måndag 10 januari 2011

Svart är ingen färg, det är ett state of mind

Jag blev erbjuden att flytta den här bloggen häromdagen. Alltså att för en summa pengar skriva under ett annat tak, men samma namn osv. Och jag har pratat med Sthlm City huruvida jag ska fortsätta skriva vecko-krönikor där. Och allt ställdes liksom på sin spets, det tycks som att jag har skitsvårt att göra båda sakerna. Alla tankar av betydelse, som jag förr sprutade ut här (och okej, BETYDELSE, inte som att jag uppfinner hjulet, men ni fattar), de spar jag i en liten mental ask och så tänker jag att jag ska skriva en krönika om det i stället. Vilket gör att bloggy blir rätt tom. Och så tänkte jag att om jag slutar skriva krönikor, så ska det bara flöda av inlägg här igen... Men så slog det mej, att så kommer det ju inte bli, jag har helt andra förutsättningar nu ju. Jag kan inte längre fläka ur mej saker om exempelvis Kalle, som jag tidigare gjort. Han var världens mest toleranta med hur jag målade upp honom här på Popmorsa, beskrev i minsta detalj vårt liv, alltid sett ur min synvinkel. Jag lever ju inte ens med honom längre, det vore superkonstigt att ha honom figurerandes här. Vi har inte särskilt mycket kontakt heller för den delen, så varför skulle jag ens skriva om honom. Och let's face it, halva den här bloggen handlade ju om oss två, ofta ur ett missnöjesperspektiv. Nu är jag åter igen inne i ett förhållande, och att bli omskriven i bloggen uppskattas INTE från den mannen, och det kan jag bara respektera. Dessutom är det så himla nytt, att jag inte VILL skriva personliga saker, han läser ju för guds skull och ni vet hur det är i början, man vill liksom inte... ah men va fan, fläka ut allt inför den man gillar. Och det är ju så, jag fattar att det var kul att läsa någon annan som OCKSÅ drogs med samma/likartade problem som en själv, igenkänningsfaktorn var ju skyhög, det märkte jag ju på kommentarerna. Att det var en del av charmen eller vad man ska säga. Och ORKA ha en blogg där jag bara skriver om vad jag och Hanna åt till middag eller vad jag hade på mej på Kåken natten innan eller hur himla lycklig jag känner mej just nu. *lycklig, haha* *as if* Nä men ni vet, sugar coated life liksom, det är inte min grej. Svart är ingen färg, det är som man känner sej. Och jag ÄR svart. Vilket gör munkavlen så himla påtaglig. Umm, am I making sense?

Jag tänker inte lägga ned Poppi, det vill jag inte, men jag kommer inte vara så himla aktiv under januari, så får jag se om jag finner något mellanläge som skulle kunna funka. Mellan livet, skrivet och peppet.

22 kommentarer:

Anonym sa...

hellre nattliga bravader på kåken, dagens outfit, det här åt jag, yadi ya, a la annan random blogg än ingen popmorsa. Kan du inte bara skriva om allt det sockersöta med ditt bitterljuva postpubbe-sätt? Dessutom finns det ingen som skriver lika härligt om populärkultur. en skönare strage liksom. tiotalets skugge.


/tjugotvååring som fucking loves this shit och nu måste slicka lite. Vågar för fan inte ens gå fram på kåken och be dig typ signa mina tuttar....

Anonym sa...

insåg att min kommentar blev lite mer burlesk än jag tänkt mig, sorriest!

>still 22

. sa...

Flytta inte sluta inte!

Anonym sa...

Men vafan? Bara för att du är mycket gladare nu betyder ju faktiskt inte det att du bara kan abanda oss. Faktiskt.

Popmorsan sa...

haha ååååh, abanda. jag kunde inte ens föreställa mej att det skulle kunna tas på det sättet. <3

/ signar tuttar anyday.

nisse sa...

:'(

Anonym sa...

Sluta för guds skull inte!

Flickan sa...

Ja förstår precis vad du menar och respekterar det... MEN jag vill inte att du skall sluta skriva. Du är bäst!!!

Jag håller tummarna för att mellanläget upphittas! :)

Samtidigt får jag passa på att säga Grattis till erbjudandet och Lycka till med Kärleken! <3

Kram Flickan

Anonym sa...

Men alla inlägg som inte har nat med Hanna, Kalle eller din nya kärlek att göra är ju minst lika underbara sa snäla lägg inte ner helt för du skulle vara sa saknad! Hellre under annat tak och inklusive dagens middag som nan sa än inte alls!

