If I could, would you?

Hej. Skulle ni hata om jag flyttade till annan plattform? OBS! Ej Veckorevyn. Men en tidning. Och det skulle väl se lite annorlunda ut I guess, men jag skulle ju ändå vara... eeh, jag. Har inte så många andra att välja på liksom.

Nu är jag tydligen Popmorsa mä hela Sthlm

Dag 02 – din hatlåt

Fram tills cirka 199...0 kanske, så älskade jag Madonna över allting annat i musikväg. Jag hade allt, till och med den där remix-skivan där hon hade röd bolero-outfit. *beställde i lokala musikaffären, very special på den tiden, jag var 11 år* Allafall. Sen slutade jag lyssna på Madonna och nånstans efter Erotica så var allt hon gjorde, enligt mej, bara skit. Och det tycker jag nu med. Fy fan vad dålig musik hon släppt?? Här är några riktigt riktigt kassa låtar, alltså det SKÄR i mej:

Dag 01 – din favoritlåt

Ehm, visste den som skapade detta himla "quiz" hur svår denna fråga är? Jag har ca hundra favoritlåtar. Kanske tusen. Ingen bättre än den andra, för var låt har sin tid, sin plats. Så jag tänker antingen en låt jag lyssnat på hela livet och liksom inte tröttnat på, ELLER, en låt som är skitbra just nu ba.

Och den här tycker jag är himla bra just nu:

Lite morgonkul

Åh vad kul!

Snodde detta av Quetzy, det här kan ju bli roligt:

dag 01 – din favoritlåt

dag 02 – din hatlåt

dag 03 – en låt som gör dig glad

dag 04 – en låt som gör dig ledsen

dag 05 – en låt som påminner dig om någon

dag 06 – en låt som påminner dig om ett ställe

dag 07 – en låt som påminner dig om ett speciellt tillfälle

dag 08 – en låt som du kan hela texten till

dag 09 – en låt du kan dansa till

dag 10 – en låt som får dig att somna

dag 11 – en låt av ditt favoritband

dag 12 – en låt av ett band du hatar

dag 13 – en låt som är guilty pleasure

dag 14 – en låt som ingen tror att du skulle älska

dag 15 – en låt som beskriver dig

dag 16 – en låt som du brukade älska men nu hatar

dag 17 – en låt som du ofta hör på radio

dag 18 – en låt som du önskar att du fick höra på radio

dag 19 – en låt från din favoritplatta

dag 20 – en låt du lyssnar på när du är arg

dag 21 – en låt du lyssnar på när du är lycklig

dag 22 – en låt du lyssnar på när du är ledsen

dag 23 – en låt du vill ha på ditt bröllop

dag 24 – en låt du vill ha på din begravning

dag 25 – en låt som får dig att skratta

dag 26 – en låt du kan spela på instrument

dag 27 – en låt du skulle vilja kunna spela på instrument

dag 28 – en låt som får dig att känna dig skyldig

dag 29 – en låt från din barndom

dag 30 – din favoritlåt från den här tiden förra året

Det går bra nu

Hur fånigt det än är, och det ÄR ju det, men det här med att jag stod som singel så länge på Fejjan... det störde mej liksom. Inte störde som i att det var irri, men mer... som en osäkerhet kanske. Hallå, varför säger han inte att vi ska byta relationsstatusar, alla vet ju ändå att vi är ihoooop. Hrrrm, harkel harkel, kanske för att han är en vuxen man och tycker att det är skitfånigt, som du också hävdar att du gör men uppenbarligen INTE gör egentligen. Suck.

Sen vaknar man en söndagmorgon, den gråaste i världshistorien, och man har 1 nytt mail. En bekräftelseförfrågan från Facebook. Från honom. Och den lyckliga känslan som sipprade som mjuk och kladdig honung ut i venerna då.

Och så här såg det ut

Alltså, vicket va-va-voom jag har i håret hörrni.

