Ni kanske inte visste detta, men jag har ju fostrat min treåring till ätstörning. Åh, min lilla mini-me. Jajamensan, det ska börjas i tid. Inte nog med, jag brukar även smita ut och festa på stan om nätterna medans min treåring ligger och trynar helt själv hemma i lägenheten. Hon sover supertungt, så det är verkligen ingen fara, och mamma måste ju "få sitt" också.
Eh. Nej. Så klart är inte detta sant.
"Jag vet inte hur jag ska säga det här, men jag kände att jag hellre ville berätta för dig än att du skulle få höra det av någon annan". Så började ett telefonsamtal från en god vän i somras. Jag var precis nyseparerad, utan jobb och en alldeles för dyr lägenhet som jag nu skulle betala helt själv, det regnade utanför fönstren och jag sa "hit me, det kan knappast bli värre!".
Åh, att jag aldrig kan hålla min trut. För de rykten min vän återberättade för mig var som tio medicinbollar i magen, skjutna med kanon på tre meters avstånd.
Jag ska inte hålla något brandtal till mitt försvar i det här forumet. Men det är väl klart att inget av detta är sant. Inte ett ord. Kom igen, det här är riktiga livet, MITT LIV, inte himla "Trainspotting".
Och det finns femtio grejer jag har dåligt samvete för vad gäller min mammaroll, men att jag skulle vara en "dålig" mamma eller förebild för min dotter... det finns inte på världskartan. Jag är grym!
Först började jag faktiskt gapskratta. Det var för absurt. Sedan infann sig den slutgiltiga känslan, som fortfarande sitter i ett drygt halvår senare, jag blev så oerhört himla ledsen. Och paranoid. Vem spred detta? Pratade de om mig på dagis? Och rasande. Jag rasade som en kvällstidnings-etta där hemma.
Och tillåt mig klumpa ihop de här människorna, de som frossade i detta göttiga, var det ingen av dem som reflekterade över att min dotter också har en pappa? Som är en exakt lika viktig beståndsdel i hennes liv? Att om jag var ute och svirade på Kåken en kväll, så låg mitt barn och sov, helt trygg och älskad hemma hos sin högst kapabla fantastiska pappi?
Det finns ingen belöning som väntar mig som förälder om jag tränger undan alla mina egna behov. Det enda som händer är att jag blir en ledsen människa och som följd på det, en ledsen mamma. Det skulle mitt barn märka, hur många ekologiskt godkända syltkakor vi än bakar tillsammans. Och tro mig, för det här vet jag, hon kommer bära det inom sig och ta på sig skulden.
Det handlar om att hitta en rimlig balans mellan det gamla jaget och det nya, och det är inte ens särskilt svårt om man bara besitter en smula sunt förnuft.
Jag vägrar gå med i den här sekten där mamman automatiskt ska vara någon sorts helig ko. Jag vägrar. Och jag blir vansinnig på det här föreställningen om att jag som förälder helt ska göra avkall på den person jag var innan. Det är en förlossning, inte lobotomi.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
32 kommentarer:
alla tjejer som späker sina kroppar lär ut samma grej till sina barn. alla. och hur många tjejer står inte och grämer sig framför spegeln från och till? hur många får inte för sig att banta och deffa ibland? typ nästan alla. så i så fall är det nästan alla kvinnor som för över sjuka tankar på sina döttrar. det viktiga är kanske inte att ge sig på enskilda morsor (som vågar blotta sin osäkerhet på en blogg), utan att inse att vi lever i en värld där de flesta flickor får lära sig att deras utseende och deras attraktionskraft är det viktigaste. vad man än gör kommer barnen att snappa upp det och ta det till sig. man kan inte säga jag är ful till sig själv, och tro att dottern köper ens "men du däremot lilla gumman är så fiiin som du ääär". detta är ett utbrett problem, som gäller varenda jävla morsa. inte bara dom som bloggar! vissa har modet att se och berätta om sina svaga sidor, t.ex. sin önskan om svultna höftben. andra inte. och det är helt sjukt att de som har det modet ska straffas för att de är – som de flesta. så håll ditt huvud högt, men glöm inte att du (precis som alla vi andra) faktiskt bestämmer hur nästa generation tjejer ska tänka om svultna höftben och kalorier. om du ser det tragiska i att banta och späka sig, kommer din dotter också att se det tragiska i det. om du hyllar det som ett ideal kommer hon att göra det. men även om du var rund som en boll skulle hon få i sig det svultna idealet från alla jävla håll. ingen har rätt att belasta dig för hur hela kulturen fungerar.
Bästa tanken: glad mamma=glatt barn!
