lördag 18 augusti 2007

yesterme, yesteryou, yesterday

jag har varit bakfull så många gånger i mitt liv. oj oj oj vad jag har varit bakfull. konstigt nog så hade jag glömt hur vidrigt det är. eller så är kontrasten så himla stor efter all denna sundhet och idoga ätande. förmodligen var jag konstant lite alkoholad innan jag träffade min kille så jag hann aldrig BLI riktigt bakfull. jag vet inte. men djävulen vad jag har mått idag. om nån hade frågat mej om bakfylla, säg, igår, så hade jag käckt svarat pizza, highschool-rulle och fnissig trötthet. eeh. i beg to differ idag. hyn är grå, hela jag luktar som fimp och gammal druva trots dusch, jag har kväljningar och tänker hela tiden på vad jag inte sa och vad jag sa och gjorde jag det och om jag gjorde det varför i helvete skulle det vara nödvändigt. trots misär gick jag och hanna en promenad, fikade på bakverket med lina carro och erika, köpte buffy säsong tre på åhléns, lekte pruttleken med hanna i två timmar och såg dreamboy på min killes scen på ung08. nu sover hon och jag vill sova MEN DET GÅR INTE. och det känns som om det är svårare att andas och jag har ont i leder och muskler. inga blåmärken dock. jag var egentligen inte så packad. mest så himla peppad och glad över att vara bland folk. men ajje vad jag får lida för det idag. men om jag fick göra om det, skulle jag göra det precis lika. fan vad kul vi hade.

4 kommentarer:

Anonym sa...

gillar att du gillar buffy.

om det är till någon tröst har jag också varit jävligt bakfull idag. vaknade upp, rörde mig en millimeter och var övertygad om att någon måste ha slagit mig med en stekpanna i huvudet sent igårkväll. livet är hårt mot de hårda.

Tomas sa...

I recomend bacon. Lots and lots of bacon.

Förresten lyssnar jag på nya Imperial teen och tänker på dig för du skulle liksom älska den. Carro med. Vi måste leka snart. Mitt liv har varit så svängt att jag inte ens har svarat på sms. Men jag saknar dig. Och Hanna. Och Carro. Puss. Nu ska jag knäcka en Lapin.

Schmarro sa...

TOMAS. I love you.

Mårthen sa...

Det är ju ändå en ganska bra bakfylla om du känner att du skulle göra om det. Att vara bakis, och inte känna att det var värt det, är öken.