fredag 8 april 2011
Smakråd
Kalle hatade högklackat. Och läppstift. Så jag använde inte det när vi var ihop. Dels av allmänna slackerskäl, men också: man vill ju liksom vara tjusig för den man är kär i och vet jag att nåt framkallar kväljningar, well, då kanske jag inte använder det. Min nya kille, haha, vet inte hur jag ska uttrycka mej där? Han är ju inte direkt "ny", men allafall, han gillar klackar. Så jävlar vad jag sportat klackobert senaste månaderna. Hade glömt hur ASASNYGGA ben man får. Nu är jag peppad på de här. Är de tantiga? Jag tänker "klassiska". Och liksom tillräckligt cleana för att inte vara sommarens spex-sko.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
11 kommentarer:
jättefina. lite trött på formen bara, men den är ju fin.
Skiiiitsnygga!
Ursnygga, vart har du hittat dem?
Jättefina! Använd!
Kan känna att träet ser lite billobert ut, men jag är också extreeemt känslig, aldrig en doja under 2000. Mvh, Helt oekonomisk 2barnsmorsa
2barnmorsan, heter du möjligtvis Cissi? Känner igen detta!
Jaa, de är rätt så billiga, sånt där är ju väldigt subjektivt. Typ 800 på Scorett. Så märkligt, för några år sen skulle jag inte ens gått in i en sån affär. Men jag vet inte, jag har blivit anti superdyrt? Alltså, jag har pengarna (tror jag). Men nåt tar emot. Ska det vara DYRT, skadet vara nåt superduperclassy, som nån yllecardigan från Margiela eller URASNYGG sko från Costume National eller så. Allt annat kan Weekday ge mej. Älskar Weekday.
Svinsnygga. Jag får dock ont i fötterna av träklackar............ Men vill man vara fin får man fan lida pin!
Om du gillar klackar och tycker att du får snygga ben i dem så känns det ju lite weird att inte använda det pga din (nu fd) killes åsikt? Ett ex till mig avskydde röda naglar och smycken vilket bara gjorde att jag vräkte på ännu mer. Jag mår bra av att vara jag, inte att vika mig inför en kille (med uppenbart taskig smak). Sen det här med att din nya kille älskar klackar...ja, det var väl helt enkelt tur att du också gjorde det.
Mmmm, I hear ya. Till saken hör ju att jag kände mej som en väldigt liten människa länge, jag var liksom krympt. I efterhand: en depression kanske. Jag kände mej inte så fin. Orkeslös. Sweatpants till ICA (okej det har jag fortfarande). Nu mår jag bra, är starkare, tycker mer om mej själv. Det har väl med såna saker att göra. Sen så var det ju väldigt bekvämt att (då) vara tillsammans med en kille som tyckte converse och herrskor var superfint på mej, för 1. sjukt snyggt och 2. ack så bekvämt.
Haha, I hear ya tillbaka.
Min nuvarande kille har i princip ingen som helst åsikt i frågor rörande ex.vis skoval eller andra ytliga ting. Man ba har klätt upp sig järnet, han ba: reagerar ungefär som jag såg ut två timmar innan, osminkad med otvättat hår och gammal tisha med fläckar av hårfärgningsmedel på. Dock att han tycker att jag är vacker looking like that, så man kanske borde vara nöjd så. Men ibland är det nästan så att man suktar efter ett: ska du verkligen ha på dig det där, bara för att få säga att ja, det är klart som fan att jag ska.
Mvh, *gillar uppenbarligen att provocera mina pojkvänner mer än jag bryr mig om deras åsikter*
Skicka en kommentar