A wave came crashing like a fist to the jaw

Puh! Nu är det över. Jag battlade grungen vs raven i P3 nyss, mot Calle Dernulf. Det gick väl så där, fick inte stamattack, men ni vet, man hade tänkt säga så mycket... profounda och smarta saker och inser att man bara gaggar på om lite allt möjligt och det är inte alltid helt genomtänkt. Men känslan: det var kul! Jag fick önska en låt från 91, så jag tog ju så klart en grungeobert, "Hungerstrike" med Temple of the dog. Men det bästa låten från 91 måste ju ändå vara "Save up all your tears" med Cher? Aja.

Helt sjukt det är 20 år sen jag hörde Nirvana första gången? Då fanns inte internets. Eller mobiltelefoner. Enda ingången till ny musik var radion, Kaj Kindwall var Gud. Fram till 91 var jag väldigt musikintresserad, köpte oerhört mycket vinylsinglar, men jag tog liksom det som erbjöds. Absolute music, Tracks osv. Nånstans tidigt nittiotal började jag kolla 120 minuter på MTV, insåg det fanns nånting mer än det där som jag senare fattade kallades för mainstream. Utan grungen och den svenska trallpunken hade jag förmodligen inte börjat lyssna på pop, sökt mej vidare. Mycket ska ju tillskrivas mina dåvarande pojkvänner ändå. De var båda supermusikintresserade och alternativa i sin musiksmak. Jag tog efter till en början, men hittade så småningom min egen smak. Min egen stil. Nördade ner mig. Insåg att det var coolt att inte vara som alla andra i stället för att som innan febrilt försöka smälta in. Sen gick det ju överstyr så klart, man blev kreddängslig och så fort nåt sålde mer än tusen ex övergav man det och kallade det "sell out". Haha, som när "Zombie" med Cranberries slog så himla stort och man hade lyssnat och dyrkat första skivan, man hade hört "Linger" på nån liten snutt nånstans, lusläst nån tidning, beställt skivan, ingen annan hade hört. Sen ba etta på Tracks med uppföljaren! Man ba UÄH! Haha. Så där var jag skitlänge, tills jag helt slog om nånstans efter 2000 nångång.

Men som sammanfattning, och detta låter pretentiöst, det ÄR väl det också, men utan grungen hade jag inte suttit här och skrivit Popmorsa. Jag hade inte åkt till Hultsfred, jag hade inte flyttat till London, jag hade inte flyttat till Stockholm, jag hade inte gått på Metropolis, jag hade inte känt någon av de vänner jag har idag, jag hade inte jobbat på tuffa tidningar, jag hade inte träffat Kalle. Jag hade inte fått Hanna. Jag hade varit någon helt annan, för det är mitt musikintresse som tagit mej hela vägen hit. Och den började på riktigt med brölig mansrock från Seattle. Så tack Eddie!

And if you gonna break, just let it break, I pick up the pieces and mistakes

Jag har återigen tackat ja till att vara med i radio. WHY DO I DO THAT. Om ni hör nån stamma infantila meningar i etern, så är det med stor förmodan jag. Live dessutom. När ska jag lära mej??? Men det lät så KUUUUUUL att jag liksom helt blockade det stumma skriet inuti och ba: ja, det vill jag gärna. Och NEJ. Jag tänker inte säga när var hur. Ville bara gnälla lite.

Just ja, en av anledningarna till att jag sa ja också: jag måste utmana mej själv lite, sluta vara så himla tråkig och säga nej hela tiden. Jag går miste om så mycket, för att jag alltid tänker "nej, men inte ska väl jag, nån annan gör det bättre, uuuh, orka" osv. Som det här med att skriva bok till exempel. Jag skulle förmodligen skriva en helt okej bok. Inom nån sorts genre. Jag har till och med blivit kontaktad av tre förlag, varav två giganter, för att göra just detta. Det senaste ba "har du några idéer, vi vill gärna höra, kom på möte?" och jag ba... näää. Blir ju vansinnigt glad och smickrad, så klart. Och liksom stolt. De gillar vad jag gör! Men nej. Jag vill inte. Törs inte. Orkar inte. Eller iofs, i just bok-fallet så är det mest att jag faktiskt inte vill, har aldrig haft nån dröm om att bli författare. Verkar så oerhört ångestfyllt. Men ändå. Varför hoppar jag inte bara på tåget och GÖR det? Aja. Nu ska jag göra radiogrej allafall . Det får räcka på ett tag.