Haha, åh du är så bra! Det är så mycket som är sjukt med synen på mammarollen, som sitter så djupt rotat. Med papparollen också, för den delen. Jag tycker det verkar som att både du och Kalle är högst kapabla föräldrar, med hur mycket kärlek som helst att ge er fantastiska dotter. Skit i alla lösmynta avundsjuka losers som tror sig veta bättre än andra. Du är grym!
Tack! Det är vi. Och Hanna är så jävla trygg och glad och har sån tilltro till sig själv. Loves it.
Och jag tycker det A skriver här ovan är himla sant och på pricken. Hur bra man än är, och jag är definitivt inte idealisk på alla sätt, har hundra fel och brister, men oavsett hur bra man ändå är, så kommer ens barn inte undan ändå.
Du är fin, Emelie.
Håller med A. Sen är det ju som sagt inte det lättaste att ändra på allt det här. Och jag gillar dig Emelie, och tycker du är modig och kool men hoppas du försöker... För jag tror inte du vill att din dotter ska svälta sig eller låta sig behandlas illa av män t ex. Men barn apar efter.
Ps.Har inte hört några rykten eller så utan bara apropå vad du skriver och hyllar på bloggen och i krönikorna...
Sen tycker jag du har helt rätt i hur viktigt det är att som mamma inte utplåna sig utan fortsätta vara en egen individ med rätt att ha kul osv och inte bara mamma. Är säker på att det också efterapas av barnen.
Men asså C - om du gillar mej eller ej. Släng liksom inte ur dig i förbifarten ord som svält och dålig behandling av män som att det är en sanning om mig. Tack.
Ah, men precis!! Har precis blivit mamma och helt plötsligt förväntas jag bli någon annan än den jag varit tidigare. Aha, nu ska du väl klippa av dig håret, ja, men inte ska du väl vara ute med bebisen så sent?, jaha..ok, du lämnar honom hos pappa? Osv osv. Har aldrig varit med om så mycket tyckande som nu faktiskt. Och som du säger, varför är ingen på pappan? Han hyllas så snart han visar sig med barnvagnen,gaah vad arg jag blir. Som om det inte är en sto omställning redan som det är! Utan allas tyckande. Klart du som mamma ska få gå ut och roa dig, vad är det för jävla skit. Ska man sluta socialisera så snart man blivit mamma? Och på vilket sätt är det bättre att socialisera på dagen än på kvällen? Jäkla moralpanik!
Pust vad arg jag var tydligen… Ja, ja.
PS. Till C: det är just sådana ”välmenande” kommentarer som dina som är sjukast…Antar att du är mamma och tycker att ditt sätt är det bästa, eller hur?
Älskar dig Popmorsa!! Du är så bra. //Rebecca
Oh popmorsa. Du är så himla bra och all din kärlek till din lilla fina unge lyser igenom i varje inlägg. Det är, precis som du säger, inte syltkakorna som räknas i slutänden!
Jag tror snarare att C är en ensam, olycklig och barnlös person (som säkert hävdar att hon/han aldrig vill ha barn, men innerst inne är så jävla avundsjuk på dom som har det). C påstår att Emelie svälter sig och tar skit från män. Ehm. Emelie har aldrig beskrivit att hon svälter sig, eller att hon som mamma tar skit från män. Hon har beskrivit sina tankar, känslor och sina erfarenheter från förr när det gäller killar. Tankar och erfarenheter som de flesta kan känna igen. Ingenstans har Emelie beskrivit hur hon svälter sig eller tar skit från snubbar inför dottern. C, du borde styra upp ditt eget liv istället för att hacka anonymt och inlindat. Annars får vi hoppas att du aldrig får barn, C. Vi vill inte att din dotter växer upp till en lögnaktig, osäker mobbare - eller hur?
vi bär alla ansvar över vår framtida generation och det ansvaret bär man bäst väl genom att påverka och friska på den kultur vi lever i. Jag tror inte heller att "dåliga" vanor är hälsosamt för barn att titta på (och detta gäller ju förstår inte popmorsa specifikt utan oss alla generellt) men felfria föräldrar känns på många sätt minst lika farligt. Hur ska man förstå den ilska och ambivalens man bär på som mänsklig varelse när de närmaste visar en felfri och balanserad yta.
Men mest arg blir jag nog ändå på det där tyckandet som sprider sig som en våt filt över ens liv så fort man blir gravid. Om, var, när och hur länge man ska amma; vilket liv man kan förväntas leva och av vilka anledningar och med vilka resultat; osv osv osv i all evighet. kvävande om man orkar lyssna.
det blev en harang det här...
Heja, heja, heja dig Emelie! Bra rutet!
Men alltså, om C nu verkligen menar att popmorsa svälter sig själv kanske hon skulle ta och läsa inläggen där morsan skämtsamt skriver om att hon väger lika mycket som markoolio? Denna något slankare kropp som nu innehas (fortfarande?) är väl snarare en bieffekt av en jobbig separation som jag har förstått det.