Men hur du än gör, lycka till och tack att man fick följa med pa vägen, helt klart en av favvo-bloggarna! Framförallt när man bor i Utlandet och gillar att blicka in i Stockholmslivet ibland...

sofia h sa...

<3 popmorsan
<3 U
catch U pan di flipside

Anonym sa...

Nej vad trist ifall du skulle sluta skriva blogg. Skulle sakna den en massa då. Så gör det inte, tycker jag. Du skriver så bra!

Peggy sa...

Jag hoppas fortfarande på en bok. <3

Anonym sa...

Men det finns väl hur mycket som helst att skriva om som inte har med problem eller iaf såna problem att göra? Ditt liv är väl så mycket mer än killen etc?

sandra sa...

jag tycker du skriver sa valdigt fint sa for mig skulle det iaf racka med bara nagon betraktelse da och da. bloggangest ar sjukt jobbigt och det ska man inte stressa fram har jag markt.

Anonym sa...

Det makear sense det du skriver men du fååååår INTE lägga ner bloggi.

Anonym sa...

Jag tycker din nya kille verkar klok. Även om det är kul för oss att läsa så kan det förstöra om man ska ta upp minsta lilla problem ni ev får i blogg eller ännu värre krönika. Kul och stor chans för igenkänningsfaktor hos läsaren men mindre kul för pojkvännen. Och ev dig på sikt. Men däremot finns det väl hur många fenomen och saker att ta upp som du har hunnit få distans till?

Anonym sa...

Sluta inte!

Rebecca sa...

NEEEJ!! Inte igen...

linn sa...

kära popmorsa. förstår precis egentligen, väntade mig nästan ett sånt här inlägg. det känns som du kanske tagit ett steg mot ett lite ljusare sinne och att fortsätta här som vanligt känns kanske konstigt. men hoppas du kan hitta nåt mellanting, för du är så BRA och jag älskar att läsa dig. verkligen, ditt glada liv är också roligt att läsa om. haha vad det sista lät bittert. men iallafall, skriv inte om du inte känner för det men jag hoppas du fortsätter skriva för du rockar.

annalin sa...

Men om du är genomgående glad kan du ju blogga på veckorevyn igen (nej skojar, men eller hur var det därför - fast tvärtom då - som du inte trivdes med den bloggen!)

Jag tror inte att alla spontana, sl-pendlande krönikeläsare aktivt läser bloggen faktiskt, så att skriva om ett topic i både en bloggpost och en city-krönika gör absolut ingenting (för oss läsare, SthlmCity kanske kräver total ensamrätt på dina åsikter?)

Och jag tycker inte alls att du har skrivit så mycket om Kalle & era issues som det låter! Inte alls så att det inte längre finns något kvar att blogga om!

Jag skulle tycka det vore mycket roligare om du skriver om ditt jobb än att bara se foton på dina kompisar från utekvällar (det är ju det man har FB till, eller?) Trots att jag läst popmorsa länge tycker jag det är diffust hur du får uppdrag, hur du arbetar med dem, ensam eller i grupp, över hur lång tid osv.

Men det förvånar mig inte att du får erbjudanden om att betalblogga, detta måste vara den bästa bloggen som existerar. och vi klarar oss inte utan den!!!

Anonym sa...

åh.
jag hajar verkligen att urfine nye killen (hurra!) inte ska sabbas genom bloggi. lätt inte värt det. helt rätt.
men du, allt behöver inte vara kärlek eller bråk eller en massa problem. allt behöver inte vara kalle eller kille eller så. det finns ju så mycke meeeer.
jag älskar att läsa om hanna och buffy, om dina tonårsminnen (igenkänning en masse) och jobbångest, om klädlängt och utekvällar. och jag läser aldrig sthlm city (tuben är min enda chans att hinna läsa smarta böcker due to en liten uppmärksamhetspockande tjej hemma), så för mig är dina krönikor nya, witty och überfräscha när du publicerar dem här också.
sluta. inte. please.
hejrå.

Anonym sa...

Hmm, popmorsan, jag föreslår en deal! Samla ihop dina texter och ge ut som en bok, och skriv gärna en roman också. Sen så bjuder du oss trogna bloggläsare på releasefesten om ett år typ. Så ta din lilla paus, vi finns kvar sen när du kommer tillbaks, när det nu än blir. Lycka till och grattis till att saker verkar funka bra nu! Kram/ H