Gud vad jag är tråkig. Kände jag nu.

Grå jävla söndag

Söndagen var så himla grå vädermässigt. Allt blev fult. Vi förgyllde dagjäveln med Glenn och Jonna och Nille, då blev den lite roligare. Men fan asså. GE MEJ VÅR.

Myslördag

I lördags hade vi lite lördagsmys, jag och Hanna. Godis och Let's dance. Vi dog av uttråkma på Let's dance rätt fort, Hanna så till den vida grad att hon däckade i soffan. Ypperlig lördag.

Och det här med att jag numera säger ordet mys som att det är ett helt vanligt ord? Jag avskyr ju det ordet?"Mys". Vidrigt ord på härlig företeelse.

Nya brillor!

En gång till, mamma

Igår såg jag och Hanna den här fem gånger på raken. Hon är tokig i att se sej själv som liten. Jag blir lite sad av den här. Och glad. Konstig ambi-känsla. Aja. Nu ska vi bada.

PS. Blir pepp på att göra fler såna här powerpointiga filmer, det är så kul.

Yesterday when I was mad

Mad sick, that is. Gillar dock att jag fick härligt sexig grogghaggeröst redan efter någon timma. Så himla konstig kväll igår, INGEN jag känner närmare var där. Ingen alls! Det gjorde inte så mycket, alla var upptagna på annat håll, de flesta var inte ens ute, och så får det ju vara så klart, men... superbisarr känsla. Stod där och hade liksom ingen att bolla med. Glodde ut på de andra, sjöng och trallade lite, klappade händerna, hade KUL, men liksom... enmanna-tennis? Jag var inte så jättebra igår, peppen var inte riktigt där pga sjukman, men det var helt okej. Gjorde några mindre lyckade låtval, eller snarare låtföljder, it's all about the context. Aja. Sen gick jag till Gubbi där min dude spelade med Mange Frykberg. Pallade bara en timma, sen tog jag taxi hem till honom och däckade i en hög med snor och chicky bits.

Så här såg det ut på Kauken:

Freestyler (rock a rock the microphone)

Igår när jag piffade till mej för att gå till spelningen på Kåken blev Hanna så himla suktad, så hon stod superlänge och tog sats innan hon fick ur sig ett "får jag läppschtifjs". Hon vet hon inte får lajja med mina sminkprylar. Och så fick hon det just igår, och hon tyckte hon blev så himla fin.

Hmm, jag har faktiskt lite moraliskt huvudbry angående detta med smink och Hanna. Jag vill inte att hon liksom ska tycka att hon inte är fin UTAN. När jag var tretton hade jag hellre amputerat några fingrar än att gå till skolan utan ett kilo brunkräm och Idomin på läpparna. Men jag vet inte vad jag kan göra riktigt? Är inte direkt beredd på att gå amish i fejjan själv för att föregå med gott exempel.

Alltså den här låten!

Feberyrsel

Hej! Har nog feber, i natt var värsta trippen på Cocillana? Fick magvärk och yrsel och det var direkt obehagligt, men jag hostade inte alla fall, hihi. Därav dagens ordvits:

SPELAR PÅ KÅKILANA I KVÄLL!

Hihi. Kom dit vetja.

THIS JUST IN:

Kryddhyllan i köket dråsade ner i golvet när jag nästan somnat! Höll på att skita på mej!

"Pappa kan få bo i mitt rum?" (krönika vecka 12 Sthlm City)

Jag och en vän diskuterade separationer med barn involverade häromdagen. En av de saker som kom upp var om separationen var en i grunden självisk handling? Att man i stället för att sätta barnet i främsta rummet i stället hade satt sig själv främst. Gjort det enkelt för sig och tänkt "barnet är glatt, bara föräldern är glad". Rättfärdigar det att man raserar allt barnet någonsin vetat? Kunde man kämpat lite lite till, för barnets skull?

