Jag och Ryan hänger på ballen

Den här låten var något av ett ledtema ca 2003. Jag var helt fucked up. Hela mitt liv cirkulerade kring en kille, allt var han, jag drömde om honom, vaknade med honom, fast sällan på riktigt. Men han var alltid närvarande som en osalig ande bredvid mej. Köpte jag en tröja var min första tanke "kommer han gilla mej i den här?". Jag slutade äta, jag började röka, varje sångtext handlade om mej och honom. Jag var helt jävla konsumerad. Thank GOD att det inte fanns Facebook då. Jag kunde inte hans mail, vet inte ens om han hade nån. Jag raderade hans nummer gång på gång, men det var som multiplikationstabellen, jag kunde rabbla det i sömnen. Lönlöst. Jag stalkade alla hans hangouts. Så jävla genomskinligt. Men jag tänkte att det är kärlek, för det gör så fruktansvärt ont, det känns så mycket, det tar upp all min tid... vad annars kan det vara? Gud. Dog days are over.

Come pick me up
Take me out
Fuck me up
Steal my records
Screw all my friends
Behind my back
With a smile on your face
And then do it again
I wish you would

Åååh, minns ni i Dawsons creek, när hon ljushåriga var ihop med han Michael Pitt med läpparna. Och så gör de slut, och de ses på nåt jävla jippo, och de möts lite awkward och hon är helt klart över honom och han ba så himla ledsen för att han kämpat med att inte höra av sej och hon har inte ens märkt det. "I've been giving you the silence treatment for all this time... and you didn't even notice". Dör på det.