Epic fail

Det råder 48 dagar senare-stämning i min lägenhet. Min unge är hos morfar i Sala och min kille är i Norrland. Echo echo echo. Och det var epic fail på gårdagens uteförsök, har lämnat konstig eftersmak. Började bra med att jag och Carro mötte upp på Skandia för att se Remember me med Robert Pattinson, lyckades få med Carro enbart på att hon trodde Pattinson var nån form av deckarkung och inte tonåringarnas kåtslagare. Vi var äldst där, och när han var i bild skreks och suckades och stönades det like crazy. Filmen var så klart urkass, dialogen så seg att om man ville trycka på fastforward så att Robbie åtminstone skulle tala i normal samtalston. Så här. Tjejen: Vad vill du ha för mat? Tystnad, inzoomning på Robbies fejja ca fem sekunder. Robbie: ummm, I don't know?. Man ba AAARGH. Ännu bättre beskrivning, mer träffande: tänk er de dramatiska stirra ut i rymden-looksen som Ridge Forrester alltid gjorde i Glamour när han kommer på nånting och det ser ut som att han tänker "hmm, har någon släppt en prutt?"... HELA FILMEN IGENOM. Som tur var hade vi med oss två minibibbor var som vi drack med sugrör, för planen var utgång efter men alla ställen vi besökte sedan var så främmande och trista så vid halv tio begav vi oss till Mosebacke där Christian och Tobbe var men där var det tydligen Blacknuss och ba HUNDRATJUGO SPÄNN i dörren. No no no. Så då gick jag hem. Lite salongsgaggig plöjde jag ett Caprica-avsnitt som jag måste se om i dag för jag kommer inte ihåg så mycket. *vilade ögonen ibland*

Nu ba: städa lägenhet, köpa ljusslinga och fräscha blomster, ska visa läggan för Björnsbytare ca två. Det kommer åtta personer och alla kommer de nicka, humma och bocka av intresse när de kommer hem. Nu tycker ni att jag har dålig inställning, men serrni, detta har jag lärt mej av erfarenhet. Vår lägga har kolera alternativt annan valfri värdo sjukdom.