Gud, jag vet inte. Jag blir alldeles snurrig när jag tänker tillbaka på den där  tiden innan. Tiden innan Dagen D. Jag vet ju att jag mådde skit, och att det liksom var... oundvikligt, det gick inte längre. Och jag vet att jag mår bättre i dag. Jag är starkare, gladare, lyckligare.

Men är Hanna det? Länge trodde jag inte att hon brydde sig nämnvärt. Naivt, jag vet. Jag har väl så sakteliga börjat förstå att även om ett barn inte nödvändigtvis behöver ta en skilsmässa som om det vore the end of the world, så betyder det ändå inte heller att hon inte reflekterar över vad som hänt.

Jag var väldigt liten när mina föräldrar gick skilda vägar, jag har faktiskt ingen uppfattning om hur jag tog själva separationen. Bara åren som kom efter. Hattandet fram och tillbaka. Rotlösheten. Friheten jag hade, en frihet som jag ofta hävdade var något positivt. Jag minns när jag blev äldre, hur mina kärnfamiljsvänner frågade hur det var att vara skilsmässobarn och att jag alltid svarade "det är perfekt, får jag ett nej hos pappa frågar jag bara mamma, om jag är osams med mamma så sover jag bara hos pappa, it's a win-win". Och hur de suckade och tyckte att jag hade det ultimata upplägget. Vad jag inte sa var att jag bodde hos två familjer, varav ingen kändes som min egen. Jag var en gäst, bollad mellan två nya konstellationer, där det förvisso beretts en plats för mig, men jag var likförbannat inte en riktig del av den.

Kommer Hanna säga samma saker till sina vänner? Kommer hon också känna sig som en främling i sin egen familj? GAV JAG UPP FÖR LÄTT? Satte jag mig själv i främsta rummet? Frågorna maler varje kväll när alla vännerna gått hem.

Förra helgen kom K över och kollade Melodifestivalen med oss. Hanna tyckte det var så himla härligt och flera gånger sedan dess när vi lagt oss i sängen och släckt lampan har hon sagt med sin lilla lilla röst "minns du vad mysigt det var när pappa var här, vi kanske ska bo tillsammans igen, pappa kan få bo i mitt rum". Och varje gång har jag gråtit tyst bredvid henne långt efter att hon somnat.

Time goes by so slowly for those who wait

Hej. Jag hostade ihjäl mej i natt. Tog en taxi hem från min dude kvart i ett för jag hostade så mycket, och det är så himla hemskt att ligga och rosselhosta/torrhosta med någon annan, blir liksom dubbel ångest, för jag vet ju att jag håller honom vaken. Så jag åkte hem, hostade loss till ca tre (det går rätt bra tv-serier om nätterna? Boston legal! James Spader!). Nu min undran, hjälper receptfria hostmediciner eller ska jag försöka få loss som juicy heavier stuff från min husläkare? Cocillana nånting?

/Hostobert.

I'd only need a lifetime to explain

Alltså om jag fick en krona för varje gång jag lyssnat på den här låten. Den här och "Pale honey" och "Histrionics" är lätt mina favoritlåtar med Popsicle. ÄLSKAR. Jag kommer inte på nåt dåligt med dem. Alls. Och man stod där Hultsfred '92, haha, jag var faktiskt där på plats. Stod där i midjelångt tunt flygigt hennafärgat hår, Docs och nån himla lilatonad batiktröja och VIT VIRKAD VÄST FRÅN INDISKA. *dör på my sense of style* Såg Popsicle. Och Levellers. Det enda jag såg det året, det var min första festival, jag var sexton år.

