Ett helt meningslöst inlägg kommer här. I dag har jag köpt en tunn tunn blus på Zara med guldkedjor på, alltså mönster, tänk kanske Hermes, very 70's. Den tänkte jag ha på mej imorgon när jag spelar på Kåken. Och där också så himla härliga gulliga rara Maggan ska ha födelsedagskalas. Och så köpte jag två Dust it, jävlar vad de går åt. Och så tänkte jag att det ska ju vara nån sorts seventies-vibe på den där blusen, men även lite glamourhora, så jag köpte ett sexpack guldringar med billiga färgglada stenar på plus stora guldörhängen. Herregud, jag kommer SÅ INTE ha dem på mej imorgon. Och så slank jag förbi Scifi-bokhandeln och köpte två böcker av Trudi Canavan, "The age of the five"-serien. Verkar bra. Och så knep jag in på Hemköp och köpte två fryspizzor. *tänker på morgondagen* Och allt detta hann jag på typ en timma innan stängning! Om en stund kommer Babbo med en låda vin, jag ska stå för käket, det blir pasta med mozzarella. Mmm, fett. Vi ska kolla på "Celebrity rehab", bli fulla och helt vanligt gå på en middag med Kiss. Ja, Kiss. Det är fan weird, de är här bara för att festa, och i kväll anordnar de middag på Caféet, och dit ska vi. Jag tror jag kommer få dåndimpen där nere, alltså inte av DEM så klart, men själva grejen och klientelet. Utom dej Jonna.
Hanna är i Sala i helgen eftersom min kille är frånvarande och jag ska spela imorgon. Hon är sjuk. Inte svinsjuk, men tillräckligt snorig och hostig och varm för att dagis inte skulle tolerera henne. Men hos mormor gör det inget. Hajja att hon höll sej frisk under min enda semestervecka så att jag fick sovmorgnar! Lyckan på det hänger fortfarande i. Däremot var det pinigt att vabba första veckan efter semestern. Ångest.
PS. Visst är jag bra på att verka glad och normal?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Åh, här är jag igen. Jag som bara kommenterar Arcade Fire och the National och skivor-i-soporna-inlägg. Det vill säga två inlägg på fem år, eller något liknande...
Jag önskar att jag var sådär smart och klok och läkande, som en del människor är bara genom att existera. Nu är jag ju inte det, och jag kan inte säga något fint och bra. Jag är så superbra på att vältra mig i eländeslåtar (tänk Mercy med Mojave 3!), men skulle helst vilja sitta pimpla latte och billig öl och hänga och till slut känna att allt gör lite, lite mindre ont.
Buh, jag är ju svamlaren utan dess like (skyller på AW och öl på stamhaket), men vill bara krama dig och säga att du är så jävla bra. Hjälper nog inte nu, men du är ju det. Jag läser din blogg och blir stark och inspirerad och glad, och det är SANNING!
Kram till dig! Tusen gånger om.
Tack! <3
Skicka en kommentar