tisdag 8 juni 2010
Goodbye horses
Ni vet när en låt tar över hela ens liv? Det är ju oftast en kortvarig förälskelse för man lyssnar sönder den snabbt, men de där dagarna, veckorna, då kärleken håller i sig är så oerhört fina. När jag gick i högstadiet hade jag en kompis som hette Nisse, han älskade en låt så himla mycket och nu minns jag inte ens vad detvar, kanske "Laugh and a half" med D.A.D, men jag minns verkligen inte. Alla fall, han lyssnade på den en gång om dagen bara, varje dag efter skolan satte han på vinylsingeln och liksom NJÖT av att lyssna på den. Bara en gång, så att han ALDRIG skulle tröttna på att älska den sången. Så himla fint. Själv har jag aldrig varit särskilt bra på att hålla igen på någonting, så jag lyssnar på den här konstant. Hemma, på väg till jobbet, när jag jobbar. Den är så förtvivlat sorgsen, tycker jag. Sen att det är låten som wacko-mördaren i "När lammen tystnar" psychodansar i sin lilla ihopsnickrade köttdräkt ovanför hålet där stackars tjejen är fångad, det ger det hela bara en ytterligare dimension av älsk.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Åh. Underbar.
Har under mitt liv älskat denna låt så övermäktigt mycket.
Trodde såklart att det var en snubbe som sjöng och sen "när internet kom" så kunde man se på Alta Vista att det var en tjeeeej. Uppenbarelsen.
Lång och bra version också (ny för mig), trevligt.
Vilken låt! Jag lyssnar också sönder på en gång. Just nu blir det mycket Robyn - Dancing on my own för min del. Innan har jag lyssnat sönder varenda First Aid Kit-låt som finns tror jag. (Tack för tipset.)
Bästa låten! Det här har varit min och mina polares ultimata sminka sig inför utekvällen-låt i år och dar. *passande*
otrolig. i will now proceed to listen to it forever
<3
Skicka en kommentar