Fan vad tiden går hörrni

Igår tog min lillebror studenten. Det är ju helt sjukt. Han var ju åtta typ förra året! Jag och Hanna tog tåget till Sala på eftermiddagen, hon fick välja en tidning på Pressbyrån som underhållning på resan, hon valde Barbie. Ahmen blä. I Sala var det sol och full rulle, alla köpte blommor och medelålders kvinnor staden över hade något härjat i nyllet inför kvällens bjudningar. Så även hemma hos morsan, det var ett jävla liv med alla Thorén-kvinnor samlade på en och samma plats. Men också härligt, jag gillar att vi är riviga, puttinutt har aldrig kommit innanför morsans dörr. Förutom med katterna då, himla gullandes med dem. Och Hanna iofs. Aja. Halv sex stod vi på stan, Svante skulle gå på höger sida, morsan var bensäker. Fem minuter senare hade tåget gått förbi och ingen Svante. Naturligtvis gick han på vänster sida. Sen hittade vi han och han var JÄTTEFIN. Fina fina Svante. Fecken var ute i Heby hos våra kusiner, så himla idylliskt med partytält, sol, stark bål, gröna löv, fina klänningar, kallskuret och brieost.

Mmm, sen skulle ju jag åka hem med 20.59-tåget för att gå på Robert Brodéns trettioårsfest och även FIRA LOVISA SOM BLEV HIMLA LÄKARE IGÅR och vad händer? Jo, bara timmars förseningar bara. Var i stan strax innan tolv, kvistade förbi Roberts fest som ändå var på vägen hem på Katarina Bangata, och där var det superhärligt och fullt med såna som jag nästan aldrig träffar längre men gillar ända nerifrån tårna. Sen gick vi hem. Slut. Himla fint ändå.