laura ashley

jag tänker hemskt mycket på renoveringen av vår lägenhet. jag längtar till den. nu försöker jag kisa hela tiden jag befinner mej i den så jag inte ska se de ljusblå småsmåblommiga tapeterna i hallen, de randiga rosa typ kissfläckiga i vardasgrummet och de nikotingula i sovrummet. det går rätt bra faktiskt. min stora undran inför ommålningen är om vi ska låta hela rasket bli vitt, elelr om vi ska måla nån fondvägg här och där. frida hade målat hela sin hall starkrosa och jag älskar sånt, men vi bor i en typisk nittiotalslya som är typ 2 och 5 i takhöjd. då blir det lätt instängt av för mycket färg. särskilt som vi har plastdörrar och så där. men jag tänkte så här. i vardagsrummet som är skiiitstort och har parkettgolv och ett stort fönster på ena kortsidan, att om det är vitt all over så kanske det kunde vara pepp att ha fönsterväggen ärtgrön. jag tror det kan bli fint. och så har min kille precis sytt gardiner med björkar på. gud så ett med naturen det skulle kunna bli! och så är balkongdörren där också, där man ser vattnet och måsjävlarna skriker hela tin. dessutom är det ugglor på gardinerna, så det skulle kunna bli vår lilla flört med floran och faunan. och jag kan ju tycka att det är snyggt med en fondvägg med guldmönster och sånt, men det kommer man ju spy på om nåt år. lite som schäslongsoffan vi köpte. den var så billig, så vi tänkte att det inte gör nåt om vi vill byta ut den mot nåt icke-schäslongigt om ett par år.

fan, det är så himla svårt. förut kunde jag skylla mitt fula hem på att det var andra hand och så där. nu ska vi helt plötsligt stå för skiten vi har där hemma. "jo, vi tycker den här skabb-byrån är fin". jag har ingen utpräglad smak vad gäller inredning. det är svårt att erkänna, fan i mej. har jag en outfit på mej som folk generellt tycker är ful kan jag skita i det för jag vet vad jag gillar. nu är jag på okänd mark och jag skulle lätt kunna enda upp med ett laura ashley-hem. herreguuuud.