lets take a ride and run with the dogs tonight in suburbia

jag var och hälsade på i förorten idag. tallkrogen. och chockades lite av hur väl jag trivdes. allt omkring en kändes som en ny värld, hundra mil från riche och burfitt-tröjor. fräscht på nåt sätt. och det är så konstigt med alla dessa små hus med sina små trädgårdar, där bor folk, hela familjer och de kallar de där små lådorna sina hem och det kändes så bräckligt. som att om man blåste hårt på husfasaden skulle de rämna. små små liv i små små skolådor. missförstå mej inte, det var jättefina små hus och det var färgglada plastspadar och gungställningar och allting andades lugn och ro och äpplena hängde glatt i träden. det var idylliskt. bara så... vuxet. så fjärran. därför var det så skönt att känna någon som bor där, som är nästan precis som jag, som tycker om samma saker och har likartade referensramar, som är lika gammal som jag och som har samma snygga rodebjer-kappa, som tagit steget ut dit. till tallkrogen. det fick mej att känna att jag kanske också vill dit. att steget till grönskan inte kräver lobotomi. men det lär dröja, än är jag inte klar med latte inom tre minuters avstånd.