Thank you for the music

Det är svårt med barndomsminnen. Jag vet inte om de är på riktigt eller något jag fabricerat i efterhand, något jag sett på kort tillräckligt många gånger för att tänka att det alltid var på ett visst sätt. Men jag tror att jag var såld på musik när jag var liten. Jag minns helgmorgnar i höghuset på Åkra, då jag smög upp tidigt och gick till pappas stereo, satte i hörlurarna och andaktsfullt bläddrade bland hans skivor, valde omsorgsfullt och sen satt jag där tills de andra kom upp, helt insluten i musik. Tina Turner, Sheena Easton, Chess, David Bowie. Följde med i texterna, memorerade dem utan att kunna någon engelska alls. Jag måste ha gått i... tvåan kanske. Och jag minns att det fanns en person som heter Peter som var dj, han hade massor av skivor, och att jag ibland fick hälsa på hos honom och hans tjej Annette och sitta och lyssna på skivor. Whitney Houston, Madonna. Och att jag hälsade på hos min moster Tina och hennes man och även där barrikaderade jag mej vid stereon och ba lyssnade, lyssnade. Igen och igen, på Eurythmics "Revenge". Den är fortfarande så sjukt bra den skivan. Den första egna skiva jag köpte var Pernilla Wahlgren, den med "Piccadilly circus" på. Och att jag köpte A-ha till mamma i julklapp, enkom för att jag själv ville ha den, hon ba: tack.

Mina föräldrar hade himla bra musiksmak, de var så unga när de fick mej så de hade fortfarande koll. Eller vad man ska säga. Bland mammas fanns Kate Bush, John Holm. I pappas David Bowie, Gino Vanelli, Frank Zappa, Leonard Cohen, Rolling Stones.

Jag lyssnar fortfarande på Chess. Fy fan vad den musikalen är bra. Den här låten lyssnade jag på när jag kände mej totalt oälskad, värdelös och klumpig. Hmm, jag har med andra ord lyssnat på den från och till i tjugofem år nu. Produktionen känns kanske inte klockren i dag, men den ligger mej oerhört nära ändå.