Allafall. Jag tycker, precis som i några ovanststående kommentarer samt i inlägget, att det största problemet i all denna perfekt-mamma-hysterin är att farsan fan kan ta en spontan-tripp till amsterdam med polarna utan att det är minsta konstigt medan morsan inte ens får gå ut på krogen utan att folk börjar mumla.
asså. du är så jävla bra. vi får rysningar på huvudet nu! haha. nej men serri, största skräcken vi har, och detta har vi pratat om mycket, är att vi ska "dras med" i den där mamma-hets-sekt-liknande grejen. dock att ingen av oss är sådana, men då kommer ju oron för att just "de" ska klanka ned på en. aja, vi kan typ inte formulera oss nu, men vi vill ba säga: grymt!
Vad trist att A, som initialt verkade ha vettiga åsikter, går på C med rena personangrepp. Jag anser även jag att C uttryckte sig fel, men att påstå att någon är bitter, avundsjuk och barnlös är väl ändå att ta i!?
Det var så lågt och elakt sagt att jag stundtals undrar vad popmorsa har för läsare. Ponera att C faktiskt har svårt att få barn. Att påstå att man hoppas att någon aldrig får barn är i det närmaste debilt.
Höj nivån lite, snälla!
/H
Det här (blogginlägget) påminner mig nu om all skit Martina Thun fick när hon var med i Musikhjälpen. Hon var tydligen väldigt "egoistisk" (ordvalet!! Musikhjälpen=rätt oego, eller?) och någotsånär ovärdig sin mammaroll så hon i sex dagar lämnade sin NIO MÅNADERS unge. Hon svarade iaf med nåt i stil med "Det finns en duktig pappa i bilden, don´t you worry".
Men alltså, när jag läste nio månader blev jag förbannad, annat om det är en nyföding eller så. Vid nio månaders ålder är det nog bara rätt nice för barn och fader att hänga på tu man hand. Men jag gissar bara.
Jävla föräldranazis. Moralisera
rövarna av sig på det här viset.
Till Emelie - ÄG!
Till H - Tack för att du kom in med lite jävla sans här.
Bästa H. Varför är det hemskt att påstå att nån är avis? Det är väl bättre att tolka lögner och elaka anonyma påhopp som uttryck för sorg och frustration, än som ren ondska?
Jag uppskattar att du rycker ut till C:s försvar, om du tolkar mitt inlägg som ett personangrepp mot C. Jag ber även C om ursäkt ifall C nu inte tål sin egen medicin. Det jag skrev mo att C nog inte hade barn, var ett svar till en Anonym som skrivit att C nog var en besserwisser-morsa. Jag tror INGEN med egna barn vill skada Emelie på det viset som C ville.
Mitt syfte var att visa C hur hennes/hans egen logik om Emelie skulle låta översatt till C:s eget beteende. Jag har inte menat att jag hoppas att C "förblir ofrovilligt barnlös", jag tänkte inte på att jag hade nämnt i första meningen att C kanske var just ofrivilligt barnlös (min poäng där var bara att få fram att hon troligen innerst inne inte var hård och elak utan snarare avis). Det blev otydligt och dåligt formulerat, det ser jag nu. Jag menade helt enkelt att även oärlighet och mobbing färgas av sig på barn, och oärlighet och mobbing är vad C själv valt att ägna sig åt här. Och ja, jag tror att C innerst inne är ledsen och avis. Jag tror inte man skadar andra med flit om man inte själv mår dåligt. Och det finns många människor som lägger all sin energi på att läxa upp (läs: sabba för) andra, istället för att se om sitt eget hus. C påstår att det Emelie skriver på nätet skadar Hanna. Enligt den logiken skadas C:s eventuella egna barn såklart av C.s nätmobbing.
Sorry, jag är inte skribent. Hoppas min åsikt kom fram nu. /A
Bästa A. Som jag ser det finns det en milsvid skillnad i att påpeka att man inte håller med någon i dennes påstående, att man är av en annan åsikt, jämfört med att lägga in personliga värderingar som att någon är "ensam", "olyclig" och "barnlös".
Att häva ur sig att någon inget hellre vill än att skaffa barn men inte kan, är inget annat än elaka spekulationer, dvs det tillför inte diskussionen någonting.
Du säger själv att du utgår från att C var avis och det känns som ett ganska ogrundat påstående, då jag antar att du aldrig träffat personen i fråga.
Du säger dessutom att du anser att C ägnar sig åt oärlighet och mobbing men i mina ögon är det just vad du själv ägnar dig åt du far fram med påståenden om att du hoppas att C aldrig får barn.
Ursäkta mig nu om detta blev OT och inte hör till ämnet. Jag reagerar bara så starkt då framförallt tjejer går till angrepp på varandra på det här sättet. Speciellt då diskussionen handlade om att INTE klaga på andra kvinnor som väljer att behålla sitt liv efter att man fått barn.
Jag tycker självklart att man ska föra fram sin åsikt men att detta går att göra utan att blanda in personliga påhopp. Förstår du vad jag menar?
Vänligen, H
Herregud, när ska resterande värld fatta att det krävs TVÅ för ett barn?
Hej igen H.
Jag bad om ursäkt för den felaktiga formuleringen men du fortsätter att hetsa till C:s försvar. Skrolla gärna upp och läs vad C skrev om Emelie.
Jag var ironisk tillbaka till C, innebörden i mina ord var: "jaså, om du tycker att fel attityd online skadar barn, då ska du väl inte skaffa egna barn så illa som du beter dig online". Svårt att fatta?
Du skriver att jag mobbar C om jag kallar C lögnare. OK. Lätt att testa: Du håller alltså med C om att Emelie visar tydligt på sin blogg att hon svälter sig inför sin dotter och att hon tar skit från män inför sin dotter? Annars får du väl medge att C fabulerar, och gör det på ett elakt sätt.
Då kan det vara nyttigt för C att få ta del av sin egen medicin, i rent pedagogiskt syfte, tänkte jag.
C anklagade Emelie för att vara en dålig mamma och en svälthetsare.
Nån skrev då att C bergis är mamma. Jag skrev att jag tror inte det. Så elak är ingen mamma mot en annan mamma. C är snarare än av alla dom där som älskar att kritisera mammor, men själva inte har barn utan liksom bara vet bäst ändå. De elakaste kommentarerna får man som mamma ofta av tjejer som vill "ta ner en", och ja då ligger nog avundsjuka snarare än ondska bakom. Hoppas jag.
Eller du tror att C helt enkelt bara är en jävligt elak fellow morsa?
Lyssna nu: Ironi kan vara svårt att får fram utan smileys. Jag var IRONISK om "hoppas du inte skaffar barn", för att visa hur skevt C tänkte. En blinkande gubbe hade kanske gjort det tydligare för dig att jag INTE hoppas att C inte får barn utan att innebörden var:
Enligt C:s egen logik skulle C:s eventuella egna barn bli anonyma nätmobbare.
END OF STORY
Ok, fattar inte att jag orkar svara. MEN, som jag sa så påpekade jag tidigt att C uttryckte sig fel och inte hade rätt. Det jag dock ville få fram var att nivån var låg om man hoppades att någon inte skulle få barn i framtiden.
Nu har du tydligt påpekat att detta var ironiskt menat och inte skulle tas gravallvarligt, vilket jag respekterar.
Min åsikt var, som tidigare sagts, att framförallt tjejer måste kunna diskutera saker utan att gå in med personliga påhopp. Detta hade kunnat vara en intressant diskussion då ämnet engagerar de flesta. Och jag tycker att man generellt måste visa hänsyn, speciellt på nätet då ironi lätt missuppfattas.
/H
Så sant Emelie.
Så bra skrivet att jag gråter en skvätt! Du är grym!
Fråga till Anonym kl 11:47:
varför i hela fridens namn skulle man klippa av sig håret för att man blir mamma? Bara undrar. (klippa bort långa naglar är en helt annan sak.)
Sen fattar jag inte, jag läser bloggen & krönikorna ofta och noga. Men jag har aldrig uppfattat något om svält, eller ens bantning och träning. Tvärtom innehåller "popmorsa" mer mat och dryck än någon annan blogg jag läser...
Hej! Vill bara säga att jag avgudar dina krönikor och har precis upptäckt din blogg. Du har en så härlig stil när du skriver och så skriver du så att det gör ont i själen och så att man skrattar högt. Love it! Hoppas att det är ok att jag citerade lite ur dem i min blogg för att få mina kära att upptäcka dig också, du är så otroligt bra! C.
Fantastiskt skrivet! Spot on!
Ledsen att jag kom med medicinbollarna... men det blev (som alltid) en bra krönika. Och därmed har du även tjänat pengar på patetomänniskorna. Heja!
du är grym och cool och skriver så himla himla BRA emelie! älskar dina texter! SÅ himla SPOT-ON!
helt sjukt att folk ORKAR lägga sej i hur andra ska bete sej. det måste ta så oerhört himla mycket energi. har ej själv barn, men det verkar ju vara ett SJUKT jävla moraliserande kring föräldraskapet som inte är helt hälsosam. för någon.
jag tror på dej emelie. rock on!
Skicka en kommentar