I hope I'm old before I die

Med risk för att bli lite FÖR personlig vill jag upplysa er om att min mage pajjade förra veckan. Det var hemskt. Och nej, jag satt inte och bajjade twentyfourseven, vi talar pain. Dov smärta i magen, den växte sej större och större och så försvann den bara för att komma tillbaka med ny kraft strax därpå. Låg sömnlös hela natten till torsdag och bara grinade. Det kommer fortfarande tillbaka men inte alls lika ofta och bara som en liten påminnelse. Jävligt obehagligt. Så jag drog ner på allt, framförallt kaffe och socker och McDonalds. *äter där fyra luncher i veckan*

Och så när jag träffade Rebecka i lördags på Kåken så talade hon så lyriskt om yoga, och OMG vad hon är ärtig i figuren trots barnafödande (hallå, Madonna-armar!), så jag funtar på att ge det ett försök. Men FAN, det känns så himla new age och liksom... trendigt, så jag är inte så pepp. Är dessutom böjbar som en pava rött. Men somethings gotta give. Jag är ju inte tjugotvå längre, något min spegelbild talar om för mej varje dag. Och nej jag vet att jag inte är en tjockis, men gudars skymning, jag är inte heller särskilt fit. *synd på så bra råmaterial*