas det går lika bra som sist. Ni som inte sminkar er tycker säkert att detta är nånting fånigt och oviktigt, men för mej, som i ett helt liv haft komplex för mina vita ansiktshår är det värsta grejen. ALDRIG GÅTT UTANFÖR DÖRRN UTAN MASCARA TIDIGARE. Typ. Sminket är/var liksom min mask. Med det skyddet på så kan man dissa mej hur mycket som helst för ni ser ändå inte den riktiga mej där bakom. Okej dramatiskt, men nästan så. Nu är jag liksom naken.

Nu går jag. Hej!

Happy face - switch on

Okej. Med ett ganska så ledset inre ska jag nu sätta på mej en sminkad fejja och gå ner till Spymlan och käka middag med fina människor. Sen ska jag, Fluffy och Kristoffer spela lite mp3:or där. På samtalsvolym. Det är enda downern med Spymlan-spelningar. Att man överröstar ljudsystemet om man sjunger med.

Men okej. Happy face - switch on.

Man blir liksom stolt över att vara svensk

Robyn är så himla cool. Tycker hon klarar den här bra även om hon inte har Alicias överjordiska röst.

A day in the life

Igår regnade bort kan man säga. Kallt och grått. Det var fint men inget direkt riot. Förra året jag spelade där var det över 2000 pers. Aja. I dag är det sol, SL bjuder på gratis lokaltrafik och jag sitter med en ynklig Hanna i soffan. Hon har "ont i magen". Alltså på riktigt. Superhängig. Buu, my baby. Förhoppningsvis är det bara för mycket glass hos morfar plus bilresa som är orsaken.

Den här hade jag glömt!

Fan vad bra. Bouncy, somrig. Älsk.

Efter regn...

...kommer sol! Kan man ju hoppas. Ahmen fy fan vad det regnar. Cyklade från Ringen och hem, blev liksom doppas i Ishavet på vägen. *pepp* Arton noll noll står jag och harvar på Trädgården fram till ett. NU GÖR VI DET HÄR.

Har lyssnat konstant på Sleigh bells i dag. Så himla bra. Nu ska jag ta en dusch. För att bli fresh tänker ni. För att bli varm säger jag.

Du plus en

hej kompisar, jag spelar ju på trädgården imorgon och om nån vill gå dit och liksom vill ha lista så tänkte jag att, hey!, det kan ju faktiskt jag fixa. så säg till om du är pepp. jag har bara varit på trägården två gånger i år och ena gången var det knökat och andra superglest, så jag vet inte riktigt hur det blir imorgon. men SMHI säger: stark sol, fjorton grader, 20.00. och det är ju... okej alla fall. kallt men sol. lite som att vara i fjällen. mmmmm... myzigt.

This gun's for hire

Apatin. Aaaa-paaa-tiiiii-iiin jag känner nu. Jag visste ju att chansen att få fortsätta jobba på Aftonbladet var en på... femtio säger vi. Mmm, och nu får jag inte fortsätta efter 31 augusti. Haft samtal. Visst, det finns en chans, men den är så försvinnande liten att det är skitsamma just nu. Och sen detta: jag vill ju inte vara kvar på Aftonbladet, jag vill ju vara på Klick ju. Eller, visst, Aftonbladet med, men jag vill ju vara med mina KOMPISAR som är så himla härliga och roliga. Min reddi, där hjärtat bor. Nu ba: inget alls. Gud, apatin just nu. Äter upp mej.

Oldiday på Kåken

Just ja. Jag spelade ju på Kåken i helgen, av de jag träffade då så vet jag minst FEM som blitt råförkylda så det var väl nåt i luften där på terrassen, alltså utöver "kyla", för kallt var det då rakt inte. Det var himla himla kul däremot. Så här såg det ut ungefär, vi avslutade med "November rain", oh the success ratio på det avslutet... MAFFIGT! Innan firar vi Margret som fyllde 25. Tjugofem! Sån satans success story den damen.