the perfect drug

nya ikea-katalogen har ju kommit. den är som porr för mej som precis skaffat ny lägenhet. tyvärr har ju jag och min kille icke-kompatibla vad gäller inredning. det är helt vansinnigt. gillar jag en gardin så kan man ju ge sej tusan på att han avskyr den. jag tycker gardiner är fula generellt, men vi bor i en typisk nittiotalslägenhet och då måste man ha gardiner till skillnad från de som bor i gamla hus med vackra djupa fönster och högt i tak. jag har dessutom drabbats av nåt husmoderskomplex. nu är jag till exempel helt inne på ett par bladmönstrade gardiner till köket. bladmönster? wtf? och vitrindörrar! gud så fint. och övermoget. men jag vill liksom komma bort från "hej här ska jag bo i andra hand i tre månader"-möbleringen och jag vill heller inte ha det trendigt och reklambyråfresh. jag vill ha det som ett hem. ett ganska tidlöst hem med mycket böcker och mattor och kärlek i. många små lampor istället för en trendig vit papperssak som avger kallt ljus och hårda skuggor. punktbelysning vill jag ha. mjuka ljusslingor. och färg. alla färger. inte nåt välsmakande utstuderat hem i jordtoner. ös på bara. som ryggarna i en bokhylla, ingen ordning men ändå ett välkomnande kaos. de här grejerna vill jag ha. till att börja med. spegeln (helfigur!) och mattan är så där, men det bästa jag hittade.