måndag 13 augusti 2007
my weakness is none of your buisness
jag har kreativt blockage i hjärnan. jag kan inte ens komma på nåt att skriva om här. och jobben börjar ligga i en mental hög nu. högst upp ligger ett jobb om singellivet. herregud, inte minns väl JAG tänkte jag först. men så kom jag på att det nog inte finns någon vars dåtid ligger så nära. sentimentala, nostalgiska jag. så nåt ska jag väl kunna komma på. men vaaaad. jag gillar ju att vara ihop liksom. när jag har varit singel så har det enda jag gnällt om och längtat efter varit någon som älskar mej. bara mej. lyssnat på embrace och gråtit. rökt i mörka fönsterutrymmen nätter igenom. kramat kuddar och förtvivlat försökt känna lukten av en för längesedan utplånad doft av någon annans hud. det kan man ju inte skriva om direkt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
11 kommentarer:
åh, embrace!
jävlar vad snabb du var! två minuter sedan jag lade upp inlägget. och så klart. embrace när man är ledsen är som skugga i solen.
klart man kan skriva om det. Och att det är det bitterljuva minnet av att hulka över ciggen i ensamhet som man faktiskt kan sakna ibland när man har det bra med barn och kille. Gå på krog&klubb kan man ju göra fortfarande. Men den där poetiska sorgen och jagjagjag-andet får man aldrig tillbaka.
exakt så. jagjagjag. nu är det vivivi och jag saknar fan att bara älta mejmejmej. jag var tillsammans med en kille en gång som brukade beskriva sej själv som en som slutat romantisera misären. jag har mycket kvar att lära.
Jag trodde jag skulle förvandlas till Carrie när jag flyttade hem till Sverige efter en massa år utomlands. Nysingel var jag, hej och hå - nu kunde livet börja! Trodde jag. Mina kompisar hade helt och hållet lagt av med att gå ut under åren jag varit borta, det var liksom bara mannen och barnen och inredning. Ångest för mig. Minns sommaren 04 som en enda plåga på min balkong. Satt och rökte och tänkte att här träffar man inte en enda jävel. Dålig rökare är jag också. Fick gå och tvätta händerna och spola munnen efter varje cigg. Inte mycket Sex and the City där.
Fast IDAG - med man och bebbe - minns jag tiden med en slags rosaskimmer. Helt sjukt. Hatade ju den där sommaren!
jag lina och frida kan skriva den. vi älskart serru. du får oss för billig penning.
skriv skriv skriv om detta! för allt i världen! allt det där om singellivets fördelar känner man ju väl till. men det man (jag) mår dåligt över är att man lägger så stor vikt vid det här med kärlek. man vill ju så gärna vara nöjd med livet som det är, lyckan ska ju inte ligga i om en kille är kär i en eller inte. men det är just så det känns. ångestframkallande. /j
det är precis det du ska skriva om.
eller så kan du twista ett varv extra och skriva om hur man som singel längtilängti dag och natt efter kärleken och sen när man är ihop är man inte så jävla mycket lyckligare per definition ändå.
Jamen precis! Min moster är evighetssingeln som nu gått in i väggen med livet bara för att hon inte träffat Prinsen. Hon tror att om hon bara träffar Honom så kommer livet vara på topp igen. Under väntetiden har hon börjat hata sitt jobb och tröstäter sig till en storlek för stor. På allvar tror hon att han kommer göra allt bra. Och liksom inte bara kärlekslivet utan hela livet. Den mannen finns ju inte, det fattar man ju. Snacka om höga förväntningar på den stackars snubben. Men hon väntar och hatar livet under tiden.
Efter et långt förhållande har kommit på att jag är som lyckligast när jag är singel. Men det kan vara svårt att släppa tankarna på att träffa en man. Jag har känt mig ensam när alla andra har någon. Men efter att tittat på relationerna i min omgivning har jag konstaterat att det inte är någon som har en riktigt bra. Det är i stort sätt alltid mannen som "tjänar på den" och jag vill fan inte ha det så. Jag ska ha barn, men jag tänker fan inte bli intryckt i den oliderliga heteronormen. Man har det ofta jävligt bra själv men i vårt samhälle har vi tjejer bara lärt oss att värdera tiden när den spenderas tillsammans med en man.
Skicka en kommentar