And if you gonna break, just let it break, I pick up the pieces and mistakes

Jag har återigen tackat ja till att vara med i radio. WHY DO I DO THAT. Om ni hör nån stamma infantila meningar i etern, så är det med stor förmodan jag. Live dessutom. När ska jag lära mej??? Men det lät så KUUUUUUL att jag liksom helt blockade det stumma skriet inuti och ba: ja, det vill jag gärna. Och NEJ. Jag tänker inte säga när var hur. Ville bara gnälla lite.

Just ja, en av anledningarna till att jag sa ja också: jag måste utmana mej själv lite, sluta vara så himla tråkig och säga nej hela tiden. Jag går miste om så mycket, för att jag alltid tänker "nej, men inte ska väl jag, nån annan gör det bättre, uuuh, orka" osv. Som det här med att skriva bok till exempel. Jag skulle förmodligen skriva en helt okej bok. Inom nån sorts genre. Jag har till och med blivit kontaktad av tre förlag, varav två giganter, för att göra just detta. Det senaste ba "har du några idéer, vi vill gärna höra, kom på möte?" och jag ba... näää. Blir ju vansinnigt glad och smickrad, så klart. Och liksom stolt. De gillar vad jag gör! Men nej. Jag vill inte. Törs inte. Orkar inte. Eller iofs, i just bok-fallet så är det mest att jag faktiskt inte vill, har aldrig haft nån dröm om att bli författare. Verkar så oerhört ångestfyllt. Men ändå. Varför hoppar jag inte bara på tåget och GÖR det? Aja. Nu ska jag göra radiogrej allafall . Det får räcka på ett tag.

Gud vad jag är tråkig. Kände jag nu.