Dagens dagens

Dagens humör: En udda blandning av pepp och misär.
Dagens mående: Ja men jag är ju så förkyld, jag bara VET att inom tre timmar kommer jag tappa smaksinnet och det är så jävla jävla trist.
Dagens borde: Ha! Har redan dammsugit. Jag borde ta tag i att hitta en revisor, det brinner lite i knutarna med tanke på att deklarationen ska vara inne typ snart? Och ja just ja, greja pensionsspar. Tänkte göra det via min bank. Nån som har tips på pensionsspar?
Dagens frisyr: Åååh, önskar jag kunde svara knullrufs här.
Dagens smink: Gårdagens.
Dagens klädsel:  Gårdagens, kom hem vid tio och har inte orkat ta tag i det. Men vad är det då, undrar ni nu. Jo, det är en svart tisha  från Weekday och nån sorts mysharemsbralla i ull (?!) från HM.
Dagens favoritlåt: Jag går igenom mina cd-case och bränner om typ alla mina cd-skivor i dag, det är liksom ingen ordning. Så jag lyssnar mest på gammal skåpmat i dag, men den hära är ju himla bra och missa förr guds skull inte från ca 4:05 för då kommer det bästa bästa bästa:

Dagens hatlåt: Hat är ju ett oerhört starkt ord, men jag har himla svårt för allt av de här som kallar sig Movitz.
Dagens planer: Bränna loss, livnära mej på Vicks. Vid fem kommer Babbo, vi ska ha Gossip girl-race och käka nåt kul som jag inte kommer känna smaken på. Sen ska jag åka hem till min kille och tvinga honom massera min rygg. Åååh. Längt.
Dagens vill ha: Umm. Jag skulle vilja ha en inbokad resa till Paris i helgen, med min kille och kanske några andra kompisar, en stabil shoppingkassa, ett rum på nån krokigt rangligt jättefint hotell och vin i mängder.
Dagens längtan: Igår bokade jag flygresan till Ibiza, epic längt dit. Och så längtar jag alltid efter Hanna när jag inte är med henne. ALLTID.
Dagens beroende: Förkyld eller ej, mitt beroende är konstant. Kaffe och cigg. Jag vet, moralpanik undanbedes.
Dagens tråkigaste: Inget! Förutom lite sjukma är livet rätt bra. *gud vad detta kommer bita mej i arslet inom en vecka, så är det alltid*

I say the right thing, but act the wrong way

Ooooh, på fredag ska jag spela på Kåken och är så oerhört pepp. Minus: jag har blivit jätteförkyld? Så där så att det känns som att man har rakblad i halsen när man sväljer. OCH JAG SOM PRECIS KOMMIT IGÅNG MED TRÄNINGSHOJJANDET OCKSÅ. På ricko, jag hade det, cyklade varje dag i en hel vecka, ökade successivt tiden, började på tjugo minuter, igår uppe på tjugosex. Tänkte fyrtio skulle vara mitt mål, och därifrån ökar jag tempo/motstånd etc. Nu ba: andfådd om jag går till affärn'.

Men! Detta ska inte hindra mej från fredagens härliga. Det ska bli himla kul (kom, blir skitkul efter halv elva!), Kåken är ju mitt bästa ställe att spela på *man kan röka samtidigt*. Behöver nytt blod i cd-caset dock. Inte nytt som i NYTT nödvändigtvis, men jag behöver ha in nya tunes. Jag har snöat in lite på Strokes första platta, så det lär väl bli nåt därifrån. Den här t ex är himla bra:

Funderade plågsamt länge på om jag skulle rädda denna från mitt soprum

Another day in the life

I fredags fyllde Pelle trettio - det firades på Under bron. Nina ville också fira Pelle, här gosar hon med Idha.

Det är väldigt ruffigt på Under bron. Nån skulle kanske säga Berlin-känsla.

Salvan försökte (utan större framgång) lära mej om ISO och sånt där.

Sen sjöng vi karaoke! Jag hade lovat mej själv att INTE, men så stod man där och ylade "Die Mauer". Här ovan bränner Idha av en fab version av "It must have been love".

The birthday kid!

