I dag på bussen så spottade Hanna mej i ansiktet, skrek och gapade, slog mej hårt i ansiktet upprepade gånger. Jag var helt handfallen och visste inte vad jag skulle göra. 1. Man kan slå tillbaka. 2. Man kan säga sluta. 3. Man kan igga henne. Ettan går ju bort, jag bad henne sluta tio gånger, först duktigt och tålamodigt, sedan bönande, sedan på skarpen. Det var då hon spottade. Så jag iggade. De andra resenärerna glodde och Hanna bara höll på och hamrade mej med nävar samtidigt som hon skrek, och det här är det värsta fan, hon ba skrek "äru DUM eller!?". Var har hon lärt sej det? Som en obstinat jävla TEEEEEN. Det ska väl vara tio år kvar tills hon börjar säga sånt? Till slut blev jag galen och gjorde den hära som jag absolut inte gillar, men something had to give, så jag ba "om du inte skärper dej så SLÄNGER JAG DITT GODIS". Hon blev hysterisk.
Fy fan vilken jävla skitdag, ta slut nån förbannade gång.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
9 kommentarer:
Om det kan lva till nån tröst så har jag haft en liknande dag med bland annat ett hårt knytnävsslag i fejjan (mitt alltså) och när jag sa till på skarpen svarade han med att först slänga ut sina strumpor från balkongen och sen kissa på mattan som ytterligare protest. Känslan är att jag förlorade.
När vår 5,5 åring var sådär höll jag också på att gå under, funderade till och med på om det möjligtvis kunde vara så att han hade någon bokstavskombination. Så läste jag någonstans att man skulle säga "Var arg du så snackar vi när det arga åkt i väg" och så sätter man sig och väntar ut det arga. Det låter kanske lite flummigt, men det kan fungera om man ger det ett par gånger. Från början blev vår kid bara ännu mer arg men efter ett par gånger blev det bättre och bättre. Man bekräftar ungen "okej, du är arg och arg får man vara" och så snackar man om saken efteråt, när det lugnat ner sig.
Jag har en kompis vars femåriga dotter säger det charmiga ”Skämtar du eller?” med äkta tonårsbetoning. ”Ester, det är mat!”– ”Skämtar du eller?” Det vore rätt skönt om Nina var bebis all life long.
Jag håller med A.M.O Tror på att säga "Du får vara arg, du får vara jättearg, men! du får inte slåss och du får inte spotta." Och sen vända ryggen till. Men jag tror att det är lättare sagt än gjort. Hon testar dig, för att se vad du ska göra, utforskar världen. Hon hatar def, inte! Men jag tror att du kommer vinna på i längden att sätta tydliga gränser. Och att inte ge dig. Hur svårt det än är. Har du sagt nej, så är det nej. Sen kan man ju alltid välja sina krig. Jag vet att hon bara är tre, men prata med henne när hon lugnat ner sig om att det inte är ok, att du blir ledsen när hon gör så.
Men det är ju lättare sagt än gjort. Jag skulle nog bli skogstokig och skitförbannad om min treåring gjorde så. 8-åring sa "fuck you bitch" till sin pappa häromdagen...
Det blir bättre, kämpa på, du är en tokbra mamma!
Bara en sak, vi vände alltså inte ryggen till utan hängde med honom tills det arga gick över. Vi sa inte heller till honom vad man inte får göra/säga när han är förbannad, inte nu heller utan det tar vi efteråt. Usch nu känner jag mig som den där "hej jag vet bäst"-typen, men det är jag inte. Det är bara det att det här verkligen har fungerat för oss och jag känner igen mig i inlägget. Jag var du, ibland flera ggr om dagen.
Alternativ 4: man säger "du får vara arg, men du får INTE slåss och spotta. Om du slåss går vi av bussen och går hem". Om hon fortsätter, lyft upp ungen, gå av bussen, bär hem, strunta i hur mycket hon skriker. Herregud, man kan inte få hålla på hur som helst.
Har inga barn och därmed inget att tillföra, men en fråga: vad betyder igga?
ignorera!
Tack!
Skicka en kommentar