Dagen har präglats av en grav kemisk ångest. Inget jag är stolt över. Men så var det. Den här låten har jag lyssnat på kanske femton gånger under förmiddan, och innan dess max fem gånger i mitt liv. Som balsam för själen, det lilla skrutt man har kvar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar