tisdag 10 juli 2007
three is the magic number
så kom min kille till string där jag satt och skrev singelrelaterade texter. läste min krönika om hur man i ett förhållande blir liksom mindre "sedd" än som singel, man missar det där naturliga spelet mellan killar och sej själv ute på krogen och de raggningar man stöter på. hur man på gott och ont blir lite tagen för given när man är ihop. man vaknar ju inte varje dag och får ett GUUUUD vad het du är direkt. addera det till vår sedan en vecka pågående största storm i vattenglaset ever och man får en stor jävla grältårta i famnen. det slutade med att han rev åt sej hanna på nytorget och helt enkelt stack. kvar stod jag lite rådvill och ba ååååkej. lallade efter som en idiot men efter fem hundra meter kändes det fånigt, så jag avvek från fotstegen av hans frammarsch och gjorde det jag antar att alla tjejer i min situation skulle ha gjort. jag ringde och öste ur allt över min bästis. nu, fyra timmar senare, har vi rett ut det mesta men vi har båda insett att vi har en redig massa skit kvar att reda ut. det är svårt att vara två. men det är fan svårare att vara tre.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
7 kommentarer:
du får alltid ringa mej min älskling. och kom ihåg att ni åtminstone är tre som är kära i varann, det är en väldans bra början. pussipussi.
Om det är nån tröst så kan jag säga att det inte är helt lätt att vara en heller just nu...
/g
Nu ska Lisa Miskovski bli moder. Börjar hon blogga när hon födit barnet tar hon väl över tronen som popmorsa. Ja? Nej? Ja?
Jag sitter själv med bulle i ugnen och nervös som sjutton är jag. Ingen tvekan om att jag inte vill behålla knodden, det kände jag direkt trots den icke befintliga planeringen på att ha barn just nu...Sitter på fjompiga bebisforum och läser hur alla praktmammor är bäst i världen och vetvad man inte ska äta, vad man ska äta, hur man håller huset i perfekt skick trots bebi i magen och fyra andra ungar hängandes runt benen och jag blir så trött trött trött och hatar genast alla andra mammor i sverige...Utom dig! Du är underbar, du är ärlig och ger en rättvis bild av hur det är att vara mamma. Jag älskar dina inlägg(särskilt det där du gav dig rätten att få klaga över vad du missar fast du är glad över att vara med din dotter, jag tänker fortsätta gnälla hela graviditen ut över alla öl jag inte får dricka och alla cigg jag inte får röka trots lyckan över min lilla bulle och jag tror det är ett ärligt och hälsosamt beteende istället för att vara så jädra helglad dygnet runt) Sen lider jag med dig hejhjärtat nu när det är knas med killen, hoppas till tusen att det reder sig snart så du kan fortsätta känna att det är "ur-kul" att vara popmorsa på alla vis även med sambon! oj sju mil långt..slutar här.tack.slut:)
Ibland måste man ju slänga upp skiten på bordet och bråka det är fan inte hälsosamt annars. Styrka till dig och hoppas det svarta försvinner snart!
Ja. Det är fan svårare att vara tre. Iallafall ibland. Som till exempel när ettan bara får sova stötvis och är någon slags mänsklig mysfilt åt trean. Och det är jättemysigt - men också jättepåfrestande. Det verkar inte vara helt lätt för tvåan att räkna ut som får snarka gott - precis som innan trean dök upp.
Så var det för oss, vi blev helt osynkade. Jag var toktrött. Trean har nu blivit 16 månader - jag är fortfarande mänsklig snuttefilt, men det är fan så mycket bättre nu. Och då är det inte lika ofta som man tycker att det är svårare att vara tre än två.
Skönt att du är helt öppen med det. Annars tycker jag många smusslar väldigt med sanningen det där första bebbe-året.
Jag och min kille med bebis precis lika gammal som Hanna bråkar varje dag. Men vi blir sams varje dag också. Och det är inte bråken jag är rädd för, utan när de slutar. För när mina föräldrar skilde sig hade de inte bråkat på flera år, de sa att när de var nygifta och jag å syrran var små bråkade de ofta och högt. Så den dagen då grälen upphör kan vara långt värre än att gräla- men också bli sams.
Skicka en kommentar