Efteråt gick jag, Ante och Nille till McDonalds. Här ovan porträtteras skammen in over-eating. Varför köper man alltid åtta diper och mozzarella sticks när man är full?

På lördag dag hängde jag och Ante på Babylon, men på kvällen var det dags att fira Pelle igen! Det gjordes på Wasahof, där även hans mammi och pappi och brorsa var med. Så fint! Här är Maggan.

Daria <3

Pelle <3

Lylligt va.

Det var superuppsluppet och väldigt roligt.

Här tänkte vi skolfoto-upplägg men det blev inte så bra så här i efterhand.

Helt vanliga vinpriser.

Sen gick vi till Vassa där Pelle beställt "drinkbord". Pelle Stekobert.

Daria och Gustav är superkära och så himla fina att se på.

Sen gick vi till Spy bar där TONY ZOULIAS spelade, wihoo!

Under bron

Big time sensuality (haha, nejje)

Nej nu är det jag som tar en taxi till Under bron där vi ska fira Pelle i kväll. Karaoke! Och spandexbralla! Herregud.

Just shake that ass bitch and let me see what you've got

Gick även emot alla mina tidigare principer (aka I'm too old for this shit) och köpte mej ett par shorts. Eller hot pants. Oklart vad. Dessa i svart alla fall.

Nu skulle man kunna tro att jag är gjord av pengar, om man kollar senaste veckornas track record av shopping. Så är ej fallet. Däremot är jag urdålig på ekonomi. Jag bara blundar och köper. Ej att rekommendera.

I went crazy again today

Vadårå? Nää, men köpte helt vanlig glansig discobralla som ger mej både cameltoe och världens längsta röv.

All tomorrows parties

Den här bilden togs för exakt tre år sedan. Om man kollar på mannen på bilden så kan man tro att det är lite längre sen och om man kollar på bruttan (jag) så typ... tio år in i framtiden? Huu. Nåväl, ingen smickrande bild på nån av oss, men orka. I dag fyller Pelle trettio år. TRETTIO ÅR. Jag tänker mej alltid att jag är tio år äldre än alla jag känner. Det är så klart inte sant. Men vissa av dem är faktiskt jätteunga. Som Q, hon är liksom för evigt 19 i min hjärna. Hon fyller 27 i år. Och Pelle. Pelle! Han blir trettio. Jeez. Välkommen till andra sidan, baby. I love you.

Det var inte bättre förr

Jag minns inte åttiotals-tv som så hääääääär tråkigt. Men jo. Det var det. Älskar den kackiga stillbilden de har som "reklam".

Feel like a million dollar bill

I dag när jag såg mej i spegeln efter att Kristina blekt och Id(h?)a klippt, så sprack fejjan upp i ett sånt där "hej detta går inte att stoppa"-leende. Ni vet alla de där gångerna man gått från frisören, hört sej själv säga "nä men verkligen jättebra, tack tack" och man vill ta de där orden och köra ner i halsen på sej själv och önska sej lite jävla ryggrad? Okej, men jag vet dem i allafall. Men i dag! Kände mej som a million dollar bill när jag var klar. Wiiiiii. Fan vad skönt. Alltså, det är ingen större skillnad. Egentligen. Det är som med de här ful- och snyggdagarna man har, inte en jävel märker skillnad utom en själv. Men asså, goddam vad jag är nöjd.

Burn baby burn

Hej då risiga frippa! #Noir

Ska dricka supermycket kaffe tydligen

Bra drag, TV4!

JAAAA! Helt plötsligt blev jag pepp på att se Idol igen efter att nyheten om att Alexander Bard blir ny jurymedlem nästa säsong. Det kommer bli så himla bra. För det första har han sån himla koll på vad som funkar, vad som slår, för det andra är han sjukt smart att bara att lyssna på karln är en ynnest (med det inte sagt att jag håller med honom i allt) och tre: han är rapp i käften, hans hyllningar och sågningar kommer inte låta som att han skiter ut ett kylskåp, de kommer porla fram som en liten liten vårbäck, helt utan motstånd och PK-ness. Alltså, jag vet det är skitsvårt att vara med i direktsändning och vara witty etc, men vissa gör det bra, andra inte. Det var i det närmaste plågsamt att se den forna trion försöka formulera rapp, dräpande, syrlig kritik. Nu ba: nemas problemas.

