mother tell your children not to walk my way

idag träffade jag isobel på stan. vi har aldrig träffat varandra på ricko, men vi är med på samma mailinglista och så hänger vi på varandras bloggar då och då. hon är en sån där tjej som jag brukar vara rädd för. hon kan saker. det kan jag med, men hon kan saker om politik och samhällsstrukturer och patriarkatet och sånt. ni vet. jag skulle också vilja kunna sånt. några gånger har jag försökt vara intresserad av, hmm, riskdagsvalet till exempel. men så fort gubbarna och tanterna börjar tala så blir det bara bla bla bla och så somnar jag. jag tycker det är så dödligt trist. det är synd. men jag tänker att andra gör det så mycket bättre, så det kanske inte gör så mycket att just jag inte vet vad reinfeldt sa på den där politikerveckan på gotland. men det hindrar mej inte från att känna mej som kamratposten vs wikipedia när jag träffar människor som jag satt den belästa stämpeln på. nu pratade inte jag och isobel om gubbar och tanter, tvärtom. vi pratade om mammalivet, för hon har precis fått ett litet skrutt hon med. en PYTTELITEN sasja. jag fick hålla händerna bakom ryggen för att inte peta sönder honom. äta upp honom. vad har hänt meeed mej? jag som inte ens gillar barn. isobel har skrivit en bok som jag inte hunnit läsa, men jag rekommenderar den ändå, för jag bara vet att den är väldigt bra. den heter "jag går bara ut en stund". köp den.