fredag 28 september 2007

ensamma mamman

ensamma mamman. det är jag. min kille har åkt iväg och ska vara borta i tio dagar. fram tills han åkte har jag mest gått och tänkt på hur satans jobbigt det kommer bli att vara ensam med hanna. dessutom ska jag börja jobba igen på måndag. tidiga morgnar, slut efter jobbet, hem och vara med hanna och liksom vara glad och på topp hela tiden. tutta hela nätterna, lätt ryggvärk konstant, aldrig egen tid förutom när hon sover och då är man ändå hela tiden på sin vakt för hon vaknar ju titt som tätt. fram med tuttarna igen. allt blir ett projekt, klä på ungen, fram med vagnen, bara för att gå och köpa mjölk. men idag när min kille åkte så slog det mej att han faktiskt kommer att vara borta även från mej. ingen kille att krypa upp hos. ingen kille att prata med under frukost. ingen kille som lyssnar på vardagens menlösa men rätt så trevliga prat om just ingenting. jag saknar min kille. redan.

2 kommentarer:

Hanna sa...

Hej.

Mina ärenden:
1. berömma din blogg- I love it. Leve rivande av fasader och leve de som vågar låta bli att försköna sina relationer utan att vara rädda för att någon ska tro att de är helt sämst för det
2. uppmana dig att sluta amma din bebis på natten så fort din kille kommer hem. det är hell några nätter sedan blir livet fantastiskt och du en ny människa- jag lovar. Min bebis gick från att vakna typ en gång i timmen och tokskrika tills hon blev ammad till att sova mellan 20.00 och 06.00 i ett sträck. Och bli jävligt mycket nöjdare!

vet du hur kul man kan ha om man får vara borta mellan 20.00 och 06.00 på ingens bekostnad?

så här gjorde vi- tryckte i ungen svinigt mycket mat, gröt, välling om ungen vill ha (min vill inte) samt bröstmjölk. La i vagn. så fort hon vaknade så vagnade pappan frenetiskt tills hon somnade. I Barnaboken som jag tycker är ojämn men bitvis briljant stod det att det skulle ta typ tre dar och det gjorde det inte men kanske max en vecka.

Enda misstaget vi gjorde var att bestämma klockan sex som första tid för amning- big mistake för nu vaknar hon som en klocka klockan sex varje dag.

do it, för det blir inte lättare sen. mitt första barn bar jag genom nätterna tills han var typ fyra och det var fan inte kul för nån.

Lotta sa...

Du skriver fint. Och roligt. Och bra. Och man blir glad av att läsa det. Eller, jag blir i alla fall glad av att läsa det du skriver.