Wish I had a rabbit in a hat with a bat and a '64 Impala

På rak arm brukar jag svara Feist eller Stevie Nicks på frågan om vilken kvinnlig röst jag helst skulle vilja ha om jag fick välja. De är ju awesome, finns säkert fler, kommer inte på så många nu bara. Haha, jo, hon i K's choice, älskar hennes röst. Eller kunna do the things some Nicki Minaj gör, wohaa. Men också den hära kvinnan, tycker den här Kid Cudi-covern är jättebra, hon har grym röst:

Uppdatering: lyssnade lite på hennes egna grejer, på Spotify, ej så kul.

It's nine PM, do you know where your children are?

Åh, electroclashen. Så glad att den är död, eller har slutat existera i min närmaste tillvaro åtminstone, vad vet jag, kanske är superhett bland kidsen. Men den här låten, jag ÄLSKADE den, spelade den ute och kände mej ung, syndig, het, smutsig, knullig. Aja. Suck.

Annars tycker jag det här samarbetet mellan Savage skulls, Douster och Robyn är himla bra, även om den inte får mej att känna mej vara sej knullig, het eller ung, men det är nog inte låtens fel:

Wihoo - äntligen i butik!

Det här kan sluta hur som helst

Kräkobert

Anger management

Ibland har jag tänkt: undrar hur arg man kan bli utan att spräcka ett blodkärl i hjärnan? Nu vet jag. Att inget ploppa i skallen för cirka en timma sen är blott ett under. Jag orkar inte gå in på detaljer, men hon sprang ifrån mej på skitstora Coop, hon vet det gör mej vansinnig. Okej, jag orkar lite detaljer, så här var det: Det började med att jag tog gurkan och inte hon. Alltså från hyllan och lade i vagnen. Då blev hon skitsur och VÄLTE kundvagnen så allt flög ut. Ursäkta?? Jag plockade upp, plockade i, med sammanbiten min. Vänder mej om en sekund för att kolla barnvagnen, så att ingen snott min väska som ligger i den. Hör ett brak bakom mej, HON VÄLTER VAGNJÄVELN IGEN PÅ REN DJÄVULSKAP. Och så kutade hon, jag JAGADE henne bland hyllorna, jag fick med henne till kassan, när jag lagt upp varorna på bandet är hon borta igen, jag betalar, packar, går in och letar, hon ser jag är arg, tjuter av skratt och kutar iväg, alltid tio meter ifrån mej och jag har himla nya skor med klack och kan liksom inte härja efter. Jagade i cirka hundra minuter, när jag väl haffar henne VÄGRAR hon sitta i vagnen, vägrar sätta på sej jackan. Böjde ryggraden bakåt av trots så jag trodde den skulle knäckas, vrålade av ilska. Hon alltså, inte jag, men å andra sidan, inte helt osannolikt scenario att även jag lade mej ner och ylade, det var på sista reserven att jag höll mej. På vägen hem gallskriker hon, jag ser förmodligen ut som jag ska hem och skinnflå henne. Which I didn't. Men för andra gången i sitt liv åkte hon in på rummet ögonaböj och där fick hon stanna en kvart. Sen försökte jag förklara för henne VARFÖR jag blir så arg, och hon vet ju det redan innan, och det är det som gör mej så jävla vansinnig. Nu är vi vänner och vi har pussats och kramats och sagt förlåt men FAN vad jag är trött på de här grälen.

Så sjukt, innan var vi på bio och vi var så sams! Supermysiga, glada, samspelta. *tänkte: ooooh nu är alla superavis på det här fantastiska mor/dotter-paret* Sen ba VANSINNIGA. Jekyll. Hyde. Osv.

3D!

Skoskörd