torsdag 5 juli 2007
vart ska du? UT!
apropå det där jobberbjudandet som var på heltid som jag så gärna ville ta men istället tackade nej till. det hade kanske kunnat gå med en himlans massa meck och att min kille tog mer ansvar och allt det där. men det största abret är/var att jag inte vill ta på mej ett heltidsjobb och missa så mycket av hannas första år. jag skulle känna mej så himla sliten mellan jobbet som jag skulle vilja briljera på och saknaden av att vara med hanna medans hon är så liten. som dom säger, det går ju så fort och vips var hon vuxen och smällde igen dörren. jag vill vara så mycket som möjligt med henne. däremot förbehåller jag mej rätten att gnälla och klaga på allt annat fantastiskt jag går miste om under tiden. nåt kul ska jag ju ha.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
hur mycket av sin dotters första år vill din kille missa?
äh! det där med att det går så snabbt och ta vara på första tiden etc etc is a load of crap! jag blir konspiratorisk och tror att det är ett sätt att lägga skuld på föräldrar för att stanna hemma och glo sig galen på ungen. utvecklingen går lagom fart.
hon går väl inte än? släng på dig en sjal och ta med henne. du har ju maten i pattarna! ta med en arbetslös kompis som kan hålla i henne när hon vill bli buren och du måste klättra på en stege för att fixa till strålkastaren.
glad förälder = glad bäbis
glad partner1 = glad partner2
ta heltidsjobbet och när kontraktet är påskrivet ohc lönen förhandlad, säg att du vill jobba 75%, det fixar du. arbetsgivaren har ingen rättighet att jiddra med %-en så länge barnet är under åtta år.
dom måste ju ha vetat att du har en liten? så, DOM tror ju att du fixar det?
Du vet ju förstås själv bäst vad som går/inte går och känns bra/inte bra - men tror du inte att det skulle gå att lösa på något sätt? Med att jobba heltid vissa dagar i veckan, vara ledig två, jobba hemifrån vissa dagar - eller anpassa timmarna på annat sätt efter bästa förmåga så att alla blir glada och nöjda? Mycket tevejobb går ju att göra hemifrån och redaktionen bara bestämmer tillsammans hur det flyter på bäst.
Gå på magkänslan (det är väl det du redan gjort, antar jag). NJUT och gnäll. Du hinner. Sen.
Själv är jag bekymrad över min egen framtid, ja, jag med en blivande 3 åring på höften utan några vidare referenser! Stanna hemma du, det gör du rätt i!
Skicka en kommentar